Allt fler kommuner inför superförvaltning

När Knivsta bildades för åtta år och blev Sveriges 290:e kommun samlades all verksamhet i en så kallad superförvaltning.
– Behöver vi ta snabba beslut är det här en bra modell. Fördelen är att man tar bort gränserna mellan de olika delarna i förvaltningen. Vår strävan är att jobba med bredare anslag i alla frågor, säger Peter Evansson (S), kommunstyrelsens ordförande.

David Karlsson, kommunforskare vid Göteborgs universitet, ser att de samordnade förvaltningarna kan leda till maktkoncentration i den översta tjänstemannaledningen. Det betyder att relationen mellan kommunstyrelsens ordförande och kommundirektören blir mycket viktig.

– Relationen till direktören riskerar att bli den enda kontaktytan mellan den politiska ledningen och förvaltningen. Risken är att politikernas insyn i förvaltningens verksamheter minskar.

– Å andra sidan ökar givetvis möjligheterna till samordningsvinster och det blir enklare att hantera motsättningar mellan verksamheter, säger David Karlsson.

Många av de kommuner som gått över till en samlad förvaltning finns i glesbygden. Göran Wigert, kommundirektör i Leksand, anser att både tydlighet och samsyn tjänar på en organisation med sektorschefer i stället för som tidigare förvaltningschefer under respektive nämnd.

Har relationen mellan dig och kommunstyrelsen blivit viktigare?

– Ja absolut. Jag är tillsatt av kommunstyrelsen och ytterst ansvarig för att ta fram beslutsunderlag och genomföra de politiska besluten.

Ett motiv för att bilda den gemensamma förvaltningen i Leksand var att motverka särintressen. Samtidigt finns nu en risk att mindre verksamheter, som till exempel kultur och fritid, hamnar i skuggan av skola, vård och omsorg.

Kommunstyrelsens ordförande Ulrika Liljeberg (C) tror dock inte att den risken är särskilt stor.

– Varje område ska ha relevant uppmärksamhet. Och det är ändå så att skola och vård är de stora områden vi har, säger hon.

Hon anser att politiken och tjänstemannasidan speglar varandra bra i den nya organisationen. Samtidigt värjer hon sig mot en övertro på organisationsscheman.

– Med rätt ledarskap går allt att göra i vilka rutor som helst. Bra verksamhet sitter inte bara i organisationen, säger Ulrika Liljeberg.

Även Värmdö har samlat sin verksamhet i en superförvaltning. När ett konsultföretag i april förra året utvärderade den nya organisationen i kommunen hamnade sektorsindelningen i den samlade förvaltningen i fokus.

Värmdö har stark tillväxt och stort behov av både bostäder, infrastruktur och lokaler för samhällsservice. Konsultrapporten slog fast att det ställer krav på en utvecklad förmåga att agera samlat inom och över sektorsgränserna och konstaterar: ”Trots en gemensam förvaltning är organisationen ovan att arbeta i projekt och processer över de organisatoriska gränserna.”

Rapporten ledde till att kommunen bland annat inrättade en central stab med olika strateger som ska jobba verksamhetsövergripande för att stärka samarbetet mellan de olika kontoren.

Umeå går mot strömmen. Vid årsskiftet skrotade kommunen sin samlade förvaltning och gick tillbaka till en traditionell organisation med åtta förvaltningar.

– Umeå kommun är för stor för att ha bara en förvaltning. Den skapade oklarheter och långa beslutsvägar, säger Mikael Berglund (S), byggnadsnämndens ordförande och den som ledde arbetet med att återgå till den tidigare modellen, som fanns fram till 1 januari 2010.

Kritiken mot den samlade förvaltningen var utbredd i de politiska partierna, men Socialdemokraterna såg också fördelar.

– Man kunde snabbare omfördela handlingskraft, något som till exempel märktes under flyktingkrisen. Även vi såg dock att det uppstod oklarheter när nämnderna hade ansvar för sin budget, men inte för personalen, säger Mikael Berglund.

Han konstaterar att det är svårt att leda verksamheter som är beroende av sina medarbetares välmående och prestation om man inte samtidigt har ansvar för personalfrågorna.

– Otydligheten i organisationen var det viktigaste skälet till att vi gick tillbaka till den gamla modellen.