Putin driver vidare Peter den stores imperiebygge

Tsar Peter den store satte punkt för Sveriges tid som stormakt och flyttade Rysslands geopolitiska position närmare målet: rysk tillgång till isfria vatten och Atlanten. Denna över 300 år gamla strävan präglar dagens Ryssland och synen på Gotland. KGB-mannen Vladimir Putin är Peter den stores arvtagare, menar Johan Westerholm, tidigare underrättelseofficer.

I säkerhetspolitisk debatt har Rysslands doktriner och politiska kultur under Vladimir Putin framställts som ”nya”. Rysslands doktriner och syn på demokrati är dock inte något nytt – tvärtom går traditionerna mycket långt tillbaka. Ursprunget till dagens politik kan härledas till när den ryskortodoxa kyrkan officiellt skiljdes från den ekumeniska gemenskapen och utvecklades till att bli den ryska statsreligionen. Detta skedde samtidigt som ett nytt ledarskap föddes på 1600-talet.

Den ryskortodoxa kyrkans utveckling måste ses tillsammans med det som i grunden förändrade Ryssland. Separationen från övriga ortodoxa kyrkor var samtida med tsar Peter den stores regenttid (1682–1725). Han reformerade den ryska statsapparaten och öppnade upp mot väst, men tydliggjorde även Rysslands stormaktsambitioner. 

Under Peter den stores tid skapades en struktur med buffertstater för skyddet av Rodina – ”Moder Ryssland” – samtidigt som han lade strategiskt viktiga länder under sig. Begreppet Rodina och den ryskortodoxa kyrkans ställning i Ryssland är centrala för att förstå historien och länken till vad som sker i dag.

Epoken Peter den store satte punkt för Sveriges tid som nordeuropeisk stormakt då slutresultatet – med ett ryskt Lettland och Estland som exempel – flyttade fram Rysslands geopolitiska position närmare slutmålet: rysslands tillgång till isfria vatten och Atlanten. Denna över tre hundra år gamla strävan att bli en stormakt även till havs präglar ännu dagens Ryssland.

Det ryska imperiet har sedan dess hållits ihop genom en medveten strategi i form av maktdelning mellan politik och kyrka. Så länge kyrkan ställt sig på maktens sida åtnjuter prästerskapet beskydd, samtidigt som den politiska makten medvetet använder sig av det ryskortodoxa bildspråket. Ett språk som bland annat manifesteras genom ikoner och helgondyrkan. 

I inget ikonmåleri är det omvända perspektivet så tydligt som i det ryska. På ett vanligt porträtt faller ljuset i regel på den avbildade som står i fonden. På ryska ikonmålningar strålar tvärtom ljuset ut från den avbildade som placeras i förgrunden. Denna porträttkonst kännetecknar, med vissa modifieringar, även den sovjetiska glorifiering av kommunistiska ikoner som Marx, Lenin och Stalin.

Kyrka och stat i en bitvis harmonisk balans. Det var ingen slump att Putin tog kyrkans parti när gruppen Pussy Riot genomförde sin protest mot prästerskapet. Inte heller var det en slump att kyrkan överlevde kommunistregimerna. Ingen rysk eller sovjetrysk ledare har vågat upplösa kyrkan. 

Med tiden valde de sovjetiska ledarna att spela på symboler som hållit ihop kyrkan och den ryska nationalidentiteten. En identitet som innefattar uthållighet. Att väst äger klockorna och tekniken för att mäta tid spelar mindre roll. Ryssen ”äger” själva tiden, och skulle han drabbas av motgångar så slår han bara ett extra pälslager runt sig och övervintrar. Människan är bara en förbrukningsvara, materiella tillgångar och strategiska mål väger tyngre. Denna nationalegenskap har Karl XII, Napoleon och Hitler bittert fått erfara när de gett sig på Ryssland. 

