Perspektiv
Medier
6 december 2019 kl 08:30

Kriget mot fake news blir mer ett demokratiskt gift

Sluta jaga sanningen på bekostnad av demokratin. Bekämpa desinformationen genom ökad transparens. När vi hanterar desinformation måste vi ha demokratin i ryggmärgen – i stället för att ta till censur och teknik. Det skriver forskarna Johan Farkas och Jannick Schou.

Spridning av fejkat material på nätet har nyligen blivit olagligt i flera länder. Inför det amerikanska presidentvalet 2020 är kriget mot ”fake news” i gång. ”Fake news” betraktas som det främsta hotet mot demokratin. Svaret blir radikala åtgärder för att rädda sanningen till varje pris. Åtgärder som mycket väl kan skada demokratin mer än vad falska nyheter någonsin gjort.

Sedan 2015 har vi studerat hur nya former av politisk desinformation cirkulerat i digitala medier. Vår forskning har särskilt fokuserat på politisk manipulation genom användandet av fejkkonton på sociala medier. När föreställningar som ”fake news” och ”post truth” 2016 plötsligt fick strålkastarna på sig i politiska debatter, blev vi alltmer bekymrade över vad detta skulle betyda för demokratin. Sedan dess har vi kritiskt studerat utvecklingen i debatten kring ”fake news”, vilket alldeles nyligen kulminerat i vår nya bok.  

Vad som fångade vår uppmärksamhet efter 2016 var hur forskare, journalister och politiker hanterade falska nyheter. Det var som om ett helt nytt språk uppfanns – ett i vilken sanning och falskhet blev tätt sammankopplade med demokrati och politik. Vi blev vittnen till hur vaga termer som ”fake news” kidnappades av politiska aktörer som retoriska grepp för att avväpna politiska motståndare. Mest känt är Donald Trumps twittrande för att smutskasta medier och politiska motspelare. Det blev uppenbart för oss att fokus på ”fake news” som demokratins överskuggande problem utnyttjades för att tysta politisk opposition och avfärda krav om politiska alternativ.

Både starka och svaga demokratier utnyttjar ”fake news”-begreppet för att censurera och angripa systemkritiker och politisk opposition. Detta är ett hot mot demokratin – ett hot som nu växer kraftigt över hela världen. För oss visar utvecklingen att allt för mycket fokus i den offentliga debatten kring desinformation och demokratins framtid har varit på sanningen och endast sanningen, vilket har legitimerat anti-demokratiska lösningar.

Demokratins kris är mycket större än bara en fråga om sanning. Demokratins kris har inte dykt upp från ingenstans med sociala mediers intåg, utan pågått under lång tid. I en rad länder finns bristande tillit till institutioner, färre som deltar i politiska val, utsatt position för journalister och universitetsanställda, och politiska tillsättningar i domstolar. Att bekämpa falska nyheter med politisk censur kommer bara att  förvärra detta.

I övertygelsen om att vi lever i en tid av postsanning ligger en problematisk nostalgi och längtan tillbaka till en enklare tid där sanningen ska ha spelat roll. Men i demokratins långa historia har ingen sådan tid någonsin existerat. Mer problematiskt är att de lösningar som politiker och techföretag för fram ofta nonchalerar flera av demokratins hörnstenar. Det handlar om medborgerlig debatt, oenighet, inflytande och de beslut som folkvalda fattar i riksdag och regering. Genom att på detta sätt likställa demokrati med sanning, riskerar vår tids lösningar att frånta medborgarna verkligt inflytande och knuffa in demokratiska stater på en odemokratisk väg.

Att sanningskrisen kräver radikala åtgärder har forskare, journalister och politiker om och om igen argumenterat för som en del av den offentliga debatten. Sanning måste återställas för att demokratin ska överleva. Inom dessa berättelser jämförs ”fake news” med ett virus eller kanske till och med en smittsam sjukdom, som snabbt infekterar den demokratiska kroppen.

