Ratade arga unga män </br>är en fara för samhället

Arga unga män som upplever sig som förlorare – där finns en enorm sprängkraft, säger Jesper Strömbäck, huvudsekreterare i Framtidskommissionen.

Det stora lasset med regeringens framtidskommission har dragits av en produktiv professor i politisk kommunikation från Mittuniversitetet i Sundsvall. Jesper Strömbäck har varit både huvudsekreterare och chef för ett kansli med åtta personer. Han har skrivit slutrapporten Svenska framtidsutmaningar som nyligen presenterades. 

– Obeskrivligt lärorikt och spännande, men väldigt utmanande, sammanfattar han.

Flera kritiska röster har höjts mot projektet. Mer om dem senare. Men vad har Jesper Strömbäck & co kommit fram till i sina spaningar? 

Mitt i de stora och inte särskilt överraskande ”utmaningarna” (ja, ordet är frekvent i rapporterna) kring ekologisk hållbarhet, ekonomisk tillväxt, demografi, integration och annat som analyseras fastnade Jesper Strömbäck också för en mer handfast framtidsfråga: Den växande gruppen arga unga män.

Han hänvisar till ett ”oerhört intressant” kapitel av statsvetaren Bo Rothstein i kommissionens antologi Framtidsutmaningar, som han har varit redaktör för.

– Det handlar om män som ratas både på arbetsmarknaden och äktenskapsmarknaden och som dessutom ofta står utanför etablerade sociala nätverk. Ingenting är så farligt som unga arga män som upplever sig som förlorare!

Betydligt fler pojkar än flickor lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Risken för arbetslöshet är stor. Det leder också till starkt ökad risk att bli ensamstående, visar Bo Rothstein. Vid parbildning väljer män oftast ”neråt”, kvinnor ”uppåt”. Lågutbildade män ratas. 

Konsekvensen blir att dessa män också får mindre av det forskarna kallar socialt kapital. De hamnar utanför gängse sociala gemenskaper, de upplever utanförskap, frustration och alienation.

Gruppen tredubbelt ratade unga män kommer att öka, varnar Bo Rothstein. Och han pekar på att de kan utgöra ”en rekryteringsbas för allehanda politiska och religiösa extremistiska rörelser samt olika kriminella nätverk”.

– Där ligger sprängkraften, säger Jesper Strömbäck. Om vissa grupper känner sig uteslutna ur samhället är det en fara för den sociala sammanhållningen. Deras frustration kan vändas mot andra – med ökad polarisering, aggressivitet, kriminalitet och våld som följd.

Ett allmänt problem för framtidskommissionärerna har varit bristen på långsiktigt tänkande i hela samhället, konstaterar Jesper Strömbäck. Det är inte lätt att få sprutt på en mera framtidsinriktad debatt.

– Hela samhället är väldigt inriktat på nuet. Jag hade förväntat mig påverkansförsök från olika särintressen, men de propåer vi har fått handlar om att påverka regeringen här och nu. Alla aktörer verkar ha ett väldigt nutidsorienterat fokus.

I antologin om framtidsutmaningarna muttrar han över denna fixering vid nuet och citerar Tage Danielsson: ”Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt måste man se upp”.

Han kallar det förbannelser: kortsiktighet, historielöshet, populism, frestelsen att stryka medhårs, att offra det långsiktigt rationella.

– Den här kortsiktigheten frodas både bland politiker och i medier, och vi ser den i finansvärldens kvartals­kapitalism. 

Inte minst är han kritisk mot det mediesystem han både sett inifrån (som ledarskribent på Sundsvalls Tidning) och forskat flitigt om. På det området skissar han en dyster utveckling.

Mängden av information har ökat, vi har fått en stor mängd nya medier och kanaler för kommunikation. Men det leder också till ökad fragmentisering, ökade skillnader i mediekonsumtion, ökade kunskapsklyftor och större skillnader i verklighetsuppfattningar.

 Allt färre tar del av samma medier och ungefär samma nyheter. De gemensamma referensramarna krymper. 

– Människor söker sig alltmer till medier som bekräftar deras egna åsikter och fördomar. För dem som inte är intresserade av samhällsfrågor har det också blivit lättare att undvika att ta del av dem. 

– Det har blivit lättare att isolera sig från fakta som man ogillar och att hitta information som bekräftar den världsbild man har. Informationsöverskottet har också lett till ett desinformationsöverskott. Vad är sant och relevant? Vad är åsikter, vad är fakta?

Mot den bakgrunden ställer Jesper Strömbäck frågan: Vad håller samman ett samhälle? Vad gör att vi blir ett ”vi”? Var finns motkrafterna mot de växande klyftorna?

