Moderaternas utspel lättar Lööfs börda

Moderaterna kör sitt eget lopp. Partiet lanserar det ena utspelet efter det andra om en ny och mera obeveklig flyktingpolitik. Klyftan inom Alliansen växer. Men M:s solospel gör det lättare för Annie Lööf att fatta beslut om de ensamkommandes framtid i Sverige.

Nu går det undan. Moderaterna växer så det knakar och de är nog lite förundrade själva över vad som händer och hur det kan ske. En del väljare kommer från Sverigedemokraterna. Men de flesta, om man ska döma av procentsatserna i opinionsmätningarna, vandrar vägen från Centerpartiet tillbaka till Moderaterna. Den ganska samstämmiga analysen av förra årets massutvandring från Moderaterna till Centerpartiet var att de som tyckte om den tidigare partiledaren Fredrik Reinfeldt och hans syn på invandring gick till Annie Lööf. De såg henne som den mest rakryggade i flyktingpolitiken, att hon till skillnad från Anna Kinberg Batra var den som förde Reinfeldts arv vidare. Men den berättelsen verkar inte hålla ihop.

För Moderaterna har på kort tid transformerat Reinfeldts flyktingpolitik till något som inte ens är ett minne blott. Tiden med Reinfeldt är utsuddad, hans politik har rasat ihop som ett korthus. I dag är Moderaternas flyktingpolitik intill förvillelse lik Sverigedemokraternas, partiet som fick Reinfeldt att utbrista: ”Ni har fört in hatet i svensk politik”. I dag talar Moderaterna om ett tak för asylinvandring. Det innebär att asylrätten kan sättas åt sidan. När taket är nått stängs porten för dem som vill söka asyl. 

Moderaternas senaste utspel är krav på regeringen att visa tydligare i kronor och ören vad invandringen kostar. Dagens invandring är inte lönsam, påpekar Elisabeth Svantesson, ekonomisk-politisk talesperson. Redan i dag redovisar regeringen svart på vitt i budgeten utgifterna för migrationen, men budgeten är förstås inget alster som var och en djupdyker i. 

Moderaterna har inte landat i vad de vill att informationen ska användas till. Men Centerns partisekreterare Michael Arthursson har ett svar. Moderaterna gör invandrarna till kollektiva syndabockar för en rad problem, är hans slutsats. 

Men trots de nya tongångarna strömmar alltså väljare från Centerpartiet till Moderaterna. Som det ser ut nu var Annie Lööfs rusch uppåt i väljarbarometrarna tillfällig, några lånade månader under 2017. Var det så enkelt att väljarna var så obekväma med Anna Kinberg Batra att det räckte att byta partiledare? Det kan ju vara ett svar.

Ett annat att Ulf Kristersson lyckats övertyga de som ogillade Anna Kinberg Batras närmande till Sverigedemokraterna att han inte avser att ha något intimt förhållande med partiet. Kristersson säger att han vill köra sin politik ända in i kaklet. Men att det ska ske utan samarbete, samtal, samverkan eller samregerande med Sverigedemokraterna. Han förlitar sig på att en alliansregering skulle kunna ro i land sin politik med Sverigedemokraternas goda minne. Varför skulle Sverigedemokraterna, riksdagens tredje största parti, ha ett gott minne i det här sammanhanget? Det tror vare sig Jan Björklund eller Annie Lööf och det är därför som regeringsfrågan är Alliansens akilleshäl. Men Moderaterna kanske tänker att de avväpnat Sverigedemokraterna genom att ha en liknande flyktingpolitik så att det inte finns så mycket kvar för SD att kräva på det området. 

Flyktingpolitiken tornar alltså upp sig som en lika stor konflikt inom Alliansen som regeringsfrågan. Alliansen gör det inte lätt för sig. Varken regeringsfrågan eller flyktingpolitiken är några bagateller, de handlar om värderingar, förhållningssättet till omvärlden och till andra människor. Ulf Kristersson försäkrar att han vill hålla ihop Alliansen. Hur ska det gå till? När Centerpartiet anser att Moderaternas politik delar in människor i vi och dem? Alliansen kommer att ansättas med frågor om det ända in i kaklet. 

Men för Annie Lööf och Centerpartiet kan Moderaternas hårda tag göra tillvaron lite mindre komplicerad, i alla fall på kort sikt. Annie Lööf kan nu kränga sig ut ur en rävsax hon sitter i. Hon behöver inte längre våndas inför beslutet att stödja regeringens förslag att låta ensamkommande unga stanna i Sverige och därmed riskera sammanhållningen i Alliansen. Splittringen i Alliansen om flyktingpolitiken är redan total och den här gången beror det inte på henne.

Annie Lööf har fått ett bekymmer mindre, men Alliansen har fått fler.

TRENDER

HETA

”The death of Stalin”. Filmen som förbjudits i Ryssland har haft svensk premiär. Regissören och författaren Armando Iannouci höjs till skyarna för sin obevekliga, blodiga politiska satir av tiden strax före och efter Stalins död.

Joan Baez. Folkmusikstjärnan och protestsångerskan, som Bob Dylan föll i trance för, kommer till Stockholm den 2 mars. Det blir ikonens sista turné. Efter den ska hon enligt egen utsago ägna sig åt barnbarnen. 

Blindtester. Semlor testas för fullt med förbundna ögon på redaktionerna. Hemligheten bakom bästa semlan sägs vara att mandelmassan innehåller hela bitar, att bullen är supermjuk och grädden lättvispad.

KALLA 

Jämlikhetsdata. Vänsterns kongress beslutade att SCB ska ta fram statistik om människors etnicitet, hudfärg och religion i syfte att synliggöra olika gruppers utsatthet. Det blir kalla handen direkt från SCB, som hänvisar till att det inte är tillåtet att samla in sådana data. 

Läsa-skriva-räkna-garantin. Regeringen drar tillbaka förslaget eftersom det inte finns majoritet i riksdagen för det. Alliansens och Sverigedemokraternas kritik var att det skulle bli en administrativ börda för lärarna. Utbildningsminister Gustav Fridolin har lovat att ”fixa” det.

KD. Vindarna blåser allt snålare. I den senaste sammanvägda mätningen fick partiet endast 2,8 procent. Sådana låga procentsatser gör väljarna allt mindre benägna att stödrösta av rädsla för att det blir en bortkastad röst. 

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.