De är valårets 50 ledande proffstyckare

Det är valår och de är ohotade som akademiska experter och citatmaskiner, inte minst statsvetarna. Och de uttalar sig om det mesta, ofta utan grund. Att synas ger dem inte bara hög status, utan även ekonomiska fördelar. DS listar Sveriges 50 mesta proffstyckare.

DS GRANSKAR. Det finns ungefär 5 000 professorer i Sverige. De flesta kan vi inte vid namn, ännu mindre vad de specialiserar sig på. Men en liten skara från den akademiska världen dyker ständigt upp och kommenterar. Journalister behandlar dem med silkesvantar. Åsiktsproffsen säger saker som journalisterna inte själva kan säga och gör det med expertens förmodade tyngd och trovärdighet.

Forskare, experter och ”vita rockar” är yrkesgrupper som har så stor personlig auktoritet att de sällan blir ifrågasatta i medierna. Ändå vet vi att vetenskap ständigt omprövas. Gamla sanningar ersätts med nya. ”Experternas sanningar är därför att betrakta som provisoriska”, menar Sveriges främsta namn i ämnet källkritik, Torsten Thurén, i boken Källkritik (se separat artikel i veckans tidning).

Att bli en akademisk expert i media är startskottet för en karriär som tar experten långt utanför universitetens korridorer och gör att andra än de studenter som sliter med sin uppsats lyssnar till dem. 

Medialt kändisskap ger pluspoäng när experten söker anslag och betyder ökad status också i den akademiska världen. Därmed kan man också konstatera att forskarna även har ekonomiska incitament, både professionellt och privat. Experternas intressen, och egna värderingar, kan också göra dem tendensiösa eller anpassade till de händer som föder dem.

Även om en del kolleger rynkar på näsan åt dem som ”sjåpar sig i media” och tycker att de spenderar mer tid med journalister än på sin forskning. Några få ämnen syns mycket, de allra flesta syns inte alls.

– Det som kan räknas och mätas är ju sant, och lyfts fram. Humanister tänker inte så och kan sällan erbjuda definitiva sanningar. Nationalekonomer och statsvetare skriver för att bli citerade, ju mer citerade de är desto mer relevanta anses de. Det påverkar också pengatilldelningen, säger Jan Bärmark, professor emeritus i vetenskapsteori. 

Att bli en medieexpert betyder att stiga upp från högskolevärldens rätt anonyma miljö till att vara med och tolka och döma i samhällsdebatten. Och ju mer de har att göra desto mer får de att göra. För har journalisterna börjat ringa kan experten räkna med att telefonen kommer att gå varm framöver.

Akademin börjar alltmer anpassa sig till mediernas behov och på Göteborgs universitet finns rent av en speciell tjänst för att ”Hitta experten”.

– Det är en service åt journalisterna, men också en del av vårt uppdrag enligt högskolelagen. Universiteten och högskolorna ska också föra ut forskningen så folk får reda på vad vi gör, säger Ulrika Lundin, pressekreterare på Göteborgs universitet. 

På ”Hitta experten” kan medierna under rubriken ”Hur gör djur?” bli tipsade om ”Professor Kristina ’Snuttan’ Sundell [som] är en populär expert på djur, hur de fungerar och hur de beter sig, som medverkar i naturfrågeprogram både i radio och tv”. 

Fast Göteborgs paradgren är statsvetenskap. På Sprängkullsgatan i Haga finns landets mest citerade akademiker. Det har de varit länge, men det tycks bara öka. Förra året visade ett examensarbete på journalistutbildningen i samma stad att antalet statsvetaruttalanden i dagspressen tredubblats sedan 2004.

När Filip Svensson började läsa statsvetenskap i Göteborg för tre år sedan slogs han också av hur ofta hans lärare uttalade sig i medierna. Det fick honom att skriva sin C-uppsats förra året om just det: Vad säger statsvetarna?

– I Göteborg finns flera som forskar om svenska val och det är tacksamma ämnen att lyfta fram. Sedan finns nog lite av en ”Göteborgsskola”, där statsvetarna triggas av varandra, säger Filip Svensson.

Fast när han studerade vad de uttalade sig om var högskolans tredje uppgift, att föra ut forskningen, inte alls dominerande.

– Jag fann att endast 6 procent av statsvetarnas uttalanden kunde kopplas direkt till forskning, säger han. 

Drivkraften för medierna är att hitta en ”oberoende” röst som kan uttolka eller döma av en situation. 

– Statsvetarna är de vi har att tillgå om något ska kommenteras, annars handlar det om politiskt färgade personer, säger Owe Nilsson, politisk reporter på TT. 

TT och Svenska Dagbladet är de redaktioner som oftast frågar en statsvetare. 

– Att det tilltagit beror på att antalet opinionsundersökningar ökat. Men vi vänder oss inte slentrianmässigt till en statsvetare utan försöker hitta dem som håller på med området. Handlar det om väljarrörelser vänder vi oss till exempelvis Sören Holmberg eller Henrik Oscarsson, säger Owe Nilsson.

Handlar det om Socialdemokraterna blir det ofta Ulf Bjereld. Då får de både expert och S-politiker på samma gång. Vilket normalt sett skulle vara en komplikation.

– Ja, absolut. Men Bjereld är intressant när det handlar om S, och anstränger sig för att vara neutral. Och då skriver vi alltid att han är socialdemokrat, säger Owe Nilsson.

Att de akademiska experterna har en titel att luta sig emot betyder mycket för deras framgång. Men det är inte alltid medierna har koll på deras verkliga expertis, eller ens deras titel. 

Förra sommaren skrev Östran i Kalmar om kommunens vindkraftssatsningar. I början av artikeln citerades en ekonomie doktor på Handelshögskolan. Mot slutet av artikeln hade han förvandlats till professor.

Inför valrörelsen 2010 tog svenska tidningar till sig en amerikansk idé där de i en faktakoll testar om partiernas påståenden stämmer eller inte. Amerikanska Tampa Bay Times går nu steget vidare med ”PunditFact”, där de testar om experternas uttalanden stämmer eller inte.

Valåret 2014 kan i synnerhet statsvetarna räkna med att sätta nya rekord i synlighet. Flera av dem bokas upp av nyhetsredaktionerna för att vara deras speciella valkommentator. 2014 blir med andra ord ett bra år för många av stjärnorna på Dagens Samhälles lista över de 50 experter som syns och hörs mest. 

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.