Transportgate Hela debatten

”It-skandalens flammor hotar regeringens kärna"

Har Emma Lennartsson räddat Stefan Löfven? Har hon till och med förskonat ett par av allianspartierna från att halvhjärtat behöva förklara och försvara ett misstroendevotum mot försvarsminister Peter Hultqvist? 

Vem ska man lita på? Djupa hemligheter i Regeringskansliet sipprar fram och mycket ställs på ända. I flera veckor såg det ut som om statsminister Stefan Löfven lyckats göra det bästa av ett till synes tröstlöst läge mitt i den svenska sommarens it-skandal. Förhandlaren i honom såg till han hade rätt kort på hand. En erövrad politisk fingertoppskänsla lade väl valda ord i hans mun. Presskonferensen i juli, där han avskedade två ministrar, ledde inte till att de flesta såg en försvagad regering. I alla fall inte enligt de efterkommande opinionsmätningarna. Löfven hade framträtt resolut, nästan lite aggressivt, i syfte att få Alliansen att framstå som grälsjuk och oansvarig och sig själv som ansvarstagande.

Ansvarskortet var strategin också i bråket mellan regeringen och oppositionen om tre skattehöjningar. Finansminister Magdalena Andersson drog tillbaka två av dem för att få slut på en politisk cirkus, som hon sa. Cirkusmetaforen är en stöld från Annie Lööf, som sa cirkus om Anna Kinberg Batras utspel i januari – det som handlade om att fälla budgeten tillsammans med Sverige­demokraterna. En av regeringens reträtter gällde brytpunkten och att fler skulle betala statlig skatt. Det var Vänsterns hjärtefråga, men vänsterpartisterna hade redan fått igenom ett vinsttak i välfärden, så eftergiften om brytpunkten blev lättare att svälja.

Regeringen gav alltså vika och slapp misstroendeförklaring mot en eller flera ministrar, oklart vilka. Men Magdalena Andersson upprepade anklagelseakten mot Alliansen att deras agerande, att bryta mot budgetreglerna, utgjorde en fara för Sverige. Som om det aldrig hänt att de rödgröna, när de var i opposition, bröt ut delar av budgeten och tvingade Reinfeldts regering att dra tillbaka en sänkning av den statliga skatten. Men det var en annan cirkus.

När det gäller misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist är regeringens plan att låta oppositionen köra ända in i kaklet och koka i sin egen soppa, som rege­ringen ser det. Varenda riksdagsledamot som tryckt på knappen för att avsätta försvarsministern ska trängas upp mot väggen. De ska stå till svars för vad de gjort mot den populäre Peter Hultqvist och att de dessutom gjort det samtidigt som Aurora, den största försvarsövningen på över 20 år, äger rum. Regeringen anser sig ha folket med sig, men också flera borgerliga debattörer och ledarsidor.

Nu skälver dock marken under Rosenbad och det ser vanskligare ut för regeringen att navigera på minerad mark med förtroendet i behåll. Elden från it-skandalen äter sig längre in i Regeringskansliet och flammorna slickar själva statsministern. Emma Lennartsson, hans allra närmaste medarbetare, säger nu att hon inte förstod allvaret i att Säpo varnade för att rikets säkerhet kunde vara i fara. Därför informerade hon inte statsministern. Hon avgår utan avgångsvederlag.

Frågan som ställs är om Emma Lennartsson är bondeoffret som räddar Stefan Löfven. Klarar Emma Lennartsson på kuppen också kvar Peter Hultqvist på hans post? Hultqvists räddning skulle vara att Emma Lennartssons bekännelse leder till att Alliansen anser att försvarsministerns brist på agerande kommer i annan dager och att de därför lägger ner aktion fälla Hultqvist. I så fall kan Emma Lennartsson också ha befriat Liberalerna och Centern från våndan att rikta ett misstroendevotum utan total övertygelse. Varken Jan Björklund eller Annie Lööf har frammanat någon entusiasm inför tanken att fälla Hultqvist, som anses vara en av regeringens dugligaste ministrar.

Det kan förstås också bli så att Emma Lennartssons hastiga avgång och deklaration blottlägger sprickan i Alliansen. Att Liberalerna och Centern kommer fram till en annan slutsats än Moderaterna och Kristdemokraterna. I så fall har den före detta statssekreteraren gjort sin gamla arbetsgivare ytterligare en tjänst. En splittrad allians är inget som rege­ringen tackar nej till.

Men ingen vet i dag vad som händer. Svensk politik befinner sig ombord på en allt snabbare karusell, där nästan vem som helst kan kastas av.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.