Demokrati

Så undviker du EU-ankorna

Mitt i sommarens nyhetstorka spreds nyheten om att EU planerade att förbjuda konstgräs på fotbollsplaner. Men ett sådant förbud fanns inte alls på tapeten. Så här gör du för att undvika att falla för tidningsankor om EU.

”Fake news” om EU är tyvärr väldigt vanligt i svenska medier. Vi minns att EU bara de senaste åren, enligt svenska tidningar, konspirerat om att förbjuda kanelbullar, glögg, julmust och lakritspipor. Sist ut var den felaktiga nyheten om att ett EU-förbud mot konstgräsplaner var i faggorna, något som skulle påverka stora delar av Fotbollssverige.

Många tidningsankor om EU faller på sin egen orimlighet (varför i allsin dar skulle övriga Europa vilja förbjuda julmust, till exempel?), men inte just denna. I Bryssel förs nämligen just nu ett formidabelt krig mot plast, och efter det senaste förbudet mot sugrör och ballongpinnar skulle konstgräset kunna stå näst på tur. Men det gör det alltså inte.

Så hur vet man om en EU-nyhet är en tidningsanka? Det första tecknet är om journalisten hänvisar till andra medier för de mest grundläggande uppgifter.

Konstgräsnyheten publicerades först i Aftonbladets sportdel i slutet av juli. Artikeln började så här: ”Den ansedda tyska tidningen Welt am Sonntag skriver att EU vill förbjuda konstgräsplaner som innehåller vulkaniserat gummi från och med 2022.”

Läsare, spetsa alltid öronen när det hänvisas till en ”ansedd” tidning! Det betyder att reportern inte själv har mäktat kontrollera de uppgifter hen förmedlar, skäms över det bristfälliga hantverket och smyger in ”ansedd tidning” för att i förväg avskriva sig ansvar.

Efter denna artikel spred en lång rad svenska medier samma nyhet och hänvisade då ömsom till Aftonbladet, ömsom till den tyska tidningen.

I regel ogillar journalister att hänvisa till andra tidningar. Man kan vara så illa tvungen om konkurrenten har ett unikt avslöjande eller om man själv inte får tag på uppgifterna. Men man gör det inte om en konkurrent ”bara” råkade vara först att rapportera utifrån ett pressmeddelande eller en presskonferens – då skyndar man till samma källa, läser pressreleasen eller lyssnar på presskonferensen i efterhand och skriver sin egen artikel.

När det gäller EU-ankor är ett utmärkande drag att inga journalister går till källorna. Det märks alltså på att de därför tvingas hänvisa till varandra.

Varför gör de så, då? Den deppiga slutsatsen är att ingen av de reportrar som i somras skrev om konstgräsförbudet har kunnat tillräckligt om EU för att själva gå till källan. Ingen verkar ha vetat att meningen ”EU vill förbjuda konstgräs” betyder att EU-kommissionen då formellt har lagt ett sådant förslag och att förslaget ligger på EU-kommissionens hemsida.

Ingen ringde till EU-kommissionens presstjänst i Bryssel för att få mer information eller en kommentar. I stället gick EU-kommissionens talespersoner självmant ut efter alla skriverier och dementerade att konstgräset på Europas fotbollsplaner var i fara.

Aftonbladets felaktiga konstgräsartikel ligger fortfarande, över en månad senare, kvar på webben, nu prydd med en fotnot om att ”EU dementerar Welt am Sonntags uppgifter”. Som om det inte vore Aftonbladets ansvar att det tidningen publicerar är korrekt. Och som om det vore en öppen fråga om huruvida ”EU” eller Welt har rätt om att det planeras ett förbud.

Det andra varningstecknet att hålla utkik efter är artiklar som skriver om ”EU” utan att precisera vem i EU-systemet det rör sig om eller var i processen beslutet ligger. Det vittnar framför allt om skribenterna inte vet om att det finns folkvalda svenska politiker i EU:s båda lagstiftande församlingar EU-parlamentet och ministerrådet. Personer man med fördel kan ringa upp, intervjua och avkräva ansvar.

Så läsare, kom ihåg: Om du läser att ”EU” har gjort eller planerar det ena eller andra utan att någon som representerar detta mystiska EU uttalar sig i artikeln, och där källan i stället är en annan tidning, kan du gott slänga artikeln direkt i soptunnan och radera innehållet ur minnesbanken. Då har artikeln förmodligen allvarliga faktabrister. Troligtvis är det bara ännu en tidningsanka.

Fakta

Trender Uppåt

Brexit

Boris Johnson har beslutat att stänga ned det brittiska parlamentet under 23 arbetsdagar för att ha fria händer veckorna före brexit den 31 oktober. Beslutet kallas för kupp av oppositionen och har lett till stora demonstrationer.

Fyradagarsvecka

I flera europeiska länder diskuteras att minska arbetsveckan från fem till fyra dagar, för att få bukt med sjuktal och göra livet enklare för småbarnsföräldrar. Häromveckan flaggade socialdemokraterna i Finland för att partiet ska driva frågan.

Guiseppe Conte

Italiens förre premiärminister Guiseppe Conte har fått i uppdrag att bilda regering med populistiska Femstjärnerörelsen och socialdemokratiska DP. Detta sedan regeringskoalitionen mellan Femstjärnorna och ytterhögerpartiet Lega kollapsat.

Trender Nedåt

Mercosur-avtalet

Irland och Frankrike hotar att inte ratificera frihandelsavtalet mellan EU och tullunionen Mercosur (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay) – ett avtal som förhandlats fram under nästan 20 år och som slutligen undertecknades i början av sommaren. Med det hotet vill de båda EU-länderna pressa Brasiliens president Jair Bolsonaro att sluta avverka regnskog och efterleva klimatåtaganden.

Prins Andrew

Det brittiska kungahuset har dragits in i den dystra härvan kring den amerikanska finansmannen och jetsetaren Jeffrey Epstein, som anklagas för sexuellt utnyttjande av flera flickor och som tog sitt liv i häktet. En av de kvinnor som vittnat i domstol berättar att hon ”lånades ut” av Epstein till prins Andrew för sexuella tjänster, uppgifter som prinsen tillbakavisar.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.