"Mer pengar löser inte problemen i skolan"

Skolan lider inte brist på pengar. Ibland kan mer resurser till och med förvärra problem. Det anser Peter Fredriksson, Skolverkets nye chef, som också tycker att svensk skola förtjänar mer beröm.

Peter Fredriksson var oerhört stolt när han för snart 30 år sedan för första gången klev in i ett klassrum som färdigutbildad lärare.
– Jag tyckte att jag hade ett viktigt och betydelsefullt arbete. Jag ville bidra till samhällets utveckling, och yrket jag valt var i positiv mening märkvärdigt och fint.
Gymnasiebetygen lät honom välja och vraka bland universitetens utbildningar, och likt många av den tidens toppstudenter valde han att bli lärare.

Så attraktiv är lärarutbildningen knappast i dag. Och den bild lärare och deras fackliga organisationer ger av yrket är ofta dyster. Jobbet beskrivs som tungt, svårt, otacksamt och dåligt avlönat.
– Många skickliga lärare gör ett enastående arbete och har all anledning att vara stolta och tala väl om sitt yrke. De negativa bilderna är förödande. De påverkar inte bara lärarnas självbild utan också alla andras bild av skolan, säger Peter Fredriksson.

Lite mer beröm vore helt enkelt på sin plats, tycker han.
– De flesta elever i Sverige får en skolgång som är fantastisk, eller åtminstone väldigt bra. De problem som finns är oftast kopplade till en ökande segregation. Att resurs­svaga elever samlas på samma skolor.
När Peter Fredriksson hade varit lärare i svenska och historia i tio år blev han rektor och så småningom skolchef, först i Haninge och sedan i Sollentuna. De senaste sex åren har han ­varit utbildningsdirektör i Södertälje. Nu är han generaldirektör för Skol­verket. Den förste läraren på den posten.
– Jag vet inte vad det betyder. Jag har jobbat i verkstaden, och där finns det nog en förhoppning om att jag känner till behoven och förutsättningarna. Men det finns ju redan många medarbetare på Skolverket som har varit rektorer och lärare.

Utbildningsminister Gustav Fridolin förväntar sig i alla fall att Skolverket nu ska lägga­ mer krut på att stötta de skolor som inte på egen hand kan få eleverna att nå bättre resultat. Det har Peter Fredriksson klart för sig.
– Skolverket måste kroka arm med de skolor som behöver mest stöd. Så har det inte alltid varit, men nu finns en vilja på den nationella politiska nivån att rikta resurser dit där de behövs bäst. Det är glädjande, säger han.

I fredags offentliggjorde Skolverket hur det nya statsbidraget för ökad jämlikhet i grundskolan ska fördelas. Omkring 250 kommuner och 160 fristående skolhuvudmän får dela på 500 miljoner kronor, som ska användas så att fler elever blir gymnasiebehöriga. För­delningen avgörs av hur stor andel av eleverna som har lågutbildade föräldrar, utländsk ­bakgrund, varit kort tid i Sverige ­eller är pojkar.

Men skolan lider egentligen inte brist på pengar, tycker Peter Fredriksson. Det som saknas är snarare ett tydligt fokus på elevernas lärande, uppföljningar och personligt ansvarstagande.
– Det satsas redan väldigt mycket pengar på skolan. Men en hel del av det skolan gör skulle kunna göras bättre.­ Först när vi har gjort allt vi kan med de resurser vi har är det dags att be om mer pengar.

Han går till och med så långt att han säger att mer pengar kan förvärra skolans problem. Mer pengar kan bekräfta lärares och skol­ledares bild av att de är offer för svåra omständigheter och förhindrar då nödvändiga omprövningar av arbetssätt.
– Ansvaret skjuts över på någon annan. Om man ser sig som hjälpbehövande kan det skapa en kultur där man inte kavlar upp ärmarna och gör det man ska, det vill säga det som gynnar eleverna. Vi behöver föra mer diskussioner om vad vi faktiskt gör med de resurser vi har, och om vi borde göra något annat.
– Vet man inte vad man ska göra hjälper det ju inte att få mer pengar. Köper man in datorer utan att veta hur de ska användas kan det till och med försämra undervisningen. Det finns många exempel på att mer resurser kan leda till en sämre skola.

Därför ska Skolverket under Peter Fredrikssons ledning rikta blicken mot vad som händer i klassrummen.
– Vi vet vilka insatser och aktiviteter som skapar kvalitet, och vi ska ha fullt fokus på vad som kännetecknar bra undervisning. För vi behöver inte prata mer om sjunkande kunskapsresultat och andra problem. Vi behöver prata om allt som faktiskt är möjligt att göra.

Bra undervisning innebär enligt Peter Fred­riksson att läraren utövar sitt ledarskap, skapar arbetsro, har en respektfull relation med sina elever och lotsar dem framåt med rätt metoder och rätt läromedel. Till sin hjälp ska lärarna ha intresserade rektorer som vet vad som händer i klassrummet och har koll på om eleverna lär sig det de ska.
– Det måste finnas styrning och ­uppföljning. Rektor ska föra samtal med lärarna om undervisningen. Är den bra? Leder den till att eleverna når målen? Om svaren inte är ”ja” måste läraren göra på något annat sätt.

