”Kommunanställda skrev sura mejl till sig själva”

Du har varit kommunförfattare i drygt två år nu, vad har du hunnit med?
– Första året gällde det att få i gång skrivandet i kommunen, så då åkte jag ut till hembygdsgårdar och föreningar och samlade in texter till en stor antologi om hur det är att leva i Strängnäs. Alla vuxna som ville fick vara med, till slut blev det 139 författare i en volym.
– Nu andra året har jag hållit skrivcirklar och workshops på Mariefredsanstalten och för intellektuellt funktionsnedsatta. Och så har parkeringsvakter, brandmän och andra som jobbar i kommunen fått öva på att skriva sura mejl till sig själva och svara på dem! Du vet, du får ett riktigt elakt och oförskämt mejl där någon klagar på snöröjningen – vad skulle du egentligen vilja svara? Först fick de ösa ur sig: ”Du kan ta din /…/ bil och dra åt /…/, jag tänker aldrig mer ploga på din /…/ gata.” Sedan fick de skriva om samma sak på byråkratsvenska. De tyckte det var hur kul som helst! 

Fängelsecirkeln har också resulterat i en antologi?
– Ja, ”Friheten innanför murarna” som kom nu i november. Jag jobbade där i ett halvår med sex grovt kriminella, dömda för mordförsök, misshandel, väpnat rån och sådant. Men det var lika disciplinerat och samma vänlighet som det brukar vara; vi drack blandsaft och käkade pepparkakor och jag bemöttes med enorm respekt. Killarna hade jättemycket tid att skriva och ville verkligen lära sig, vilket gjorde att texterna blev väldigt bra. Att vara med i en bok har också stärkt deras självkänsla, det har jag fått många brev om. Och Kriminalvården är positiv.

Upptäckte du någon spirande litteraturpristagare?
 – Ja! Den största jag träffat de senaste 10–15 åren var en kille på anstalten. Han är grymt duktig.

Kommunförfattarprojektet drivs med medel från Statens kulturråd – hur länge får du hålla på?
– Till oktober 2021. Nu i vår ska jag ta fram texter till en politisk cabaré mot totalitära idéer och auktoritära ledare och sådant, i antinazisten Kurt Tucholskys anda. Han är begravd i Mariefred, så genom att skriva i hans anda kan vi lyfta Strängnäs kommun ut i världen. Det blir ett bra slut!

… och om det dyker upp mer pengar så att du kan fortsätta?
– Då vill jag jobba mer med intellektuellt funktionsnedsatta och samla in deras texter. Såvitt jag vet finns det ingen sådan bok någonstans och jag tror att det skulle kunna bli en push för många av dem att våga börja skriva, och att kommunerna kan uppmuntra det. För det gör ju också att man kommer in mer i det vanliga samhället.