Över hälften av kommuntopparna hotas

Hora! Fascist! Landsförrädare! Äckel! Terroristkramare! Vi vet var du bor! Jag ska slå ihjäl dig!
Det handlar om landets ­ledande kommunpolitiker. Exemplen är en liten rännil från den ständiga flod av allt grövre tillmälen, trakasserier och ibland rena dödshot som de utsätts för.

Dagens Samhälles enkät till landets alla kommunstyrelse­ordförande ger en dramatisk lägesbild av det mycket hårda klimat som blivit vardag för allt fler kommuntoppar. En stor mängd samtal och intervjuer fördjupar den bild som enkäten uppvisar.

– Det är tungt, och det är klart att jag har funderat mycket på att sluta, säger ­Marie Dahlin (S) i Vänersborg, efter att bland annat ha fått brev med bilder av patroner, knivspetsar och hakkors.

– Det är många nätter man legat sömnlös och ställt sig frågan: Hur högt får priset bli för att fortsätta vara politiker? säger Åsa Johansson (S) i Hagfors.

Nyligen tog hon upp hatet mot förtroendevalda som ett stort och växande hot mot demokratin i sitt förstamajtal i Hagfors. Där är det en laddad skolfråga som har fått kritiken och reaktionerna att gå över gränsen. 

Var fjärde av de ks-ordförande som utsatts för hot har övervägt att lämna sitt uppdrag, visar Dagens Samhälles enkät. På en rad olika sätt har de saker som de drabbats av påverkat, och inskränkt, deras politiska vardag.

Några av enkätens resultat (se mer grafik längst ner):

• 56 procent av de 190 ks-ordföranden som svarat har hotats – 106 personer.

• Bland kvinnliga ks-ordföranden har två av tre hotats (66 procent).

• Påhopp i sociala medier är den i särklass vanligaste formen, därefter hotfulla mejl.

• 16 ks-ordförande uppger att de utsatts för dödshot.

• Två av tre hävdar att hoten har blivit fler de senaste åren.

• Drygt fyra av tio hotade uppger att de har minskat sin närvaro i sociala medier till följd av trakasserier och hot.

I samtal lyfter många flyktingmottagande som den fråga som ger upphov till mest hat och hot. Händelser på det här området uppfattas också ofta som särskilt allvarliga. Många drabbade vill vara anonyma och bedömer att ­läget kan förvärras om de öppet berättar om hotbilder. Men stor samstämmighet ­råder kring behovet av att lyfta fram och diskutera själva problemet.

– Vi måste på alla sätt skapa opinion kring detta, säger Bengt Germundsson (KD) i Markaryd, en av de döds­hotade.

Hoten finns i alla typer av kommuner. Men kvinnor är alltså utsatta i högre grad än män. I dag leds sju av Sveriges tio största städer av kvinnor.

– Jag tror att vi kvinnor blir mer ifrågasatta. Det är mycket tuffare för en kvinna att vara politiskt aktiv än för många män, säger Kristina Edlund (S) i Linköping, landets femte största kommun.

Hon har blivit påhoppad i sociala medier och tagit emot hotfulla mejl, sms och telefonsamtal.

Samtidigt talar många ledande politiker i mindre kommuner om hur ensamma och ­utsatta de känner sig som de ofta enda heltidspolitikerna. I ett litet samhälle vet alla var kommunalrådet bor.

Johan Abrahamsson (M) i Mariestad har under lång tid fått ta emot hotfulla mejl och telefonsamtal. Det har också handlat om skade­görelse och rena dödshot.

– Men när någon eller några för en tid sedan gav sig på mina föräldrars grav hade verkligen en gräns passerats. Det har påverkat mig otroligt mycket. Främst handlar det om hur det drabbar min ­familj. Skulle någonting riktas mot dem slutar jag direkt. 

Där går gränsen för de flesta.

– Det är framför allt när det gäller barnen som jag blivit försiktigare. Jag tror att alla tänker på det. Det har blivit en helt naturlig del av att vara politiker i dag, säger Åsa Eriks­son (S) i Norberg.

Samtidigt finns en stark ­beslutsamhet att inte ge efter. Det gör att många väljer att tona ner hat och hot som riktas mot just dem, även om många är medvetna om att gränserna flyttas och risken för avtrubbning ökar.

– Om inte jag orkar stå kvar, vem ska då stå här? Det är obehagligt och jag blir skakad, men också förbannad. Jag tänker inte lämna mitt uppdrag! säger Meeri Wasberg (S) i Haninge, en av de dödshotade.

– Den dagen jag blir kuvad av rädsla är jag inte längre rätt person på den här posten, säger Parisa Liljestrand (M) i Vallentuna som blivit hotad på många sätt, bland annat med etniska förtecken.

Bland de hotade har drygt två av tre valt svarsalternativ som visar att de påverkats i sitt uppdrag. Även politiker som själva inte hotats uppger att de ändrat sitt beteende.

Också en lång rad kommentarer vittnar om att den press politikerna utsätts för får allvarliga konsekvenser:

”Jag tänker på var jag rör mig. Jag talar inte längre om i förväg vilka evenemang jag medverkar i. Jag har slutat medverka i sociala medier. Andra tar hand om min post. Jag tänker på var jag parkerar. Jag ser till att mina dagliga rutiner är oregelbundna. Jag har blivit mycket försiktigare med vad jag säger.”

Några skriver enkätkommentarer som: ”Jag har blivit mer tillbakadragen”, ”Jag drar mig undan”, ”Det här begränsar mitt sociala liv, jag har blivit nojig”.

Med andra ord: kommunernas tyngsta politiker blir mindre tillgängliga för medborgarna. Hoten slår direkt mot demokratin. Den klyfta mellan folket och makthavarna som många pekar på riskerar att vidgas.

Fortfarande tas hoten mot lokalpolitiker inte på samma allvar som hot i rikspolitiken, anser några av de drabbade.

– Nu måste vi lyfta frågor om ökad säkerhet och personskydd för kommun­politiker. Angreppet på ­demokratin är ju minst lika allvarligt om det gäller kommunalråd som ministrar, ­säger Paul Åkerlund (S) i Trollhättan, en av dem som mottagit allvarliga hot.