I Holland finansierar kommuner boende via ”Airbnb for refugees”

En sak har vi lärt oss i det här århundradet: Var helst det uppstår en brist bland människor som kan tillgodoses, och där det finns pengar att tjäna, skapas det allt som oftast en app som vi kan ladda ner i våra smartphones.

Lika symptomatiskt är att myndigheter runt om i västvärlden är tagna på sängen och därför både yrvaket och ogenomtänkt försöker stoppa, eller i alla fall bromsa, denna utveckling.

Trenden exemplifieras av de globala miljardjättarna Uber och Airbnb som för mindre än tio år sedan bara var några unga amerikans­ka entreprenörers skrivbordsplaner.

Genom Uber hyr man plats i en privat bil och blir körd i en alternativ taxi. 

Genom Airbnb hyr man på samma sätt ett privat rum, hus eller lägenhet i stället för att ta in på hotell. 

I dag verkar Airbnb bland flyktingar i Nederländerna – ”Airbnb for refugees”. Där betalar kommunerna de privata uthyrarna i stället för dyra upphandlingar.  

De här nya verksamheterna går under begreppet ”delningsekonomi”. Det låter samhällstillvänt, grönt och besparande eftersom det ligger i tiden att hellre dela. 

Men ett mer rättvisande begrepp är nog ”on-demand-economy”, eller ”på-begäran-ekonomi”. För drivkraften är naturligtvis att man tjänar pengar. 

Klart är att traditionella taxibolag och hotellkedjor i mellanskiktet ser hur intäkterna sjunker när kunderna – betydligt billigare – väljer bort och nytt genom ett knapptryck.

Med den nya tekniken kan plötsligt vanligt folk dryga ut lönen genom att runda systemet och korttidsuthyra sin lägenhet eller sitt hus till några turister. I New York har det blivit megastort. Eller ansluta sin bil till Uber och därmed bli sin egen förare av ett ”samåkningsfordon”. Taxan ligger på mellan 40 och 50 procent av den vanliga.  

Både Uber och Airbnb sätter heta känslor i brand och horder av advokater anlitas för att hålla myndigheter, trängda politiker och oroliga fack stången. För här misstänks mängder av skattepengar försvinna.

Uber finns nu i 58 länder i 311 städer inklusive Stockholm och Göteborg och har enligt bedömare ett marknadsvärde på nära 500 miljarder kronor. Airbnb – som förmedlar korttidsboende – har från starten i San Francisco 2007 gått från ingenting till att i dag värderas till 100 miljarder kronor.

Bakom Airbnb:s app finns 800 000 objekt i 34 000 städer i 192 länder. Och 20 miljoner kunder! Man kan säga att Airbnb är världens största hotellkedja utan att äga ett enda.  

Affärsidén är genialt enkel. Allt sker genom en app. Kunden betygssätter boendet efter utflyttning och ägaren betygssätter hur kunden skött sig. Allt på en femgradig skala. Allt läggs på nätet. 

Här finns inte en chans för falska glättiga recensioner. Alla tjallar på alla! De som inte sköter sig konkurreras omedelbart ut.

Vinsten för Airbnb ligger i att både hyresgäst och uthyrare betalar förmedlingsprocent. 3 procent från ena hållet och 6–12 procent från det andra. Det är upp till uthyraren att betala skatt. 

Uber är det andra megastora irritationsexemplet.  Bilar finns i olika klasser men vad konflikten oftast gäller är UberPOP där privata bilägare utan licens ansluter sig till appen.  

Så ska chaufförerna betraktas som anställda där arbetsgivaren betalda sociala avgifter?  Eller är de egna företagare med eget ansvar visavi skattemyndigheterna?  Handlar det om fifflande svartåkare eller snälla samåkningsförare som vill tjäna extra? 

Nyligen uttalade sig en expertgrupp ekonomer knutna till Panel of Economic Experts vid University of Chicago. De fick frågan om konsumenterna tjänar på att låta Uber konkurrera med traditionella taxibilar.

Det blev ett rungande ja från 60 procent av ekonomerna som var totalt eniga med påståendet. 40 procent instämde, medan ingen ansåg att påståendet var fel.

Det övergripande problemet är att västvärldens arbetslagstiftning inte är anpassad efter de starka förändringsvindar som blåser över den moderna tjänstesektorn. Politiker och lagstiftare behöver inta ett nytt förhållningssätt till människor/väljare som vill arbeta mindre och mer flexibelt. 

Men frigörelseprocessen från de gamla genomreglerade strukturerna bör samtidigt ställas i relation till statens behov av nödvändiga skatteintäkter. 

Nyligen förbjöd hyresnämnden i Stockholm en bostadsrättsinnehavare att korttidsuthyra sin lägenhet genom Airbnb. Primärt av hänsyn till grannarna i trappuppgången. Men reglerna borde i så fall även omfatta två inneboende studenter i en bostadsrätt.

I början av september dömdes en UberPOP-förare av Stockholms tingsrätt till 2 500 kronor i böter för olaga taxitrafik och brott mot taxitrafiklagen. Uber menar att inget brottsligt begåtts då det handlar om en samåkningstjänst där passagerare och förare hittar varandra genom appen.

I Paris med sitt extremt genomreglerade tillståndssystem för taxibilar råder en ständigt kaotisk brist. Förbeställning är omöjligt. Gammaldags stolpköande är modellen.

År 1937 fanns det 14 000 taxitillstånd i staden. I dag – med 27 miljoner årliga turister  förutom den fasta befolkningen – har antalet bara ökat med 2 000. Bristen är enorm och därför priserna höga medan servicen är usel. 

När Uber framgångsrikt börjat ta kunder, svarar den överbeskyddade parisiska taxinäringen med kravaller och protester. Branschens intresse för att utveckla en egen app och överge taxistolparna är lågt.

Problemet är att ett taxitillstånd i Paris kostar 200 000 euro, nära 2 miljoner kronor. Det är alltså mycket pengar som måste köras in. Och egentligen en egenskapad ekonomisk rävsax som de vanliga taxichaufförerna accepterat. Tills nu. 

I stället för att avveckla eller luckra upp det gammalmodiga licenssystemet väljer de frans­ka myndigheterna att hellre skydda en gammal struktur än att konkurrensutsätta.

New York har ett liknande problem där man i princip bara kan få en taxi på gatan. I New York kostade i fjol somras ett taxitillstånd för stadens 13 800 bilar motsvarande 8,5 miljoner. Under tryck från Uber har det nu sjunkit till 5,9 miljoner kronor. Kunderna behöver inte längre vifta från trottoarkanten mitt i natten utanför krogen. 

Som exempel har Uber tagit 22 procent av körningarna mellan klockan elva på kvällen och fem på morgonen från Yellow Cab. Och så klart skapat frustrerade traditionella taxiförare som ser intäkterna sjunka. 

Den stora utmaningen för byråkrater och skärrade politiker handlar om att anpassa sig till människors val i stället för att förhindra dem. Att se tekniken i tjänstesamhället som en vän och inte en fiende. 

I dag kan man med en app och avgift hitta lediga parkeringsplatser, lämna in sin hund några timmar, skaffa privat skolskjuts för ungarna, få kläder hämtade till och från tvätt. Idérikedomen är gränslös. Och konsumenterna jättenöjda. 

Vad som sammantaget gäller är att få med sig ett antal anpassningsbara och flexibla byråkrater, jurister och politiker i utvecklingen som milt sagt är dynamisk.  Det vi ser nu är sannolikt bara början på ytterligare stora förändringar i digitaliseringens och mobilteknikens spår.