97 procent av svenskarna är i dag inte medlemmar i något av de åtta riksdagspartierna. Över 70 procent känner sig över huvud taget inte som anhängare av något politiskt parti.
Men partierna har fortsatt monopol på den formella politiska makten. Och ekonomiskt klarar de sig utmärkt – med årliga miljardbidrag från skattebetalarna.
Dagens Samhälle har granskat det som statsvetarna Sören Holmberg och Henrik Oscarsson vid Göteborgs universitet pekar ut som ”partikris” i den nyutkomna studien Nya svenska väljare. DS har tittat på medlemsutveckling, medborgarnas förtroende för partierna, finansiering, åldersstruktur och avhopp från politiska uppdrag.
– Partierna fortsätter att tappa greppet om väljarna, konstaterar Henrik Oscarsson.
Med färre och färre medlemmar blir det allt svårare att klara kompetens och kvalitet när partierna ska tillsätta alla politiska förtroendeuppdrag efter valen, framhåller han.
– Frågan om att minska antalet uppdrag i kommunerna aktualiseras.
För tjugo år sedan var 550 000 svenskar medlemmar i politiska partier. Vid den tidpunkten hade kollektivanslutningen mellan LO och S redan upphört. I dag understiger antalet medlemmar 250 000, trots att ett nytt parti med växande medlemssiffror tillkommit (Sverigedemokraterna).
Statsvetaren Tommy Möller vid Stockholms universitet ser en utveckling av partierna mot mer och mer rena kampanjorganisationer.
– Allt fler på partikanslierna jobbar med opinionsverksamhet. Färre medlemmar gör också att partiledningarnas handlingsutrymme ökar. Partierna har haft en viktig roll som kanal för folkviljan, men mycket tyder på att den kanalen håller på att slamma igen.
I likhet med flera andra forskare varnar Tommy Möller för att partiernas legitimitet urholkas.
– Om inte rekryteringen av nya medlemmar prioriteras blir det så uppenbart att partierna bara är tomma skal.
En annan konsekvens av krympande medlemskårer är att vi kan få allt mer orutinerade politiker när urvalet minskar – i en tid när de politiska frågorna inte precis blir mindre komplicerade. Det påpekar statsvetaren Svend Dahl, som häromåret presenterade sin avhandling Efter folkrörelsepartiet.
– Risken ökar att politikerna hamnar i händerna på tjänstemännen.
Också Framtidskommissionen, som regeringen tillsatt, pekar på problemen och varnar för att demokratin kan försvagas.
I en av kommissionens nyutkomna rapporter, Delaktighet i framtiden, framhålls att partiernas medlemskårer blir allt mindre representativa för väljarna och att kontaktytorna med medborgarna minskar.
Rent ekonomiskt har partierna gjort sig oberoende av sina medlemmar. Medlemsavgifter står i dag bara för knappt 3 procent av partiernas intäkter, enligt en ny Timbro-rapport som presenteras i veckan: Det politiska bidragsberoendet.
Det årliga partistödet från stat, kommuner och landsting uppgick 2010 till drygt 1,2 miljarder kronor, enligt rapporten. Sedan dess har stödet ökat. Sammanlagt får partierna omkring fem miljarder under mandatperioden.
Hur pengarna används är svagt reglerat. När den senaste statliga demokratiutredningen kom med försiktiga förslag till en viss ökad kontroll av det kommunala partistödet var statsvetaren och den tidigare maktutredaren Olof Petersson starkt kritisk.
Han reagerade mot att enbart partiföreträdare var satta att utreda hur strömmen av skattemedel till de egna organisationerna skulle regleras. De borde ha kompletterats med mer oberoende ledamöter.
– Partierna är ju väldigt ivriga att reglera allting – utom den egna verksamheten, sade Olof Petersson i en tidigare DS-intervju.
Tidigare har han i flera studier granskat partiernas medlemsras. Han har jämfört med kyrkans utveckling och de allt glesare skarorna av församlingsmedlemmar – och talat om en ”politisk sekulariseringsprocess”.
Magnus Wrede, mw@dagenssamhalle.se
Johan Delby, jd@dagenssamhalle.se
Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.