 Framtidskommissionens uppgift har varit att ställa frågor och peka på utmaningar, inte att ge svar, påpekar han snabbt, inför en fråga om just motkrafter.

– Politiken, medierna och det civila samhället är naturligtvis viktiga motkrafter – om de fungerar väl. Men också inom föreningslivet riskerar enklaver att bildas och då blir det lätt ”vi” och ”dom”. Vi behöver fler brobyggare!

Också de snabba förändringarna i medielandskapet hotar den sociala sammanhållningen, och påverkar därmed demokratin negativt. Lägg till den starka urbaniseringen och de demografiska utmaningarna. Klyftorna växer på olika sätt.

– En fara är att vi förstår varandra allt mind­re. Centrala Stockholmsproblem som bostadsbrist och trafikstockningar känns helt främmande i stora delar av landet där den allt överskuggande frågan är: Hur ska vi få folk att vilja bo här?

Så hela Sverige kan inte leva så länge till?

– Vi har i slutrapporten formuleringar om att skapa tillväxtkraft i hela landet. Men samhällen byggs underifrån, politikerna kan inte åstadkomma något utan lokal växtkraft. 

Kommunsammanslagningar?

– Ja, det tror jag blir nödvändigt, förr eller senare.

Jesper Strömbäck är en vän av invandring till Sverige. Som framtidsspanare har han en annan ingång än de vanliga funderingarna om hur många flyktingar Sverige klarar att ta emot.

– Problemet är hur Sverige ska kunna vara attraktivt för migranter i framtiden. Konkurrensen ökar, poolen av möjliga migranter kommer att minska globalt sett. Vi behöver ökad invandring för att klara välfärden. Och det gör många andra länder också.

Integrationen måste bli bättre och gå snabbare, framhåller Jesper Strömbäck. Men han reflekterar också kring begreppet svenskhet. Och han påminner om att 26 procent av svenskarna redan i dag har utländsk bakgrund (själv född utomlands eller någon av föräldrarna).

– Det har inte fått tillräckligt genomslag i vår bild av svenskhet. Vi tenderar fortfarande att se Sverige som ett i huvudsak homogent land, men det finns enormt många sätt att vara svensk i dag.

– Vi kan inte ha en etnisk definition av svenskhet, den blir per definition exkluderande. Här ligger amerikanerna långt före oss. Bor man i USA är man amerikan.

Själv är han gift med Berivan Mohammed, kurd från Syrien, som kom till Sverige vid åtta års ålder.

Som den allra viktigaste framtidsfrågan pekar Jesper Strömbäck på miljön och förmågan till en ekologiskt hållbar utveckling inför hotet om global uppvärmning. Ändå har miljörörelsen hoppat på Framtidskommissionen. 

– Miljövännerna tycker att vi uppehåller oss för mycket vid tillväxt, de som talar för tillväxt anser att vi ger miljöfrågorna för stor plats. Min ingång är att komma bort från tankefiguren att vi måste välja ekonomi eller miljö, och att det som är avgörande för framtiden är att hitta vägar att kombinera en ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling.

Oppositionen har inte deltagit i Framtidskommissionen. Det ser Jesper Strömbäck inga problem med och tror att det har gjort den mindre politiserad. 

– Jag tror den som läser vår rapport får anstränga sig för att säga att det är en politiserad analys. Detta är inte regeringens handlingsprogram! 

Jesper Strömbäck har själv varit politiker. Folkpartist. Han har till och med suttit i partistyrelsen – på Bengt Westerbergs, Maria Leissners och Lars Leijonborgs tid (mellan 1993 och 1999). Och han har varit folkvald i Sundsvalls kommunfullmäktige. 

Men han lämnade politiken för över tio år sedan, ”forskningen passade mig bättre”. 

En del säger ”svulstigt” och ”pompöst” om Framtidskommissionens rapporter. Och pekar på avsaknaden av förslag. Kommentar?

– Det var aldrig meningen att vi skulle komma med förslag! Uppdaget var att identifiera utmaningar och göra analyser, inte att presentera lösningar.

En av utmaningarna i arbetet med framtiden har varit att ”inte falla i fällan att skriva science fiction”, säger Jesper Strömbäck. Men personligen har han en dragning till vissa delar av den genren.

– Ja, sånt som Matrix och X-men. Och böcker som Bradburys Fahrenheit 451, Huxleys Du sköna nya värld, Orwells 1984 och Karin Boyes Kallocain borde vara obligatorisk läsning.

Hur ser din egen framtid ut?

– Jag återvänder till Mittuniversitetet och i höst ska jag vara pappaledig. Sedan får vi se…

Läs mer i Dagens Samhälle nummer 19, 2013

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.