Politiker och forskare som jämför falska nyheter med en ”pest” eller ”sjukdom” avpolitiserar på ett effektivt sätt hela problemet med desinformation. De försummar den viktiga roll som öppen debatt och representativ demokrati spelar i en modern stat. Detta är problematiskt av flera skäl. Ett snävt fokus på sanning leder lätt till åtgärder som förbiser den demokratiska traditionen. Vad värre är: dessa åtgärder kan användas för att aktivt förtrycka demokratin

Över hela världen rullas antidemokratiska åtgärder ut, fokuserade på statlig censur och privata aktörers tekniska lösningar med bristande transparens. Detta händer i Frankrike och Tyskland i Europa, Vietnam och Malaysia i Asien, Kenya och Burkina Faso i Afrika och Honduras i Sydamerika. Senast har Singapore gjort det olagligt att sprida falska nyheter med hot om upp till tio års fängelse. Dessa åtgärder har blivit starkt kritiserade av människorättsorganisationer. Och de kommer sannolikt att fungera mer som ett demokratiskt gift än som ett botemedel. 

Det är viktigt att poängtera att vår kritik av hur falska nyheter diskuteras och hanteras inte betyder att vi tycker att desinformation på nätet är oproblematiskt. Faktum är att mycket av vår egen forskning ägnas åt att förstå detta. Men när vi hanterar desinformationen måste vi ha den demokratiska traditionen i ryggmärgen, i stället för att ta till censur och teknik.

Diskussionen om falska nyheter måste på allvar omvärderas och en rad åtgärder måste vidtas för att stärka vår demokratiska motståndskraft mot desinformation.

  1. Politiker, och ledare inom tech: Sluta jaga sanningen på bekostnad av demokratin. Bekämpa i stället desinformation genom ökad transparens och ökat fokus på orkestrerade kampanjer, inte det odefinierade ”fake news” som just nu utnyttjas världen över för att förtrycka politisk opposition.
  2. Beslut måste fattas närmare medborgarna. Ta medborgarnas oro på allvar och lyssna på väljarna.
  3. Undervärdera inte våra demokratiska institutioner. Demokratin kräver både tillit till institutioner och att yttrandefriheten och pressfriheten skyddas.
  4. Begränsa företagens inflytande på politiken, till exempel genom att reglera det växande inflytande som politisk reklam har i demokratier och skapa ökad transparens kring partibidrag.  

Demokratiska institutioner måste vara utrymmen för folkets röst och öppen debatt. Detta är den enda hållbara lösningen på lång sikt. 

Skribenter

Johan Farkas
doktorand vid Malmö universitet, författare till nya boken ”Post-Truth, Fake News and Democracy: Mapping the Politics of Falsehood”
Jannick Schou
(PhD), författare till nya boken ”Post-Truth, Fake News and Democracy: Mapping the Politics of Falsehood”

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Publicerad: 6 december 2019 kl 08:30
Uppdaterad: 6 december 2019 kl 08:29

Nästa artikel

Debatt
Internet
20 juni 2019 kl 05:05

Informationskunnighet – angeläget för alla

Mycket görs för att stärka människor som mediekonsumenter ute i landet, och under året ska vi besöka kommuner för att lyssna på elever, vuxna, äldre, politiker, företagsledare, beslutsfattare som jobbar med detta, skriver särskilde utredaren Carl Heath. 

Det här är en opinionstext

Carl Heath
Särskild utredare för ”En nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet”

“Ja skiter i att det är fejk, det är förjävligt ändå”, är titeln på en bok av Jack Werner. Kul titel kanske du tänker. Men den är på många sätt en viktig illustration över våra samtal på internet och i medier idag. Det kanske känns som en skitsak att falsk eller osaklig information delas i sociala medier, men i förlängningen kan det vara det som bidrar till att Sveriges rykte utomlands förändras till det sämre, att en oskyldig människa förlorar sitt arbete eller att politiska beslut grundas på fel underlag. Ett väl fungerande samtal människor emellan är nödvändigt för demokratin – för det behövs arenor för informationsinhämtning, diskussion och debatt där vi känner oss trygga att delta.

Digitaliseringen har skapat fantastiska möjligheter för människor att ta del av information och kommunicera uppfattningar, idéer och åsikter med varandra. Samtidigt har utvecklingen på senare år också tydliggjort att det finns baksidor i den digitala samtiden. Begrepp som desinformation, faktaresistens och falska nyheter har kommit att bli naturliga inslag. Det finns länder och aktörer som systematiskt sprider felaktig information om andra länder för att skapa oro och slå split mellan människor.

