Man vill tro att politiker har mål och mening i sin färd, för att travestera författaren Karin Boye. Det kanske Annie Lööf har, men det syns inte. Vad är det som sker? Annie Lööf och Centern har varit med om att tillsammans med Sverigedemokraterna peta Stefan Löfven från makten. De har sagt nej till Ulf Kristersson som ville efterträda honom.
Den senaste fasen i regeringsbildningen, där Annie Lööf har en central roll, går ut på att Stefan Löfven ska kunna göra förnyad entré i Rosenbad. För två veckor sedan gick Lööf ut stenhårt med sin lista, där hon krävde att Socialdemokraternas ledare skulle föra en ”liberal borgerlig politik”. Hon framställde kraven som icke förhandlingsbara – take it or leave it. Därefter förhandlade hon för att till slut säga nej när Stefan Löfven, den före detta fackbasen, inte ville genomföra de förändringar i arbetsrätten som Fredrik Reinfeldt sa nej till under hela sin regeringsperiod.
På sin presskonferens i måndags gav Annie Lööf uttryck för besvikelse. Hon hade gjort allt som stod i hennes makt för att Stefan Löfven skulle kunna bli statsminister. Men det skulle visa sig att Löfven, enligt Lööf, var i händerna på både LO och Vänstern.
I någon mening stämmer det ganska påtagligt när det gäller Vänstern, vars agerande är avgörande för om Löfven kan bli statsminister. Visserligen är det svårt att tänka sig att Jonas Sjöstedt skulle sätta käppar i hjulet vid en statsministeromröstning om Löfven. Sjöstedt har inget val, eftersom alternativet kan bli Ulf Kristersson. Men en uppluckring av arbetsrätten, i enlighet med vad Centern vill, skulle kunna provocera tillräckligt mycket för att få Sjöstedt att säga att gränsen är nådd. Vänsterledaren har också sina väljare att ta hänsyn till.
Enligt Socialdemokraternas gruppledare Anders Ygeman och källor som jag har varit i kontakt med fanns det en färdig överenskommelse och även en budget, som partiledarna tycktes stå bakom. I den efterföljande förankringsprocessen fick dock Centern alltså nej av sin partistyrelse. Om Annie Lööf till att börja med var överens med Socialdemokraterna om en budget och en överenskommelse tyder partistyrelsens nej på att bilden av att Annie Lööf har partiet i sin hand inte riktigt stämmer. I alla fall inte den här gången. Det kan också innebära att förhandlingsprocessen mellan Löfven och Centern inte är körd i botten. Att Löfven kan komma tillbaka med några fler eftergifter, och att det därmed finns utrymme för Annie Lööf att påverka sin partistyrelse att säga ja till samarbete med Löfven.
Så lät det i alla fall när man lyssnade på Stefan Löfven, som också höll presskonferens under måndagen. Han var oväntat mild i tonen mot Centern. Han sa till och med att han hade full respekt för Centerns nej, ett beslut fattat i demokratisk anda. Han upprepade att det måste finnas en väg framåt och att Sverige ska ha en regering, som han uttryckte det. Om Löfven därmed verkligen är beredd till fler kompromisser, och i vilken omfattning, är svårt att veta. Hans rykte är ju att han är en slug förhandlare. Och även om alla inblandade försäkrar att de har Sveriges bästa för ögonen har de även motsvarande blick i förhållande till sig själva och sina egna partier.
Annie Lööf, och även Jan Björklund, återkommer till att Moderaterna och Socialdemokraterna ska liera sig med varandra. Då skulle Centern och Liberalerna inte behöva fläcka ned sig med samröre med vare sig Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna. Jan Björklund verkar i och för sig inte ha något emot att sitta i en socialdemokratiskt ledd regering, men hans parti har invändningar. Annie Lööf och Centern skulle i lugn och ro kunna växa sig stora om Moderaterna och Socialdemokraterna tog över politiken, även om de inte ens skulle få egen majoritet. Men en allians mellan socialdemokrater och moderater verkar inte sannolik.
Partiföreträdare försäkrar att de inte räds ett extraval. Men det gör de, antagligen även Centern som riskerar att få skulden för att regeringsbildningen misslyckats.
Mot den bakgrunden kan Centerns nej till Stefan Löfven i dag bli ett ja i morgon.
HETA
Återvinning. Festblåsornas tid är här. På Nobelfesten bar kulturminister Alice Bah Kuhnke en sidenklänning som var ett lapptäcke skapat av bidrag till Stockholms Stadsmission.
FN:s migrationsramverk. Sverigedemokraterna begär en särskild debatt om det globala ramverket, som godkänts av bland annat Sverige. Enligt SD är formuleringarna så luddiga att konsekvenserna är svåra att överblicka.
KALLA
Stabilitet. Var fjärde pensionär kan komma att rösta annorlunda i ett eventuellt extraval än i valet 2018, enligt en undersökning som SPF Seniorerna har låtit göra. En slutsats är att pensionärerna är missnöjda med försöken att bilda regering.
Minimalism. I höst släpps en box med 222 skivor av Johann Sebastian Bach för att fira 333-års-minnet av kompositörens födelse. Det lär vara världens största skivbox.
Vab-anmälan. Från och med årsskiftet avskaffas kravet att direkt anmäla vård av sjukt barn till Försäkringskassan. I stället kan anmälan göras i efterhand när barnet är tillbaka i skolan eller förskolan.
Bostadsbyggande. Enligt en analys av fastighetsbolaget Veidekke kommer bostadsbyggandet i år att halveras jämfört med 2016 och 2017. Företrädare för Veidekke skriver på DN Debatt att en orsak till raset är att det har blivit svårare för fastighetsbolag att låna pengar.
Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.