Nyhet
PR
26 februari 2015 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

PR-eliten tar över den politiska makten

De är minst 2 000 och ser till att det politiska maskineriet fungerar. Ena stunden skriver de tal och formulerar utspel, i nästa påverkar de beslut som konsulter och ägnar sig åt lobbying. En okänd elit är på väg att ta över i politiken.

Tre av fyra i Moderaternas nya partiledning har varit PR-konsulter. Bland S+MP-regeringens politiska rådgivare finns ett 30-tal personer som nyss var lobbyister åt vanligtvis hemliga uppdragsgivare. Fyra tidigare partiledare och tio tidigare statsråd finns i dag som rådgivare åt PR-byråer eller lobbyorganisationer. 

Samma trend finns i kommunpolitiken. Det blir allt vanligare att kommunalråd kommer från eller går till påtryckarbranschen. Och gränserna mellan politik och påverkan suddas ut. I Stockholms fullmäktige sitter till exempel Skanskas chefslobbyist Christoffer Järkeborn (M) och bland ersättarna finns SJ:s chefslobbyist Jonas Nilsson (M) och konsulten (och tidigare statssekreteraren) Ulrica Schenström (M).

De företag som vill påverka politiska beslut har i ett par decennier rekryterat sina lobbyister inifrån politiken. Men nytt är att politiker och politiska rådgivare allt oftare rekryteras från påtryckarvärlden. Hoppen fram och tillbaka mellan politik och påverkan blir allt vanligare. Ibland har makthavarna till och med en fot i båda lägren. 

Den politiska arbetsmarknaden vid sidan av de folkvalda har på några decennier tio­dubblats. I början av 80-talet var de bara några hundra. Men sedan dess har den politiska zonen av proffspolitiker och påtryckare varit i ständig tillväxt. De syns inte alltid i riksdagsdebatter eller på fullmäktigemöten, men det är deras påverkan och deras arbete som gör att politiska beslut blir som de blir.

I ett treårigt forskningsprojekt har sociologen Stefan Svallfors, statsvetaren Bo Rothstein och socialantropologen Christina Garsten studerat de som arbetar i den politiska zonen. De kallar dem för policyprofessionella.

– De påverkar politiken utan att vara förtroendevalda eller traditionella tjänstemän. Vi har namn på 1 500 av dem, men räknar med att de totalt är 2 000–2 500 personer, säger Stefan Svallfors. 

Resultatet av projektet redovisas i en bok som kommer i april.

Forskarna kallar dem för policyprofessionella, men på visitkortet står något annat. Som politiska sekreterare, politiskt sakkunniga, samhällspolitiska chefer, utredare eller att de jobbar för en tankesmedja eller som konsulter på en PR-byrå. Ett 70-tal politikproffs har djupintervjuats i projektet.

– En sak vi reagerat på är att de uttrycker sig lite respektlöst om de politiskt förtroendevalda. Arbetar de hos en minister visar de en stark lojalitet med denne, däremot är inte tilltron till den genomsnittlige riksdagsledamoten så stor, säger Stefan Svallfors. 

– De är på gränsen till brutala när de beskriver traditionell politik som långsam och tråkig. De ser sig själva som smartare än de folkvalda och ser sina jobb som spännande, roliga och som ett effektivt sätt att påverka politiken.

Att det blev ett forskningsprojekt om den politiska zonen berodde på att de tre professorerna var för sig funderat på att politikproffsens betydelse var lite kartlagd.

– Vi hade i flera år talat om att det höll på att hända något nytt i det svenska samhället och sättet att jobba med politik. Vi ville se vilka de politiska rådgivarna var, vad de gjorde och var de kom ifrån, säger Stefan Svallfors. 

– De har en otydlig roll. Frågar man om de är politiker får man alla möjliga olika svar. De har en diffus roll och det finns ett problem vad gäller deras synlighet och ansvar.

Men att de har en betydande makt visade sig till exempel när forskarna granskade hur statliga Vattenfalls affär med holländska Nuon kunde genomföras.

– Det var en statssekreterare och en politiskt sakkunnig som drev på affären. Maud Olofsson var ansvarigt statsråd, men det finns goda skäl att tro att hon inte förstod affärens alla komplicerade detaljer, säger Stefan Svallfors.

Forskarna kunde också avfärda en hypotes, nämligen att politiska sekreterare i kommuner och landsting i allmänhet var starkt lierade med övriga fält i den politiska zonen.

– Vi trodde det var första karriärsteget och att de sedan gick vidare, men så var sällan fallet. Ofta var det fritidspolitiker som knutits upp lite fastare som politiska sek­reterare.  

Undantaget är de politiska sekreterarna i storstadsregionerna, främst Stockholm. De vandrar ofta vidare till uppdrag i rikspolitiken eller som rådgivare på PR-byråer. Fredrik Reinfeldts första politiska jobb var till exempel som borgarrådssekreterare i Stockholms stad. Hans nutida efterträdare som ordförande i ungdomsförbundet MUF, Rasmus Törnblom, var tidigare politisk sekreterare i Järfälla.

I de andra grupperna fann forskarna att folk rör sig mellan de olika delarna och visar starka likheter. Det typiska politikproffset på nationell nivå har en medianålder på 40 år, är universitetsutbildad med inriktning på statskunskap eller nationalekonomi och är lika ofta män som kvinnor. 

Men har de makt?

– Helt klart har de inflytande över politiken. Ofta är det personer ur den här gruppen som formulerar nya idéer eller begrepp. De tenderar också att förstärka en partilednings ställning gentemot partiaktivisterna. De politiska tjänstemännen styr gans­ka hårt vad till exempel en riksdagsledamot får göra. Det är en rollförskjutning som skapar problem, säger Stefan Svallfors. 

När ledande politiker lämnar politiken och går till utpräglade lobbyistuppdrag leder det till debatt om karenstid. Senast handlade det om tidigare finansministern Anders Borg (M) som gick till Kinnevik och sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) som blev rådgivare åt privata vårdföretaget Aleris. I många andra länder finns det karenstid för politiker eller ledande tjänstemän som byter sida.

– Det finns inga bestämmelser alls i Sverige om hur man går från politiska uppdrag till uppdrag att påverka politiken och det är olyckligt.  

Makthavarna utan mandat har på några decennier blivit allt fler. 1971 fanns det till exempel ett 40-tal politiska sekreterare i kommunerna. I mitten av 2014 fanns det motsvarande 500 heltidstjänster som politiska sekreterare i kommunerna. I början av 70-talet fanns en handfull PR-konsulter som ägnade sig åt politisk påverkan. I dag finns runt 300 PR-konsulter som har som jobb att påverka politiken.

Den politiska zonen är också större i Sverige än i de and­ra nordiska länderna och den fortsätter att växa. Det som växt i Sverige på senare år är framför allt antalet konsulter på PR-byråer.  

Ett regeringsskifte, som i höstas, skakar om i den politiska zonen. Efter valet ska runt 180 personer hitta något nytt att göra.

– Då finns PR-byråerna där som uppskattar och kan kapitalisera på deras kunnande. De fungerar lite som växlingskontor för politisk kunskap, säger Stefan Svallfors. 

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.

Publicerad: 26 februari 2015 kl 05:45
Uppdaterad: 26 februari 2015 kl 07:18