Hon ska ta Västernorrland ur tystnadskulturen

Som kommundirektör i Sundsvall sjösatte hon nyligen ett sparpaket på över 300 miljoner kronor. Nu måste Västernorrlands specialistvård sänka kostnaderna med 474 miljoner till och med 2022 – besparingar som mötts av massiv kritik men som Åsa Bellander, i egenskap av regionens högste tjänsteman, förväntas driva igenom.

Hur genomför man bäst sådana här tunga processer?
– Stora besparingsuppdrag i komplexa organisationer är ett lagarbete. Och jag tror att de bästa förutsättningarna skapas genom att arbeta både med personer som har sakkunskap om verksamheten och med personer som har perspektiv. Det upplevde jag som en framgångsfaktor i Sundsvall. 

Du är inte rädd att bli impopulär?
– Jag har inte tänkt så mycket utifrån det perspektivet, utan mer identifierat behoven. Då kan man också se det som att man själv faktiskt får vara med och skapa ett bra beslutsunderlag till politikerna och bidra till en mer balanserad bild av vad som behöver göras och hur.

Region Västernorrland har ju brottats länge med ekonomin, men även med en påstådd tystnadskultur. Hur tänker du tackla det problemet?
– Precis som många andra stora organisationer måste vi hela tiden adressera frågeställningar som handlar om dialog, inflytande och delaktighet. Och jag tror att det i mångt och mycket finns ett gap mellan olika förväntansbilder. Man har kanske inte tillräckligt tydligt pratat om på vilket sätt man får vara med och påverka. Till syvende och sist är det politiken som är våra uppdragsgivare och sätter agendan för vad som ska göras. Som chef och medarbetare i en politiskt styrd organisation måste fokus ligga på hur de här sakerna ska genomföras – inte om eller att. Det är inte där man lägger sin energi om man ska klara uppdraget. 

Du har suttit på chefspositioner i 20 år – ditt bästa ledarskapsknep?
– Jag skulle säga att jag jobbar utifrån en filosofi som jag döpt till ”management by medskapande”! Som handlar om att medarbetarna och dem vi är till för – medborgare, patienter, brukare, kunder, elever, vad man vill kalla dem – faktiskt är med och påverkar hur vi utför vårt arbete. För jag tror att vi får bättre tjänster och bättre leveranser om vi har det medskapandet. 

Ditt chefsförordnande är på 4 år, men till Sundsvalls Tidning har du sagt att det förändringsprojekt du vill genomföra tar 6–8 år. Vad är det för projekt?
– Det handlar om den kulturresa jag tänker mig att regionen behöver göra, men också om den strukturresa vi är inne i: vi ska ju kliva in i en helt ny organisation vid årsskiftet. Och det tar tid att förändra kulturer, man pratar ibland mellan tummen och pekfingret om ett år per hierarkisk nivå. Vi har väl ett antal sådana nivåer i vår nuvarande organisation, så det rimmar ganska gott med 6–8 år. 

Vad vill du i övrigt åstadkomma i din nya tjänst?
– En transparent och öppen kultur med ett stort mått av tillit, inom organisationen men också mellan politik och tjänstepersoner, ledningen och medarbetarna. Den funkar ju åt två håll, tilliten. 

Men den finns inte i dag?
– Många av de frågor du ställer baseras på en bild du läst dig till, och den speglar väl i sin tur en bild av att den inte gör det. Det betyder inte att jag upplever att det inte är högt i tak eller att de medarbetare jag hunnit träffa säger att det inte är bra, utan det är något som uppstår i en gruppdynamik. Antingen finns det grundmurande förtroendet eller så finns det inte, och jag tycker att det är viktigt att det finns i alla delar av organisationen. Där hoppas jag kunna bidra.