”Jag hade kanske förväntat mig mer gnäll”

Har du hunnit med många ställen?
– Jamen jag har ju det! Sedan betyder inte det att jag kan alla verksamheter. Om jag åker ut med en bullpåse och fikar med medarbetarna ser jag det mer som verksamhetsbesök. Men när jag faktiskt fått jobba fyra timmar, eller heldagspass rentav, då har jag kallat det praktik. 

Var började du?
– I storköket. Jag är inte världsbäst i köket, det skulle väl min fru verifiera. Min son som är kock brukar säga: ”Pappa, jag har inte fått det här från dig!”. Att då få vara med vår kostchef och hennes personal … Hon valde dagen då de gör pizza till seniorer, våra brukare i omsorgen och skolorna, och jag har aldrig gjort så mycket pizzor! Vilken struktur, vilken organisation, vilket arbete! Det var tufft. 

Sedan har du lärt dig tvätta och städa?
– Ja, vi har en stortvätt i kommunen med tre anställda, en jättedriven enhetschef och två nyanlända kvinnor från Afghanistan. Jag fick både vika och stryka och lärde mig massor om tekniken kring barriärtvätt: att separera tvätt som kommer in från tvätt som är färdig. Jag är imponerad över tänket där, hur viktigt det är nu i coronatider. 
– Dagen då jag var med lokalvårdarna på högstadiet och gick runt bland eleverna där – ja, allt är ju nytt för mig! Det närmaste jag kommit lokalvård är att mormor kvällsstädade på skolan i Lycksele. Det här blev mer påtagligt: att få köra dammsugare, handtorka golv, se teknikutvecklingen. Det blir verksamhetsnytta av det. 

Och så praktiserade du på en förskola?
– Blåhaken heter den, tre enheter med så duktig personal och charmigare barn än jag vet inte vad. Precis när jag skulle gå kom en flicka som jag lekt med ute tidigare och skulle dra med mig till lässtunden. Det var inte lätt att säga hej då, för jag hade så gärna varit kvar. 

Men från och med nu ska du ”bara” vara kommunchef?
– Jag har ett praktiktillfälle kvar: jag ska jobba kväll och natt med hemtjänsten nästa vecka. Sedan vill jag få chans att komma tillbaks till verksamheterna igen och bjuda tillbaks all den kunskap jag fått från medarbetarna. Jag kanske med mina ögon ser saker som de i sin vardag inte ser.

Är det något du skulle vilja ändra eller förbättra direkt?
– Jag önskar att min hjärna var hopkopplad med samtliga medborgare i Sorsele så att jag hade kunnat visa där och då exakt vad de får för sina skattepengar. Och jag skulle vilja att vi hade mer av ett privat koncerntänk och kunde återinvestera mycket mer i de här verksamheterna. För det är klart att underhåll på vissa ställen blir eftersatt. Vi har ett jättefint kök med medarbetare som gör under varje dag – men det är inte byggt i går och jag märkte att de fick kompromissa med arbetsmiljön. Om det var mitt eget kök hade jag för länge sedan investerat i vissa maskinbyten. Men vi lever i den krassa ekonomin och det är svåra avvägningar: vad ska gå före något annat? 

Vad fick du för bemötande på praktikplatserna?
– Jag hade kanske förväntat mig mer gnäll! Jag hade nog en bild av att kommunanställda inte skulle vara sådär på, så drivna. Jag är lite förvånad över det, på ett positivt sätt.

I princip har du jobbat dubbelt, har det inte varit stressigt?
 – Det har ju blivit ett ganska späckat schema. Men jag är jättenöjd. Den arbetstid jag nyttjat för praktiken, den är väl investerad för framtiden.