Perspektiv
Arbetskraftsinvandring
21 februari 2020 kl 11:51

Nej, arbetsgivare vet inte alltid bäst vad gäller arbetskraftsinvandringen

Sveriges system för arbetskraftsinvandring skiljer sig från alla andra länders. Är det sannolikt att vi tänkt rätt och alla andra fel? De förslag som nu läggs innebär en förlorad möjlighet till reform snarare än effektiva lösningar, hävdar Henrik Emilsson, Malmö universitet.

Efter 2008 års förändring av politiken för arbetskraftsinvandring sjönk årsmedelinkomsten för arbetskraftsinvandrare omedelbart med 150 000 kronor, en inkomstminskning med nästan en tredjedel. Helt nya yrkeskategorier öppnades upp för arbetskraftsinvandring vilket medförde att många brevbärare, restaurangbiträden, personliga assistenter och städare fick arbetstillstånd.

Andelen av arbetskraftsinvandringen till yrken med krav på fördjupad högskolekompetens minskade från 54 procent 2008 till 18 procent 2011. Samtidigt ökade andelen arbetskraftsinvandring till mer okvalificerade jobb. Den nya typen av arbetskraftsinvandrare kom till stor del från länder som tidigare inte arbetskraftsinvandrat i någon större utsträckning: Irak, Iran, Syrien och framför allt Turkiet.

Resultaten av 2008 års reform av arbetskraftsinvandringen avskräcker. Därför är det synd att Moderaterna väljer att lappa och laga ett trasigt system i stället för att göra om från grunden. Utredningsdirektivet från regeringen, Centerpartiet och Liberalerna kommer att försvåra politiska förändringar ytterligare genom att de låst sig vid utgångspunkten att ”dagens system för arbetskraftsinvandring ska värnas”.

Det tydligt att partierna inte förstått grundproblemen i nuvarande politik. Partiledare Ulf Kristersson upprepade flera gånger på Moderaternas presskonferens den 3 februari att det är arbetsgivare som vet bäst vilka rekryteringsbehov som finns. Men faktum är att det är arbetsgivares frihet att anställa arbetskraft från utanför EU som har lett till dagens problem. Arbetsgivare är varken bättre eller sämre människor än andra. Några kommer att missbruka systemet om det är enkelt och om det finns ekonomiska incitament att göra det.

Många av dagens rekryteringar beror inte på arbetskraftsbrist, utan på arbetstagarnas önskan att få ett arbete innanför EU:s gränser. Dessa arbetserbjudanden möjliggörs ofta genom etniska nätverk. Det gäller personer som anställer släktingar i hemländerna för att hjälpa dem till ett bättre liv. Men det är också vanligt att etniska nätverk används för att rekrytera landsmän som är lätta att exploatera eftersom de är beroende av sina arbetsgivare för att behålla sina arbetstillstånd.

I båda dessa fall är det inte behovet på arbetsmarknaden som styr rekryteringen, utan personliga hänsyn eller möjligheten att kringgå regler om lön och arbetstid. De lågkvalificerade jobb som många arbetskraftsinvandrare utför är också ofta flyktingars första arbete, vilket skapar utträngningseffekter och försvårar integrationen. Många av dessa yrken kategoriseras dessutom som överskottsyrken av Arbetsförmedlingen, vilket innebär att det är mycket stor konkurrens om jobben. Ingenting tyder på att arbetskraftsbrist ligger bakom arbetskraftsinvandring till dessa yrken.

En del av förslagen som Moderaterna lagt fram kommer att försvåra missbruk av arbetskraftsinvandringen och leda till att minska antalet arbetstillstånd till mer lågkvalificerade yrken. Krav på heltidsjobb, försörjningskrav för anhöriga, stoppat spårbyte från asyl till arbetskraftsinvandring och inbetalning av arbetsgivaravgifter i förskott kommer att bidra till detta. Samtidigt leder förslagen till ännu mer byråkrati och krångel vid prövning av arbetstillstånd.

Men förslagen hindrar inte arbetskraftsinvandring till mer lågkvalificerade jobb utan arbetskraftsbrist. Släktingar och vänner kommer att fortsätta rekrytera landsmän till enklare jobb inom städ och restaurang. De som i dag betalar arbetsgivare för ett arbetstillstånd kommer nu att behöva skicka pengar till förskottsinbetalning av deras arbetsgivaravgift. Moderaterna vill stoppa arbetskraftsinvandring för personliga assistenter, men liknande problem finns inom många andra yrkeskategorier.

Det är välkommet att Moderaterna och andra partier vill förbättra villkoren för mer högkvalificerade arbetskraftsinvandrare. Förslagen om att förhindra kompetensutvisningar och förbättra villkoren för mer högkvalificerade arbetskraftsinvandrare är positiva. I dag har högkvalificerade arbetskraftsinvandrare sämre villkor i Sverige än i många av våra grannländer och det är angeläget att förbättra dessa.

Det kommer tyvärr att bli svårt så länge politiken utgår från att alla arbetskraftsinvandrare – hög- som lågutbildade – ska behandlas lika. Fusk och utnyttjande sker i stort sett bara inom mer lågkvalificerade yrken. Samtidigt är systemet utformat för alla, vilket innebär onödigt krångel vid prövning av arbetstillstånd för högkvalificerade. Hög- och lågkvalificerad arbetskraftsinvandring bör därför handläggas var för sig och utifrån olika regelverk.

Till sist vill jag varna för att införa det som Moderaterna kallar för talangvisum, det vill säga möjligheten för högkvalificerade att komma till Sverige för att söka jobb på plats. Det låter bra på papperet. Erfarenheter från Danmark är dock negativa. Få fick arbete och de allra flesta i yrken under sin formella kompetens.

Många av Moderaternas förslag är bra. De löser dock inte de grundläggande problemen i dagens system för arbetskraftsinvandring. Det är svårt att förstå oviljan hos partierna att se bortom det nuvarande regelverket. Att Sverige valt ett system för arbetskraftsinvandring som skiljer sig från i stort sett alla andra länder är kanske något att vara stolt över. Men är det sannolikt att vi tänkt rätt medan alla andra tänkt fel?

Det hade varit enkelt att göra arbetskraftsinvandringen till något riktigt bra för arbetsmarknaden i stort, såväl som för företag och arbetskraftsinvandrare. Utan exploatering och kompetensutvisningar. Problemet är att den svenska politiken bygger på önsketänkande – att arbetsgivare alltid vet bäst och att reglerna bör vara desamma för hög- och lågkvalificerade – snarare än på samhällsnytta.

När länder som Kanada och Australien reformerar sina system för arbetskraftsinvandring är det för att förbättra arbetskraftsinvandrarnas ställning på arbetsmarknaden. De ställer upp krav på språkkunskaper, lön, utbildning och arbetserbjudande som bidrar till att arbetskraftsinvandrarna där klarar sig allt bättre och att allt färre arbetar under sin kompetensnivå. Svenska och internationella erfarenheter visar alltså att arbetskraftsinvandringen är en alldeles för viktig fråga för att låta enskilda arbetsgivare bestämma själva. 

Fakta
Lästips

Emilsson, H & Irastorza, N. (2019). 30 Percent Lower Income: A Follow-up of the Swedish 2008 Labour Migration Reform, MIM Working Paper Series 19:1, Malmö University

 

Skribent

Henrik Emilsson
doktor i internationell migration och etniska relationer, Malmö universitet.

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Publicerad: 21 februari 2020 kl 11:51
Uppdaterad: 26 februari 2020 kl 08:27