Peter den stores tankar och doktriner genomsyrar i dag all rysk politik; införlivandet av buffertstater som skyddar Rodina samt en strävan mot Atlanten. Naturgasledningen Nord Stream i Östersjön är ett exempel där Ryssland kan exportera gas till Europa utan att behöva gå igenom motsträviga länder som i Baltikum eller Ukraina. Ett projekt i samarbete med EU, som ytterligare flyttat fram positionerna.

För Sveriges del är det nu uppenbart hur den ”vita zonen” i Östersjön utvecklats. Zonen var oreglerad men blev 1969 föremål för förhandlingar mellan Sverige och Sovjetunionen. Den är belägen öster om Gotland på internationellt vatten, men då zonen ligger i ett innanhav kan kuststaterna komma överens om hur dess ekonomiska tillgångar ska fördelas enligt Internationella havsrättskonventionen. 

Det låg i såväl Sveriges som dåvarande Sovjetunionens intresse att reglera denna, då zonen annars skulle vara öppen för andra nationer att exploatera. Uppdelningen undertecknades 1988. Avtalet innebar att Sverige fick 75 procent och Sovjetunionen 25 procent. Zonen blockerades därmed för andra länder. 

Efter Sovjetunionens kollaps 1991, som innefattade en för Ryssland smärtsam reträtt från ett stort antal buffertstater, började Vladimir Putin arbeta metodiskt för återupprättandet av Rodina. Redan på 1980-talet hade Leonid Brezhnevs efterträdare, Yuri Andropov, identifierat Putin som en framtidsman. 

Andropov och Putin var bägge skeptiska till demokrati. Två ”tjekister” med ursprung i den fruktade hemliga polisen KGB. Demokrati leder till protester; protester slutar med attacker på tjekister. Det är bättre att stoppa samtal om demokrati tidigt för att skydda tjekister, löd deras gemensamma värdegrund. 

Så Vladimir Putin har vänt trenden mot västerländsk demokrati till något som ryssen i gemen känner igen sig i: en stark världslig ledare i samarbete med den ryskortodoxa kyrkan och dess symbolik. Putin återtar i praktiken ytterst Peter den stores idéer och allt som kommit efter honom via 1900-talets ryska imperialism. 

Arvet inkluderar även relationen till medborgarna. Ryssland undvek den förändring som franska revolutionen innebar för resten av Europa, varför västs uppfattning om demokrati bara är svagt förankrat i det ryska medvetandet. 

Peter den store utsåg sin efterträdare Katarina I i enlighet med tidens traditioner precis som president Boris Jeltsin utsåg Vladimir Putin till sin. Så har reell maktväxling gått till i Ryssland med få undantag. Individen är bara en liten del i en patriarkal struktur där Rodinas behov alltid går före enskildas intressen. 

Ryssland tar nu tillbaka kontrollen av de zoner, en efter en, som landet tappat sedan 1991: Krim, östra Ukraina och Vitryssland är några. I dess spår kommer eventuellt andra territorier som Peter den store en gång kontrollerade. Ryssland tillåter inte att någon utmanar dess intressen. Även om gasledningen ligger i den svenska zonen är det i full enlighet med internationell rätt som Ryssland markerar närvaro i Östersjön.

Gotland är i dag i praktiken en obevakad underhålls- och flygbas. Ryssland har, utifrån sin övergripande strategi, sedan 2007 inve­sterat stora belopp i renovering och utbyggnad av hamnen i Slite för underhåll av Nord Stream. Slite ligger närmare gasledningen än Ryssland. Gotland erbjuder dessutom en isfri hamn längre perioder än både Sankt Petersburg och Kaliningrad.

Peter den store insåg att den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön, som är på vägen mot målet. Endast en fri Atlantpassage kan möta de geopolitiska behoven för Rodina som landets främste tsar definierade. Rysslands politik är inte det minsta ologisk. Följer vi de långa historiska linjerna så finner vi att allt är klart och redigt beskrivet – sedan mer än 300 år.

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.