Peter Fredriksson talar mycket om ”att göra”. Och han citerar en skolforskare som hävdar att det bara finns två frågor som alla i skolans värld behöver kunna svara på: ”Vad gör jag?” och ”Vilka effekter har det på elevernas lärande?”.
– Det är frågor som även politiker kan ställa sig, säger han.
För det har fattats politiska beslut som enligt Peter Fredriksson inte fått gynnsamma konsekvenser. Skolan har blivit mindre lik­värdig och segregationen har ökat sedan staten lämnade över ansvaret till kommunerna och införde fritt skolval och ett friskole­system.

– Skolan blev ett polariserat politiskt slagfält där man gick till ytterligheter och talade illa om svensk skola. Bilden av att skolan var dålig blev sedan självuppfyllande.
Att justera bilden av en skola i kris och ingjuta hopp och självförtroende i uppgivna ­lärare och skolledare tycks vara Peter Fredrikssons mission.
– Det är svårt att vara lärare, och det har blivit svårare. Allt fler elever har dåliga förutsättningar. Men det är ingen ursäkt för att lägga sig platt. Skolan kan inte rå på boendesegregationen, men den kan göra allt som står i dess makt för att rusta eleverna bättre.
Samtidigt tycker han att skolan åläggs ett orimligt stort ansvar för att alla elever ska lära sig allt de behöver kunna. Utan egen ansträngning kommer ingen elev någonvart.
– Att kompensera elevernas bakgrund … det är så komplext. Allt kan inte läggas på skolan och lärarna. Föräldrarna har också en roll och eleverna har ett eget ansvar. I andra sammanhang fattar ju ungar att man måste träna hårt om man ska bli bra på något. Vi ska ha höga förväntningar på eleverna och jobba hårt med att motivera dem, väcka deras drömmar om framtiden och hjälpa dem att förstå vad som krävs för att nå dit.

Själv har Peter Fredriksson väckt drömmen om att bli rockpoet hos åtminstone en av sina elever. Artisten Håkan Hellström har i intervjuer sagt att hans svensklärare Peter Fred­riksson varit en av hans främsta inspiratörer.
Som lärare på Göteborgs högre samskola sporrade Peter Fredriksson sina elever att läsa klassisk lyrik och skriva egna dikter. Varje vecka utmanades verk av etablerade poeter som Ekelöf, Fröding och Boye av elevernas egna alster och en dikttopp röstades fram.
– Eleverna fick vara kreativa och uttrycka sig, men skulle också lära sig av de stora författarna. Jag ville att ungdomarna skulle ta sitt arbete på allvar och sträva efter kvalitet.

Något mer meningsfullt än att vara lärare kan ­Peter Fredriksson knappt tänka sig. Men att han själv en gång valde yrket berodde framför allt på att det var det enda akademikeryrke han kände till.
– Jag är uppvuxen under enkla omständigheter. Min mamma var städerska och min pappa kommunalarbetare. I min omgivning fanns vårdbiträden, affärsbiträden, asfalts­läggare och bergsprängare. Jag var intresserad av psykologi, men hade ingen aning om vad en psykolog gör eller hur man blev det. Men läraryrket hade jag sett.
Och lärarjobben är de roligaste han haft. Ändå lämnade han undervisningen, för att få möjlighet att inte bara påverka de egna eleverna utan en hel skola eller alla skolor i en kommun. 
Nu ska Peter Fredriksson påverka hela skolsystemet. Det som han tycker är så enormt betydelse­fullt.
– Jag såg tidigt i livet att människor har olika­ förutsättningar att påverka sina liv. Men i skolan gestaltas tron på allas lika värde, på att alla kan utvecklas, att samhället kan bli bättre­ och att människors liv kan bli bättre. Skolan är den bästa uppfinning som vi männi­skor har gjort. 

Fakta
Ville bli bäst i historia

Namn: Peter Lars Göran Fredriksson.
Aktuell: Ny generaldirektör på Skolverket.
Ålder: 55 år.
Familj: Ja.
Bor: Lägenhet i Stockholm.
Bakgrund: Lärare i svenska och historia. Var i tio år lärare i Göteborg och Södertälje, har därefter i tjugo år varit rektor och skolchef i flera kommuner i Stockholms län. Kommer närmast från jobbet som utbildningsdirektör i Södertälje.
Favoritämne i skolan: ”Först idrott, sedan historia. När jag gick i femman kom mina föräldrar hem från ett kvartssamtal och sa att fröken hade sagt att jag var så duktig i historia. Det hade jag ingen aning om att jag var, men det väckte en sådan förväntan att jag tänkte att jag skulle bli bäst i historia, för det var ju tydligen mitt ämne! Där ser man hur lätt det kan vara att påverka barn genom att skapa bilder och förväntningar.”
Bäst med svensk skola: ”Relationen mellan lärare och elever.”
Sämst med svensk skola: ”Att klyftorna mellan elever och skolor ökar.”

 

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.