Nyhet
Karriär
4 december 2020 kl 09:02

”När ska offentlig sektor lyssna?”

Korta planeringshorisonterna i offentlig sektor. Och låt medarbetarna få mer att säga till om, säger Marie Lundqvist, tidigare socialdirektör i Botkyrka som nyss sadlat om till chefskonsult. 

Du har jobbat i offentlig sektor i 35 år, vad fick dig att lämna den?
– Dels har jag flyttat ned till Oxelösund och påbörjat ett nytt liv. Dels har jag nog känt att det finns en stelbenthet i offentlig sektor som inte riktigt hänger med dit vi är på väg.

Vari bottnar stelbentheten?
– Forskare har i många år påtalat att vi behöver styra och leda på annat sätt, ändå händer inte särskilt mycket. Offentlig sektor är en jättekoloss som är svår att förändra. I privat sektor har man börjat lägga ut besluten närmare medarbetarna, närmare kärnuppdraget, och det är så även vi måste jobba.

Har du själv försökt?
– Ja, i Botkyrka skapade jag en organisation som byggde på teamarbete. Jättespännande, men så var det det här med att få alla att förstå visionen bakom… Stora förändringsarbeten möter alltid motstånd. Att börja jobba på ett nytt sätt kräver energi, medan våra hjärnor strävar efter det som spar energi. Vilket innebär att allt som är nytt känns svårt. Ändå kom vi väldigt långt i Botkyrka!

”Jag vill ta den offentliga sektorn in i 2020-talet”, står det på din hemsida. Vad är det som inte fungerar tidsenligt?
– Vi bevakar mycket vårt eget i offentlig sektor: det här är min målgrupp, min budget, mitt ansvar. Varje verksamhet har sin kunskap och sin idé om vad som behöver göras, medan de som söker vår hjälp ofta har en mångfacetterad problematik. Var och en gör rätt utifrån sitt perspektiv men missar helheten, och för individen blir det inte bra. 

Så vad kan cheferna göra?
– Som ledare måste du inse att det är medarbetarna, de som står närmast brukarna och medborgarna, som vet bäst vad som behöver förändras. Chefer, medarbetare, alla måste också ha kunskap om systemet och hur delarna hänger ihop. Om en kommun ska samarbeta med landstinget måste även landstingets personal se helheten. Det räcker inte att en liten del gör det, och det är här min frustration finns – att vi inte har kommit längre.

”Ju mer strategisk planering desto sämre resultat”, hävdade organisationsforskaren Henrik Eriksson i Dagens Samhälle i september. Håller du med?
– Absolut, och han är inte den enda forskaren som pekar på det här, hela Tillitsdelegationen är inne på samma spår. Långa strategiska planeringshorisonter funkar inte i dag för vi lever i en snabbrörlig tid. Ingen vet vad som händer om fem år, dessutom är de problem offentlig sektor hanterar väldigt komplexa. Media skriker efter enkla lösningar, politikerna skriker efter enkla lösningar, och man tror att om man bara gör en handlingsplan till, skaffar en rutin till eller omorganiserar ännu en gång så kommer man att lösa problemen – men det gör man inte. För de är av karaktären att det finns inte EN sann lösning, utan man måste pröva sig fram. När ska offentlig sektor lyssna? 

Varför lyssnar den inte?
– Jag tror att det handlar om hur den är uppbyggd, med politiker och tjänstemannaorganisationer, det spänningsfältet … Politiken vill ha kontroll, kunna följa upp vad som sker via skrivna rapporter. Då måste det finnas folk som producerar rapporterna, andra som förser dem med material och så vidare. Våra organisationer är så stora i dag! Det behövs modiga politiker som vågar ifrågasätta all den här dokumentationen. Kan man göra på annat sätt?

Vilka är bromsklossarna?
 
– Själva systemet, tror jag. Föreställningen om att det är så här det ska vara. Att för många sitter med samma världsbild – den gamla världsbilden som rått i över hundra år.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.

Publicerad: 4 december 2020 kl 09:02
Uppdaterad: 11 december 2020 kl 13:03