Demokrati

Kan utjämningen strypa SD:s tillväxt?

Stefan Löfvens utspel om ny kommunal kostnadsutjämning stör SD:s romans med landsbygdsväljarna. Men är det en game changer?

I lördags höll Jimmie Åkesson sommartal i Sölvesborg. Upptagen som han är av att visa sig statsmannamässigt intresserad av annat än invandring och skjutningar, blev det oväntat stort fokus på kärnkraften.

Lite konstigt, eftersom Stefan Löfvens landsbygdsoffensiv en vecka tidigare borde ha sysselsatt Jimmie Åkesson mycket mer.

Löfvens utspel var en klar avvikelse från den medelklass-i-storstäderna-strategi som Socialdemokraterna har tillämpat ända sedan Alliansen kapade åt sig de väljarna i valet 2006. Nu läggs fokus på landsbygden i stället.

SD har byggt mycket av sin framgång på konflikten mellan stad och land.  Regeringens nya initiativ kunde ha tolkats som triangulering och föranlett ett 40 minuter långt ”vad var det vi sa” från Jimmie Åkesson i Sölvesborg. Men riktigt så blev det inte.

Antingen är SD-ledaren så nöjd med sommarens lunch med Ebba Busch Thor att han inte riktigt har registrerat regeringens svängning. Eller också bedömer han att Stefan Löfvens initiativ för landsbygdskommunerna inte kommer att leda till att landbygdsborna börjar rösta annorlunda.

Det nya kommunala kostnadsutjämningssystemet som regeringen vill blixtinföra redan 2020 kommer att göra Stockholms läns landsting 1,6 miljarder kronor fattigare. Landsbygdskommuner och regioner får tvärtom mer. Exempelvis får Region Värmland ett tillskott på 250 miljoner kronor. Tillsammans med statsråden Shekarabi och Hallengren hävdade Löfven vid en pressträff (18/8) att Stockholm inte alls borde se sig som förlorare. Men sådana omskrivningar brukar inte gå hem i innerstadsstugorna och gjorde det inte nu heller.

Det sensationella den här gången var att regeringen utan att darra satte en ny kurs som gjorde storstadskommunerna förbannade.

Lokaliseringen av flyktingar är en faktor – av flera – bakom de ekonomiska obalanser i många kommuner som regeringen försöker åtgärda med det nya systemet. Den är värd att tala om eftersom den så tydligt visar hur konstigt det kan bli om ingen har tänkt på helheten. Flyktingmottagandet är ett nationellt åtagande. Men den geografiska fördelningen av de nyanlända har i praktiken bestämts av 290 kommunledningar, som kan ha haft motiv som inte hade med integration att göra.

I princip all forskning visar att etablering på arbetsmarknaden är avgörande för invandrares integration. Det framhålls av en svensk studie som publicerades som arbetsrapport i vintras (och i en första version 2015)*. Man vet också ganska väl vilken typ av miljö som föder jobb. ”Mindre orter kan helt enkelt inte alstra den mängd jobb som behövs för de stora antalen nyanlända, i grunden för att de har en annan funktion än storstäder”, skriver forskarna. Mindre orters framgång har att göra med nära och täta band inom ”klubben”, som den typen av samhälle benämns i ekonomisk litteratur. Om klubben blir för stor och heterogen upphör den helt enkelt att fungera effektivt.

Forskarna visade att Sveriges avfolkningskommuner har varit mer benägna att ta emot nyanlända än kommuner med växande befolkning. Etableringsreformen 2010 skulle styra flyktingarna till platser med gynnsam arbetsmarknad. Men när forskarna tittade på hur arbetslöshet korrelerade med flyktingmottagandets storlek före och efter 2010 fanns det ingen skillnad. Mönstret låg fast. Ju högre arbetslöshet, desto större var sannolikheten att kommunen skulle ta emot nyanlända. Vad kommunalråden än hade i huvudet, så inte var prio ett att flyktingarna skulle kunna få en snabb integration på arbetsmarknaden.

Det är de ekonomiska effekterna av sådana obalanser som ett nytt kostnadsutjämningssystem kan mildra. Även om kommunerna numera är skyldiga ta emot en viss mängd flyktingar finns det inga sanktioner för dem som vägrar. Regeringens tar nu ett nytt grepp för att rätta till de ekonomiska skillnader som uppstått, bland annat på grund av flyktinglokaliseringen.

Och det finns förstås även ett politiskt motiv för Löfven. Forskarna kunde se att 1 procentenhets högre koncentration av nyanlända var förknippad med 1,7 procentenheters högre stöd för SD i nästföljande val. Detta samband gällde i valet 2014. Det nya systemet blir ett test på om mer välfärdsresurser spelar roll för hur väljarna röstar. Kommer det att strypa SD:s tillväxt på landsbygden?

Blir det ingen ”game change" får vi söka förklaringarna någon annanstans.

*Political hedgehogs: “The Geographical Sorting of Refugees in Sweden”. Johan Wennström och Özge Öner. IFN Working Paper (2019).

Fakta

Uppåt:

Tullverket. Myndighet vars roll har blivit synligare efter sprängdåd och vapenbeslag. Det är sällan som en myndighet gestaltas på film, men i årets mest guldbaggebelönade film ”Gräns” hände det faktiskt. I brist på övernaturliga förmågor är det helt vanliga resursförstärkningar som Tullen nu behöver. 

Grönland. Tyvärr allt hetare. Donald Trump fick inte köpa ön och öppnar i stället ett konsulat i Nuuk. Någon ny ambassadör i Stockholm har Trump dock inte tillsatt, tre år in i mandatperioden. Men sedan i april finns i vart fall en interimistisk chargée d’affaires installerad, Pamela Tremont.

Kungliga miljöaktivister. Monacoprinsen Pierre Casiraghi seglade Greta till USA. Kronprinsessan Victoria gillar miljörelaterade uppdrag och prins Carl Philip har plåtat regnskog med Mattias Klum. Miljön är det enda politiska engagemang som kungligheter kan ha utan att kritiseras.

Nedåt:

Betygssystemet i skolan. Gjordes om så sent som 2011 men har uppfattats som svårbegripligt. Nu ändras det (igen). ”Det ska bli mer fakta i de lägre årskurserna och mer analys ju äldre eleven blir”, säger utbildningsminister Anna Ekström (till DN).

Twittertroll. Till slut satte Moderaterna ned foten mot Hanif Bali. Att han fick hållas så länge reser frågetecken. Sociala medier är en mekanism för radikalisering, och den senaste tiden har många twittrare vädjat till varandra om allmänt bättre tonläge och hyfsat uppträdande mot meningsmotståndare.

Jobben. Fler är öppet arbetslösa i dag jämfört med ett år sedan. Drygt 5 000 fler personer stod utan jobb i juli – ett trendbrott, enligt Arbetsförmedlingen. Nedgången beror på ett svagare konjunkturläge och färre subventionerade anställningar.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.