Analys

Liberalernas kriser tycks gå i repris

Egentligen handlar det om samma sak hela tiden fast i skiftande skepnad. Liberalerna strider om värderingar och förhållningssätt gentemot andra, inte minst människor på flykt.

Ödesval är ett slitet uttryck, men det beslut som Liberalerna står inför blir en milstolpe i partiets historia: Ska Liberalerna i någon form liera sig med Socialdemokraterna och säga ja till Stefan Löfven som statsminister, eller släppa fram Ulf Kristersson och bidra till att Sverigedemokraterna får inflytande? Partiet är djupt splittrat mellan höger och vänster, positionsbestämningar som alla partier ogillar – de säger hellre att det är högt i tak. Konvulsionerna sker i ett läge när Liberalerna kan avläsa det ena fiaskot efter det andra i opinionsmätningarna. Många gillar liberalismen, men Liberalerna är ingen magnet. Det är Annie Lööf som regerar, vilket Liberalerna finner orättvist. Men det finns inget som heter rättvisa i politiken.

Det är som att Liberalernas kriser är repriser av sig själva, heta och ideologiska. Och så länge Jan Björklund har varit partiledare har han nästan alltid fått som han vill i de känsloladdade falangstriderna. Han är en skicklig demagog och en strateg av stora mått, få slår honom när det gäller att förutse motståndarens nästa drag. Dagens kris liknar den som uppstod för ett år sedan, även om dagens konflikt är än mer ödesmättad. Då stod Birgitta Ohlsson i direktsändning i SVT och utmanade Jan Björklund om partiledarposten. Det sågs också som ett vägval mellan Birgitta Ohlssons fokus på jämlikhet och människors lika värde mot Jan Björklunds tuffare framtoning.

Genom åren har partiet haft svårartade motsättningar om integration och migration. Öppenhet har stått mot en mer restriktiv hållning. Den frimodiga Birgitta Ohlsson, som inte kan sin Jantelag, gick till exempel emot partilinjen och röstade nej till den nya strängare migrationspolitiken som infördes för två år sedan. Hon protesterade även när Björklund, ganska otippat, uppmanade regeringen att ta med Sverigedemokraterna i blocköverskridande samtal. Det är en ironi som kommit i skymundan nu när L har som ledstjärna att inte ge SD något som helst inflytande.

År 2004, när EU var på väg att utvidgas österut med tio nya länder, var det konvulsioner i Folkpartiet. Lars Leijonborg var pådrivande för att de nya EU-medborgarna skulle omfattas av övergångsregler. I den striden avgick Erik Ullenhag som migrationspolitisk talesperson i protest mot vad han såg som diskriminering och att partiet gjorde skillnad på folk och folk. Centerns dåvarande partiledare Maud Olofsson blev hjältinna för dem som ogillade övergångsreglerna, när hon som enda borgerliga partiledare stod upp för att samma regler ska gälla för alla EU:s medlemmar.

Krisen om övergångsreglerna var i samma anda som när Folkpartiets ömsade skinn för att skaka av sig det de själva kallade snällismen. Nu var det hårdare krav och batong som skulle gälla, vilket var tydligast i flyktingpolitiken. Det så kallade språktestet för invandrare blev själva symbolen för det nya Folkpartiet. Konceptet visade sig vara framgångsrikt. Lars Leijonborg transformerades till Lejonkung och partiet ökade till 13,39 procent, en tredubbling jämfört med valet innan.

När Jan Björklund tog över partiledarskapet efter Leijonborg sågs han som arvtagare till kravliberalismen, som brukar etiketteras som höger. Men det som ser ut att hända nu är att Jan Björklund är på väg vänsterut, till Socialdemokraterna. Eftersom han har varit så ideologiskt kraftfull och övertygande i sitt avståndstagande till Sverigedemokraterna är det osannolikt att han med hedern i behåll inför sig själv, väljarna och barnen kan göra något annat än att ta ett språng över blockgränsen. I stället för att ge sin välsignelse till en regering som behöver SD:s stöd.  

Senast något liknande inträffade var efter valet 1994. Då vädjade Bengt Westerberg till Ingvar Carlsson om en koalition mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet. Carlsson gav Westerberg kalla handen. 

Stefan Löfvens hand är varm och välkomnande, men det är Liberalernas partiråd som har avgörandet i sin hand. Rådets beslut kan bli en kabinettsfråga för Björklund.

TRENDER

HETA

Augustpriset. Årets skönlitterära bok, den mest prestigefyllda kategorin, vann Linnea Axelsson som skrivit ”Aednan”, ett diktepos om två samiska släkter. 

Avvisningar. Kriminalvården och polisen har hållit 300 tvångsavvisningar av asylsökande hemliga för Migrationsverket, enligt Ekot. Trots att Migrationsverket har regeringens uppdrag att övervaka verksamheten. 

Centertopp. Tidigare riksdagsledamoten Abir Al-Sahlani gör come back som Centerns andranamn på listan inför EU-valet i maj. För fem år sedan tvingades hon att ta time out på grund av en brottsutredning mot henne. 

Tjänstepensionen. Pensionssystemet är så komplicerat att risken är stor för allvarliga misstag i sparandet inför pensionen, konstateras i en SNS-rapport. En av flera förenklingar vore att bilda en gemensam organisation för tjänstepensioner, enligt rapporten. 

KALLA

Tv-avgiften. Riksdagen har beslutat att radio- och tv-avgiften avskaffas och ersättas med en skatt från och med
den 1 januari 2019. 

Antibiotika. EU:s ministerråd har beslutat skärpa reglerna så att användningen av antibiotika på djur minskar inom hela EU.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.