Perspektiv
Strandskydd
8 mars 2019 kl 08:35

Lättat strandskydd långt snårigare än väntat

I januariavtalet uttalas viljan att göra om strandskyddet. Det har många försökt förut och ska den avsikten lyckas gäller det att veta vilka paragrafer man behöver skruva på, skriver Johan Bobert, konsult med strandskyddsintresse

I det så kallade januariavtalets punkt 23 har de fyra samarbetspartierna enats om att ”strandskyddslagstiftningen behöver göras om i grunden genom en ökad differentiering”. Det är inte första gången som en regering ger sig på denna notoriskt svåra fråga.

Senast var det en centerpartist i form av miljöminister Andreas Carlgren (C) som 2009 försökte lätta på reglerna kring det utvidgade strandskyddet, det som ger länsstyrelser rätt att införa upp till 300 meter strandskydd. Det generella strandskyddet på 100 meter kan vara problematiskt för enskilda fastighetsägare, men 300 meter i ett land som kryllar av vattendrag undandrar i praktiken enorma områden från byggande. Dessutom vid de finaste lägena.

Genom att precisera på vilka grunder strandskyddet fick utvidgas, och genom att tvinga alla länsstyrelser att före 2014 års ­utgång ta nya beslut enligt den nya lagen, skulle sträckorna med utvidgat strandskydd minska och tillämpningen både blir mer ­enhetlig och kunna ta lokala hänsyn. Pro­positionen 2008/2009:119 hette också ”Strandskyddet och utvecklingen på landsbygden” och presenterades bland annat ­genom en debattartikel där Andreas Carlgren skrev:

Sverige har 385 000 kilometer kust och strand. På 10 procent av den sträckan finns sjönära byggnader. Den obebyggda kusten och stränderna i vårt land motsvarar 8,5 varv runt jorden. Här finns möjligheter för kommuner med liten befolkningsmängd och långa obebyggda stränder att utnyttja konkurrensfördelen för turism och för ­boende.

Hur gick det då med omprövningen av alla gamla beslut om utvidgat strandskydd? Sådär, kan man säga. Då besluten var klara hade arealen med utvidgat strandskydd ­visserligen minskat till 74 procent av den förutvarande, enligt en sammanställning av Naturvårdsverket (2015). Men eftersom reglerna för dispens samtidigt hade skärpts, för att även de bli mer enhetliga, konstaterade regeringen i budgetpropositionen 2013 att ”mycket tyder på att förändringarna 2009 och 2010 har lett till en icke avsedd skärpning av tillämpningen av strandskyddet i stora delar av landet.”

Enligt den nya lagen fick länsstyrelsen, ”i det enskilda fallet”, ”besluta att utvidga strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att ­säkerställa något av strandskyddets syften”. De två syftena är att ”trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden” och ”bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten”. ­Regeringen var i propositionen noga med att besluten inte fick grunda sig på generella landskapsbeskrivningar:

Flera remissinstanser har föreslagit att strandskyddets syften utvidgas till att ge skydd för bland annat naturmiljön i stort, landskapsbilden och klimatanpassning.

Behovet av en utvidgning i fråga om naturmiljö och landskapsbild kan ifrågasättas med hänsyn till att det finns andra verktyg i miljöbalken (t ex anmälningsplikt enligt 12 kap 6 §) och andra regler som syftar till att ge skydd i dessa avseenden. /…/ På grund av det anförda finns inte grund för att nu före­slå att strandskyddets syften ska omfatta även naturmiljön i stort och landskapsbilden.

Länsstyrelsen i Gävleborg län var, som många länsstyrelser, sent ute och besluten togs veckan före jul 2014. De innehöll flera generella beskrivningar av landskapsbilden. Den fem mil långa sträckan i Ljusnan mellan Edeforsen söder om Ljusdal och Växsjön norr om Bollnäs beskriver länsstyrelsen i lyriska, närmast nationalromantiska ordalag som har lite med strandskyddets två syften att göra:

Bygderna kring den mellersta delen av Ljusnan är gamla kulturbygder med byar som har behållit sin ålderdomliga prägel.

Ett flertal mycket väl bevarade gårdsanläggningar ger, tillsammans med omgivande odlingsmark och vägar, en god uppfattning om äldre bebyggelseförhållanden på landsbygden. Flera bygder är av riksintresse för kulturmiljövärden. Hit hör Vallsta-Hänsätter, Karsjö by och centrala Järvsöbygdens storslagna odlingslandskap med praktfulla gårdar i den öppna vidsträckta älvdalen.

Mycket av det som beskrivs ligger utanför de 200 meter som beslutet gällde. Texten undviker också det faktum att den ”allemansrättsliga tillgången” främst hindras av den tilltagande beskogningen av stränderna som är resultatet av färre betesdjur. Numera är det bebyggelsen som gör strandlinjen tillgänglig eftersom boende vill se vatten och därför röjer. Naturvärdena längs sträckan är också begränsade eftersom Ljusnan i denna del är en reglerad sjö. Det är kraftbolagen, mer än älvens årsrytm, som bestämmer strandens livsbetingelser.

Uppenbarligen fick flera länsstyrelser bråttom eftersom de missade att annonsera i Post- och Inrikes Tidningar, och flera av besluten som överklagats föll därför genom regeringsbeslut sommaren 2016. Nya beslut togs och i Gävleborgs fall försökte man sig på samma underlag som 2014. Kritiska remissvar från Bollnäs, Ljusdal och enskilda gjorde att den nye, moderata landshövdingen hösten 2017 tog ett mindre omfattande beslut.

I alla de län där beslutet från 2014 inte överklagades, eller där det inte tillträdde en strandskyddsmoderat landshövding, gäller ofta beslut grundade på svepande formuleringar. Så vad är realistiskt att göra under en mandatperiod, om man nu väljer att inte ge sig på det generella strandskyddet som ligger djupt skyddat i det inre av miljöbalken?

Det första skulle vara att ytterligare precisera de omständigheter som får motivera utvidgat strandskydd samt att de även ska kunna hänföras till enskilda fastigheter, inte bara till större områden.

Lätta på dispensreglerna så att det blir möjligt att bygga i större luckor på ställen där strandskyddet i praktiken är brutet ­genom äldre bebyggelse. Det skulle även kunna bli väsentligt lättare att få dispens från det utvidgade än från det generella strandskyddet.

Skärp regelverket så att förslag som rör strandskydd skickas hem till varje berörd fastighetsägare. Det är direkt märkligt att kommunerna underrättar fastighetsägare på kilometers avstånd från ett påtänkt bygglov, medan länsstyrelserna kan nöja sig med en diskret annons i lokaltidningen samt i den för de allra flesta helt okända Post- och Inrikes Tidningar. I delgivnings­lagen får kungörelse användas om det gäller ”en obestämd krets av sakägare”. Beslut om utvidgat strandskydd berör rimligen specifika fastigheter, och länsstyrelser har samma tillgång till fastighetsregistret som kommuner har. Strandskyddsbeslut kan ha större social och ekonomisk betydelse för en berörd fastighetsägare än en grannes bygglov.

Många av de 73 punkterna i det så kallade januariavtalet är av samma art som frågan om strandskydd. Det gäller att veta på vilka paragrafer man ska skruva eftersom tiden är knapp och det – i ett land med självständiga myndigheter och många starka viljor bland de professionella tjänstemännen – är långt ifrån säkert att det blir som man tänkt sig. 

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.