Jihadister rekryterar alltmer i de kriminella miljöerna

För att förstå och hålla koll på det jihadistiska hotet måste vi också förstå det religiösa meningsskapandet i de extremistiska miljöerna – och hur det allt oftare samspelar med kriminella kretsar, skriver Eli Göndör och Aje Carlbom. 

Jakten på islamiska uttryck med avsikt att påverka det svenska samhället eller utöva terror är i full gång i både Sverige och resten av Europa. Islamistisk terror och ett ovanligt stort antal muslimer i Europa­ är nytt och kräver nya insatser. Inte sällan är resultatet en naturlig misstänksamhet mot alla religiösa uttryck för islam. 

I Sverige har detta arbete gjorts utan ­någon förståelse för att religiöst meningsskapande formas i mötet med omgivningen. Islam pekas ofta ut som problemet i sig utan insikt om att religionens innehåll alltid ­anpassas till sin samtid och tolkas av männi­skor med olika behov och syften. Att se ­islam eller praktiserande muslimer som ett problem leder till att oskyldiga misstänkliggörs för att vara terrorister eller ha kopplingar till islamistiska grupper.

Risken med ett generellt anslag är också att det bekräftar islamisternas världsbild, vilken hävdar att västvärlden rent allmänt är islam- och muslimfientlig. Det spelar nämligen islamisterna i händerna, eftersom de behöver en ”fiende” för att få kraft i sin aktivism. 

Omar Bakri, tidigare ledare för den radikala rörelsen al-Muhajiroun i Storbritannien, konstaterar exempelvis i Sadek Hamids bok om brittisk islam att ”om det inte fanns någon rasism i väst skulle det inte finnas någon identitetskonflikt. Det hade varit väldigt svårt för oss”. Sara Kahn vid tankesmedjan Inspire är inne på samma linje. Hon påpekar att radikala aktivisters svartvita påstående om en pågående civilisationskonflikt bör mötas med berättelser som tydliggör att det är möjligt att vara from muslim och europé.   

Bland dem som gärna upprätthåller skilje­linjen mellan muslimer och samhället i övrigt finns de som ofta utger sig för att ­representera muslimer i olika länder. ­Representationen är dock tveksam. Tanke­smedjan Institut Montaigne publicerade nyligen data om muslimer i Frankrike.

Endast 9 procent av de tillfrågade upplever sig vara representerade av organisationerna som ­regeringen utsett till företrädare för frans­ka muslimer och som associerar med Muslimska brödraskapets (MB) tankegods.

Sannolikt är det på samma sätt i Sverige – organisationer uppmuntras av myndig­heter och media till framträdande positioner, utan att detta företrädarskap är demokratiskt förankrat i den större muslimska miljön. 

Inte sällan pekas salafism ut som ett problem när religiöst inspirerad terror kommer på tal. Flertalet forskare är överens om att salafistiska miljöer riskerar att isolera ungdomar från det sekulära majoritetssam­hället. Men det betyder inte nödvändigtvis att salafister sympatiserar med jihadistiska idéer som kan kopplas till Islamiska staten (IS) eller al-Qaidas politiska metoder. 

Forskaren Quintan Wiktorowicz har visat att en del varken intresserar sig för ­politik eller värdsliga frågor, medan andra anser att muslimer har en skyldighet att bedriva jihad mot otrogna – muslimer såväl som andra.Sociologen Evin Ismael hävdar i Respons (4/2017), att båda fenomenen finns i Sverige. Hon skiljer mellan jihadis­tiska ­Göteborgssalafister och antijihadistiska­ ­Järvasalafister. 

Det råder dock delade meningar om hur den salafistiska ideologin påverkar radikaliseringsprocesser. Gilles Kepel hävdar i sin bok ”Terror in France” att salafismens ökning i Paris förorter orsakar radikalisering bland unga. Olivier Roy hävdar däremot i sin bok ”Jihad and death” att våldsbenägna­ unga män plockar religiösa begrepp och idéer som de behöver ur salafismens tankegods för att skapa religiös mening anpassad till vår samtid. 

Den kunskapen är viktig också för oss i Sverige. I Barnombudsmannens färska rapport ”Barns och ungas erfarenheter av islamistisk våldsbejakande extremism” syns samma trådar löpa mellan kriminalitet och extremism. Kriminalitet och våld nämns återkommande som en del av dessa barns vardag, liksom sökandet efter en identitet. 

Roy får också stöd av terrorexperten ­Peter R Neumann vid King’s College, som sätter fokus på jihadistisk rekrytering i just kriminella miljöer. Han pekar på en förändring i rekryteringsunderlaget för islamistiska terrorister som han kallar för ”the crime-terror nexus”. Enligt Neumann var terroristen för 15 år sedan välutbildad medelklass. I dag har inte mer än 12 procent högre utbildning, två tredjedelar är kända av polisen och rekrytering sker främst bland kriminella. 

Enligt Neumann har säkerhetstjänster missat flera av dem för att jakten bedrivits i religiösa miljöer i stället för i kriminella,­ och för att konverteringar ibland sker så snabbt att säkerhetstjänsterna inte hunnit upptäcka förloppet. 

I Sverige skrapade polisens nationella operativa avdelning (Noa) nyligen på ytan till likartade förlopp i Sverige när man i en rapport om organiserad brottslighet konstaterade att: 

Polisen ser en tydligare koppling än tidi­gare mellan organiserad brottslighet och brottslighet med politiska eller religiösa­ motiv, till exempel bland individer kopplade till jihadistgrupper. Den brottsliga verksamheten bedrivs inom löst sammansatta nätverk där det ingår fler icke-extremister än extremister. Aktörerna har flera mål med den brottsliga verksamheten, varav endast ett fåtal är ideologiska eller religiösa till sin natur.


Den religiösa ideologin är visserligen viktig, enligt Neumann, då den ger individen mål och mening med livet. Men den anpassas till de kriminellas behov. Inte tvärtom. Jihadister, och islamister,­ använder islams religiösa källor som en katalog varifrån idéer och begrepp plockas ut och fylls med samtidens sociala och politiska problem. 

Genom att rekryteras till IS-inspirerad ”takfir-jihad-salafi”-ideologi uppgraderar kriminella sitt tillstånd och fyller det i stället med ett ”gott” syfte. Kriminella behöver­ alltså inte byta karriär, utan kan använda sina färdigheter i en annan men likartad verksamhet. Det grundläggande föraktet mot vad som förenklat kan beskrivas som det öppna fria västerländska samhället tolkas in i religiösa texter och idéer, vilket formar en moralisk berättelse som legitimerar aktivismen och jihadismen. Naturligtvis tas det tacksamt emot av kriminella, eftersom budskapet omförhandlar skuldbördan. Processen utvecklar vad som snarare liknar revolutionär marxistinspirerad ideologi, än vad som förenklat kan ses som traditionell fromhetsislam. Det är alltså inte omfattningen eller djupet av religiositet som är avgörande, utan karaktären på föraktet mot vad västerländska öppna och fria samhällen anses stå för.

Kunskapsbristen i Sverige om aktivisters och jihadisters religiösa meningsskapande­ har lett till att islam och religiösa muslimer­ pekats ut som ett generellt problem. Den motsättningen bekräftar islamisternas och terroristernas världsbild. Det behövs tvär­vetenskaplig forskning i Sverige där islamologer, antropologer, terrorexperter och ­andra samverkar och bidrar till bättre kunskaper för att kunna motverka de hot som finns. För det som avgör islamiska­ aktivisters­ eller jihadisters framgångar är inte enbart deras ambitioner – utan också det sekulära majoritetssamhällets reaktioner.  

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.