Så kan kommunerna bygga det cirkulära samhället


Sveriges 290 kommuner upphandlar varje år varor och tjänster för omkring 350 miljarder kronor. Det är i grova drag hälften av de pengar som läggs på offentlig upphandling i Sverige, en verksamhet som totalt sett utgör en sjättedel av BNP.

Därför får det stor betydelse hur kommunerna väljer att spendera sina pengar. Varje år kartlägger miljöföretaget Ragn-Sells kommunernas upphandling genom en enkät, där vi frågar huruvida kommunens upphandlingspolicy prioriterar varor som produceras av återvunna material. Av de 204 kommuner som svarat i år är det bara var tionde, 21 stycken, som prioriterar sådana varor i sin upphandlingspolicy.

Detta är mycket allvarligt, av främst två skäl:

För det första bygger vårt sätt att leva på en ohållbar användning av naturresurser. Vi är beroende av en lång rad råvaror som inte går att byta ut, och som antingen kommer att ta slut eller riskerar att användas som ett vapen mot oss av länder som är ensamma om att producera dem. Den enda lösningen är att börja hushålla med de resurser vi redan har, genom att återvinna och använda dem om och om igen; det som kallas cirkulär ekonomi.

För det andra krävs en sådan omställning om vi ska ha en chans att tackla klimatkrisen. Allt mer forskning pekar på hur vår aptit på nya material står för en mycket stor del av de totala klimatutsläppen. Ellen MacArthur Foundation visade i fjol att produktion och konsumtion av sakerna vi använder, bostäderna vi lever i och maten vi äter står för 45 procent av den globala klimatpåverkan. Även om hela världen omgående ställde om till förnybara energikällor skulle alltså nästan hälften av jobbet med att bli klimatneutrala återstå, på grund av hur vi producerar kläder, bilar och hus genom att hela tiden skaffa fram nya material.

Regeringen har upprepade gånger lyft fram att en femtedel av Sveriges utsläpp har sitt ursprung i sådant som har upphandlats offentligt. Våra skattepengar går alltså till att elda på både klimatförändringarna och en ohållbar resursanvändning. Det är allvarligt, men innebär samtidigt att vi har en möjlighet att göra något åt det.

Sveriges kommuner, som står för sju av tio upphandlingar, har en nyckelroll. Skillnaden skulle bli påtaglig om en större del av den kommunala upphandlingen lades på återvunna material i stället för nyproducerade, med alla de utsläpp sådana för med sig.

Det är också vad de styrande i kommunerna vill. Vi har i en ny undersökning frågat samtliga drygt 26 600 kommunpolitiker i Sverige om de vill att deras egen kommun ska ge förtur till återvunnet material vid upphandlingar när det är möjligt. Nio av tio, 90 procent, av de runt 5 300 folkvalda som svarat på enkäten säger att de vill det. (37 procent svarar ”ja, absolut”, 53 procent svarar ”ja, helst”.) Bara 3 procent av de svarande är emot förslaget.

Återvunnet material har en betydligt lägre klimatpåverkan än jungfruliga råvaror. Och när frågeställningen påminner politikerna om klimatpåverkan ökar stödet ytterligare. Hela 93 procent av politikerna svarar ja på frågan ”Anser du att din kommun ska kräva att varor som upphandlas är producerade av råvaror som har minsta möjliga negativa påverkan på klimatet?”

Det finns alltså en stark politisk vilja att genom kommunal upphandling styra Sverige mot klimatneutralitet och cirkularitet. I detta ljus är det uppseendeväckande att inte fler än 21 kommuner ännu har en upphandlingspolicy som prioriterar återvunnet material – det finns ju en närmast total uppslutning bakom idén bland dem som fattar besluten.

Regeringens nya strategi för cirkulär ekonomi har en tydlig ambition att använda kraften i offentlig upphandling för att förändra Sverige. Strategin, som lades fram i somras, är ett skal som nu fylls med konkreta handlingsplaner. Regeringen skriver att det ”finns en stor potential att genom offentlig upphandling bidra till minskade utsläpp och främjande av utbud och efterfrågan på innovativa, cirkulära och klimatsmarta lösningar”.

Det är en mycket välkommen inställning. Och nu sänder kommunpolitikernas svar i undersökningen för första gången en glasklar signal till regeringen: dörren står vidöppen för ambitiösa åtgärder och att förvandla svensk offentlig upphandling från ett problem till en lösning. Detta har dessutom ett mycket starkt stöd från väljarna: 84 procent av svenskarna vill att deras kommun prioriterar återvunnet material i upphandlingar när det är möjligt, enligt en Sifoundersökning vi lät göra tidigare i år.

Här är de viktigaste åtgärderna för att låta offentlig upphandling bidra till en snabb omställning av Sverige:

1. Stärk Upphandlingsmyndighetens uppdrag. Genom att vägleda kommuner som vill göra sin upphandling mer cirkulär kan Upphandlingsmyndigheten skynda på omställningen till ett samhälle där återvunnet är normen och nyproducerat material ett undantag. Regeringen bör stärka uppdraget och tydligt ålägga Upphandlingsmyndigheten att verka för en större andel återvunna material i kommunernas upphandling.

2. Inspireras av Finland. Finland, med en offentlig upphandling som på många sätt liknar den svenska, har skapat kompetenscentrumet Keino för hållbar och innovativ upphandling. I det nätverksbaserade konsortiet deltar en rad statliga och kommunala aktörer inom upphandling, men också forskningsinstitut som Finlands miljöcentral Syke och flera finansieringsaktörer. Målet är uttryckligen att landets offentliga upphandling aktivt ska bidra till att uppsatta hållbarhetsmål nås, inte minst genom kompetensdelning. Regeringen bör inspireras och bredda Upphandlingsmyndighetens uppdrag för att tillföra ännu mer bred kompetens och kraft i förändringsarbetet.

3. Förändra kommunala upphandlingspolicyer snabbt. Sveriges kommuner kan redan i dag inspireras av de 21 som redan tydligt prioriterar återvunnet material före nyproducerat. Genom att samarbeta och dela erfarenheter i högre grad har alla kommuner möjlighet att skriva om sina riktlinjer och därmed börja prioritera aktivt i det löpande upphandlingsarbetet. I Sverige saknas ännu tillräckligt bra erfarenhetsutbyte som låter goda idéer och lyckade förändringar spridas mellan kommuner. Det är dessutom sällan upphandlingsansvariga som driver på för cirkulär upphandling, utan engagerade eldsjälar som får med sig sin organisation. SKL Kommentus, som stödjer kommunerna strategiskt när det gäller inköp, kan därför ta ett nyckelansvar för att öka andelen återvunna material i upphandlingarna.

Kommunpolitikernas tydliga vilja att bidra till ett hållbart samhälle genom sin upphandling är ett glädjande besked för Sverige. Regeringens vision, som den uttrycks i strategin för cirkulär ekonomi, är ”ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material”. Om 290 kommuner bidrar med sin gemensamma kraft räcker det mycket långt på vägen.