Kvinnorekord på toppen

En rad byten på de ledande posterna mitt under mandatperioden har gjort att antalet kvinnor ökat från 85 efter valet till 89 i halvtid mellan valen. Klart fler kvinnor har ersatt män än omvänt.

Men det finns fortfarande hundraprocentiga mansbastioner. I Jönköpings län leds inte en enda av de 13 kommunerna av en kvinna. Toppolitikerna heter Lars-Eric, Lennart, Niklas, Arne, Thomas, Mats, Henrik, Bo, Stefan, Anders, Berry, Tommy och Hans-Göran.

Motpolen är Jämtland. När Gunilla Zetterström-Bäcke (S) om en dryg vecka tar över i Härjedalen blir det en enda herre på täppan kvar i de åtta jämtländska kommunerna: Sven-Åke Draxten (S) i Bräcke.

– Kvinnorna i Jämtland, och i hela Norrland, har alltid varit starka och självständiga och tagit hand om jordbruk och familj när männen varit borta på arbete i skogen, på järnvägen, på handelsresor. Det var våra mormödrar, säger Gunilla Zetterström-Bäcke.

Åres kommunalråd Eva Hellstrand (C) håller med, det är en stark tradition att kvinnorna kliver fram och tar ansvar.

– Därför känns det helt naturligt med kvinnor på den här posten. I Åre har vi inte haft en karl som kommunalråd sen 1994!

Men senare i höst bryts kvinnodominansen i skidmetropolen. Då tar en moderat man över klubban i Åre. Det bestämdes redan efter valet , när Moderaterna och Centerpartiet blev lika stora. De skulle dela på ks-ordförandeposten och ta halva perioden var.

Just Moderaterna har haft svårt att hitta kvinnor till de politiska topposterna. Bara var femte av deras 94 ks-ordförande är kvinna.

Men i Stockholms län blev det en ökning när Monica Pettersson nu i september tog över efter Lars-Erik Alversjö, också han moderat, i Värmdö. Hon konstaterar själv att hon kommer in med lite ”mjukare” perspektiv efter tidigare mansdominans bland kommunalråden i Värmdö.

Liksom Gunilla Zetterström-Bäcke i Härjedalen har Monica Pettersson lång erfarenhet i kommunpolitiken, med bland annat ordförandeposter i nämnder. Men de möter två helt skilda världar och verkligheter.

Härjedalen blöder. Undersköterskan Gunilla Zetterström-Bäcke ska få stopp på ett långvarigt årligt tapp på mellan 100 och 150 invånare. Medan egna företagaren Monica Pettersson har att hantera massiva investeringsbehov i en kommun som växer med uppåt 600 personer årligen.

Varför har då Moderaterna inte lyckats skaka fram fler kvinnor till de ledande posterna i kommunpolitiken, trots långvariga kraftfulla påtryckningar från bland annat nätverket M-kvinnor?

Ann Landerholm (M), tidigare kommunstyrelsens ordförande i Strängnäs, har ingen riktigt bra förklaring till varför hennes parti är sämre än övriga. Själv tvingades hon bort från posten efter kritik mot hennes ledarskap från andra partier i den borgerliga alliansen. I dag sitter hon i styrelsen för Moderatkvinnorna och är dess ordförande i Sörmland.

– Vi Moderater måste absolut bli bättre! Inom M-kvinnor jobbar vi dagligdags med frågan, ordnar ledarskapsutbildningar och försöker på olika sätt få fler kvinnor att ta på sig tyngre uppdrag.

Hon har en egen reflektion efter den i förtid avbrutna perioden som ks-ordförande i Strängnäs för fyra år sedan:
– Kvinnor är mer utsatta, mer påpassade och mer ensamma än män. Vi saknar ofta de nätverk som männen på de här posterna har.

Även om antalet kvinnor stadigt ökat på de högsta politiska posterna i kommunerna är obalansen mellan könen fortfarande stor. Nästan sju av tio ordförande i kommunstyrelsen är män.

Ju högre upp i den politiska hierarkin man kommer, desto större är underrepresentationen av kvinnor. Det var en av slutsatserna i SCB:s kartläggning av förtroendevalda i kommuner och landsting som publicerades i somras.

Det råder en ”hierarkisk marginalisering”. Bland samtliga förtroendevalda är andelen kvinnor 43 procent. På topposterna är andelen 31 procent. Men som DS granskning visar: Det går åt rätt håll. Även om det går långsamt.

Läs mer i Dagens Samhälle nummer 31, 2012.