Varje dag får såväl barn och unga som politiker och journalister ta emot hat och hot på nätet. Så många som 35 procent av dagens unga (10–16 år) rapporterar att de har utsatts för nätkränkningar det senaste året, enligt organisationen Friends. Nationella Trygghetsundersökningen visar att var fjärde folkvald har utsatts för hot och hat, och många av dem rapporterar att de i någon form har censurerat sig själva och undvikit vissa frågor i sin politiska verksamhet. Liknande siffror gäller för journalister och andra opinionsbildare. Debattklimatet på sociala medier är stundtals mycket hårt.

Mycket talar för att ett hårdare klimat på nätet får konsekvenser också på andra håll. Kritik och hård debatt är nödvändiga inslag i varje demokratiskt samhälle. Men om vi hotar våra folkvalda, så kommer färre att vilja bli politiker. Om fler unga får ta emot taskiga kommentarer i sina sociala mediekanaler, så är det färre som kommer att våga säga vad de tycker. Ju mer falsk eller starkt vinklad information vi okritiskt sprider vidare desto större risk att vi får fel perspektiv på samhällsutvecklingen och att vi därför fattar fel beslut.

I förlängningen riskerar människors förtroende för samhällets institutioner att urholkas, liksom den för samhällets utveckling så viktiga mellanmänskliga tilliten. Brist på tillit i samhället riskerar att leda till att färre anmäler brott, färre personer går och röstar och färre väljer att aktivt delta i samhället för att göra det bättre.

I debatten om hur vi ska hantera den digitala samtidens utmaningar lyfts nu olika förslag på åtgärder, till exempel översyn av regelverk och krav på att de stora internetbolagen ska vidta mer kraftfulla åtgärder för att begränsa förekomsten av desinformation och näthat. Många pekar på att de rättsvårdande instanserna måste ta anmälningar om hot och hat i sociala medier på större allvar. Allt fler påtalar också vikten av åtgärder för att stärka medborgarnas kunskap och förmåga att hantera vardagen i en digital tid.

Regeringen har tillsatt kommittén “En nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet”, som jag har i uppdrag att leda. Mitt uppdrag är att till oktober 2020 genomföra en nationell satsning kring dessa frågor, med särskilt fokus på desinformation, propaganda och näthat. Det handlar om att stärka människors kunskaper kring hur dagens informations- och mediesamhälle fungerar, hur vi kan förhålla oss kritiska och vaksamma till information och innehåll vi möter och hur vi själva kan vara aktiva och bidra till att skapa och dela information med andra på ett tryggt och säkert sätt.

Vi vet att det idag görs mycket gott för att stärka människor som mediekonsumenter, av ett stort antal aktörer inom stat och kommuner, i civilsamhället, folkbildningen och mediesektorn. Vår kommitté har i uppdrag att sätta ljuset på allt det positiva som görs och att sprida de goda exemplen och metoderna till fler. Medie- och informationskunnighet måste i dagens informations- och mediesamhälle betraktas som en nödvändig kompetens för alla medborgare.

Under det närmaste året kommer vi bland annat att tillsammans med aktörer på området besöka ett antal av landets kommuner för att lyssna på människors berättelser, på elever, vuxna, äldre, politiker, företagsledare, beslutsfattare och många fler. Vi är många som vill se ett samhälle som står över desinformation, propaganda och näthat. Många bidrar redan med kraft och engagemang för att skapa ett bättre demokratiskt samtal. Och det är just precis den kraften som vi vill använda i vårt arbete om det demokratiska samtalet i en digital tid. Vi behöver tillsammans fundera över vad vi säger, vad vi delar, hur vi delar, vilka ord vi använder, vems ärenden vi går och vilka konsekvenser vårt beteende har. Våra handlingar spelar roll, såväl på arbetsplatsen, i skolan och på caféet som i digitala forum och kommentarsfält. Gemensamt kan vi tillsammans skapa ett gott demokratiskt samtal. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 20 juni 2019 kl 05:05
Uppdaterad: 10 juli 2019 kl 10:21

Skribent

Carl Heath
Särskild utredare för ”En nationell satsning på medie- och informationskunnighet och det demokratiska samtalet”