Religion hjälper människor att smälta in

Varken det sekulära civilsamhället eller politiken är längre immun mot religiöst inflytande. Åsikten att religion bör vara begränsad till civilsamhället må vara rätt och riktig. Men ett öppet samhälle kan inte nonchalera religionens inflytande eller avfärda det som något förknippat med odemokratiska, outbildade eller svagsinta människor, skriver Eli Göndör, religionshistoriker.

Olika offentligt religiösa uttryck har blivit ett allt tydligare inslag i den svenska vardagen. Den ökade religiösa mångfalden kan anses vara en av de mest genomgripande förändringarna av det svenska samhället under de senaste decennierna. 

Men enligt en studie från 2012 av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), har öppet religiösa 

25 procentenheters lägre sannolikhet att erbjudas arbete. Det innebär att det förekommer en skiljelinje mellan sekulärt och religiöst vars konsekvens bland annat är en ökad risk för att öppet religiösa människor marginaliseras. 

Både skiljelinjen och därigenom risken för marginalisering har till stor del sin grund i en dels förlegad uppfattning om vad religiositet kan innebära för människor i vår samtid, dels en rädsla för religiösa uttryck som hittills varit ett främmande inslag i den svenska offentligheten. 

Dagens sekulära uppfattningar om religiositet formades framför allt genom upplysningen under 1700-talets mitt. Vetenskap och modernitet skulle genom förnuft och bildning förpassa religion till historiens malpåse. 

Argument för att världen skulle bli bättre utan religion lutar sig ofta mot religiösa uttryck som är direkt samhällsfientliga och som gärna tas upp av media. Religiösa antiabortaktivister i USA som tycker att abortläkare bör skjutas och muslimer som mördar oliktänkande eller går bärsärkagång för att någon gjort sig lustig över profeten Muhammed eller Koranen, får ofta illustrera religiositet som om vore de normerande för all religionsutövning. 

Därtill hävdas det ofta bland ideologiskt sekulära människor att religiositeten har stagnerat och i sin sanna form är maktfullkomligt. Därmed anses religion också vara ett hot mot sekulär demokrati. Men genom att studera människors vardagslivsreligiositet kopplas religionsutövning till en allt öppnare värld där människor allt oftare förflyttar sig mellan olika omgivningar med motsägelsefulla krav eller förväntningar på deras beteende och lojaliteter. 

Många hanterar dessa förflyttningar med religionens hjälp. I dessa fall kan religiös identifikation bidra till en positionering i syfte att visa både på självständighet och status. Detta kan i sin tur utveckla känslan av värdighet och självständighet i förhållande till nya omgivningar. På så sätt blir Gud och religion något att vända sig till för att finna mening och trygghet i vardagen, men kan också förankra individer i sammanhang och historisk kontinuitet. 

Sådan religionsutövning kan alltså ses som ett instrument med vilket individer hanterar förflyttningarna i vardagen mellan vardagslivets olika miljöer, som familj, arbetsplats och vänner eller i mötet mellan olika kulturer. Samtidigt upprätthålls den egna identiteten som är kopplad till personlig bakgrund och kulturellt arv. 

Insikten i religionens värde och betydelse för varje enskild individ medför ökad förståelse för att individers religiositet varken säger något om deras förmåga att fungera i samhället, deras bildning eller deras politiska ambitioner.

I Sverige visar forskning att cirka hälften av landets vuxna medborgare är troende i någon mening samtidigt som delaktigheten i traditionella religiösa kollektiv minskar. Utvecklingen innebär alltså att religiositet eller religion snarare individualiseras än försvinner, vilket i sin tur dessutom skapar nya former av religiös gemenskap. 

Individers behov och strategier för att få förflyttningarna i vardagen att gå ihop och samtidigt följa utvecklingen förklarar kristendomens, islams och judendomens anpassningsvilliga tolkningar av bibeln och koranen. Kvinnliga rabbiner och präster är iögonfallande exempel på hur bibliska texter tolkas in i samtidens behov och normer.  Allt fler muslimer menar att Koranen anbefaller kvinnor att studera, vilket kan ses som en anpassning till kvinnors mer framträdande roll även i muslimska omgivningar.

Ökad läskunnighet och bildning leder till individuella texttolkningar som utgår från personliga behov av trygghet och sammanhang i vardagen och en frigörelse från religiösa auktoriteters åsikter. Resultatet är idémässig decentralisering av vad som tidigare ansetts vara självklara religiösa kollektiv eller normerande religiöst beteende. 

I Sverige har vardagslivsreligiositetens perspektiv betydelse för förståelsen av invandringens bidrag till ökad variation av religiositet. Muslimer med olika grad av religiositet gör sig synliga i det offentliga rummet genom att med sin klädsel och sina moskéer både markera sin religiösa tillhörighet och sin förankring i svensk vardag. 

Ökad religiös närvaro i den svenska offentligheten innebär också en ny konfliktyta. Om än lågmält, har upprättandet av moskéer i Sverige mötts av motstånd. Debatter har förts om såväl spädbarnsomskärelse som muslimska kvinnors slöjor. Vid varje skolavslutning uppstår en debatt om lämpligheten i att förrätta ceremonier, knutna till det sekulära skolsy­stemet, i en kyrka. 

Under rådande omständigheter är varken det sekulära civilsamhället eller den politiska sfären immun mot religiöst inflytande. Uppfattningen att religion bör vara begränsad till civilsamhället må vara rätt och riktig. Men ett öppet demokratiskt samhälle kan inte nonchalera religionens inflytande eller avfärda det som något förknippat med enbart outbildade eller svagsinta människor. 

I samma stund som religiösa röster avfärdas eller förhindras i samhället, går en central liberal tanke förlorad: varje individs rätt till att få göra sin röst hörd och förverkliga sig själv utifrån sina personliga föreställningar och värderingar. Ur ett frihetligt perspektiv är det dessutom orimligt att betrakta religiösa människor som ett kollektiv med homogen uppfattning och föreställningsvärld. Ur ett intellektuellt perspektiv är det omöjligt att se religion som en stagnerad företeelse. 

Inte i något fall är det självklart att religiositet eller religiös övertygelse också innebär en totalitär, antiliberal eller odemokratisk hållning med anspråk på politisk makt. Vardagslivsforskningens fokus på individen visar hur var och en formar sin religiositet utifrån vardagens behov och möjligheter. Tolkning av texter görs individuellt utifrån det egna behovet och den personliga förståelsen. Religion eller religionsutövning blir således alltid resultatet av dess utövare vid varje givet tillfälle. 

Vardagslivsforskningens perspektiv på individuell religionsutövning bidrar med förutsättningen att se öppet religiösa människor med andra ögon. Med bevarad uppmärksam vaksamhet mot religiösa uttryck som vill begränsa den öppna demokratin eller de värdegrunder den vilar på, bör religiositeten i samhället och på arbetsplatsen ses, om inte som en tillgång, så åtminstone varken som ett hot eller hinder. 

Eli Göndör, Filosofie doktor i religionshistoria, fristående skribent. Var redaktör för antologin Religionen i demokratin (Timbro, 2013). 

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.