Analys
Sjukhus
22 januari 2020 kl 15:09

I verksamheten finns början till vårdkrisens lösning

Det finns många diken att falla i för den som vill fixa vårdkrisen. Övertygelsen att mer pengar löser allt är ett, skriver Samuel Åsgård, reporter på Dagens Samhälle. 

Just nu fylls medierna av larmrapporter om kaos på akutmottagningar och patienter som vårdas i korridorer, förråd, dagrum och matsalar på landets sjukhus.

Men sjukvårdens kris är långt ifrån ny. Dagens Samhälles genomgång av överbeläggningsstatistiken visar en ständigt stigande kurva under det senaste decenniet. Bristen på vårdplatser har diskuterats länge, liksom kompetensbristen. Att vårdkrisen än en gång syns överallt just nu beror på att läget på Stockholmssjukhusen varit extra stökigt en tid. Att det sammanfaller med att samma sjukhus varslat läkare och undersköterskor provocerar många.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta berättelserna om kaoset på sjukhusen i huvudstaden. Men överbeläggningsstatistiken antyder att det inte är där som läget är värst. Under förra året hade sju regioner fler överbeläggningar per 100 vårdplatser än Stockholm. I Skåne, där överbeläggningarna är flest, efterlyser huvudskyddsombudet Janet Brunnström i Kristianstad åtgärder från politikerna ”innan hela sjukvården kollapsar”.

Det är till politiken allt fler vänder sig för lösningar. Och att politikerna håller i resurserna är förstås centralt. De utlovade extramiljarderna från staten, och hur de regionala politikerna väljer att fördela dem, kan göra skillnad.

Men mycket av potentialen till lösningar finns också ute i verksamheterna. Exemplen från Kalmar, där samverkan och smarta digitala verktyg kapat överbeläggningarna, visar att det går att åstadkomma mycket med ett genomtänkt lokalt arbete.

Det finns många diken att falla i för den som vill lösa vårdkrisen. Övertygelsen att mer pengar löser allt är ett. En övertro på omställningen till nära vård är ett annat. Alla kan inte få hjälp på närakuter och vårdcentraler. Om akutsjukhusen inte har tillräcklig kapacitet för att ta emot patienter med hjärtinfarkt, stroke och andra tillstånd som kräver sjukhusvård så kommer krisen att bestå. Det finns en gräns för hur mycket den nära vården kan avlasta.

Kompetensförsörjningen har länge varit och förblir en viktig pusselbit för att lösa sjukvårdens kris. Krav på bättre arbetsmiljö, mer attraktiva arbetsvillkor och bra löneutveckling återkommer. Många gånger har den personal som skulle behövas där bristerna är som störst valt att söka sig till andra arbetsgivare. Troligen på grund av att arbetssituationen är allt för krävande på de platser där krisläget är konstant.

Den gamla klyschan att det inte finns några enkla eller snabba lösningar gäller fortfarande. Kanske är en del av förklaringen till sjukvårdens ständiga kris att för få agerar efter den klyschan. Under de snart tio år jag bevakat svensk sjukvård har statliga miljarder av olika slag spridits över sjukvården, för att senare ersättas med nya miljarder med en annan inriktning. Vårdvalens vara eller inte har debatterats och ideologiskt laddade beslut om sjukvårdens organisation har fattats vid maktskiften – för att rivas upp när ett nytt styre tagit över. Olika sjukvårdsupprop har kommit och gått. Begrepp som personcentrerad, värdebaserad eller nära vård har ersatt varandra beroende på vilken utredare eller hyllad konsult som för tillfället varit på allas läppar.

Genom allt detta har rapporterna om vårdplatsbrist, kompetensbrist och vårdköer återkommit med ungefär samma intervaller. Så frågan är om det är möjligt att lyfta blicken från politiska ideologier och favoritteorier om sjukvårdens organisation. Går det att hitta konsensus kring långsiktiga villkor, resurser och spelregler för sjukvården? Kanske baserat på en rejäl dos evidens om vad som faktiskt fungerar. För är det någonting som sjukvården ändå brukar lyckas enas kring så är det respekten för vetenskapen.

Jag vet inte, men någonstans här tror jag att vägen ut ur den ständiga vårdkrisen skulle kunna finnas.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Publicerad: 22 januari 2020 kl 15:09
Uppdaterad: 23 januari 2020 kl 14:29