Skola

Hon ger kommunerna en sista chans

Många lärare är besvikna över det nya avtalet. Nu är det upp till bevis för kommunerna, säger Lärarnas riksförbunds ordförande.

På sociala medier rasar lärarförbundens medlemmar över det nya läraravtalet:

”När man inte längre trodde att facket kunde överraska en i negativ bemärkelse så kliver ni fram med ett rungande: Joho, det kan vi visst!”

”Bry er inte ens om att förhandla nästa gång. SKL vet att ni lägger er platt när det kommer till kritan.”

”När ska facket sluta att lita på arbetsgivarnas goda vilja?”

Och många lärare suckar uppgivet över att avtalet bara bidde en tumme. En luddig sådan. Kommunerna kom undan och slapp skarpa åtaganden. Den här gången också.

Det var i slutet av september som Lärarnas riksförbund (LR) och Lärarförbundet efter långa förhandlingar och medling tecknade ett nytt treårigt sifferlöst avtal för 200 000 lärare i landets kommuner.

Åsa Fahlén, ordförande i LR, ser laddad ut när vi möts på förbundskontoret på Sveavägen 50, mitt i Stockholm. Blicken är skarp och hon verkar vara beredd på jobbiga frågor. För hon känner väl till medlemmarnas missnöje, besvikelse och frustration:

– Jag tycker att reaktionerna är fullt förståeliga. För det är ett ganska krångligt avtal att sätta sig in i. Vi gjorde helt enkelt bedömningen att ett ja till medlarbudet skulle vara bättre för medlemmarna.

Hon påpekar att avtalet är ganska likt det förra.

– Men det finns vissa skrivningar där vi har flyttat fram positionerna.

De senaste åren har lönerna varje år ökat mer för lärarna än för snittet av arbetsmarknaden. Ändå känner många erfarna lärare – som är trogna sin skola och inte byter jobb – att de halkar efter lönemässigt. Och lärarkåren vittnar om en allt tyngre arbetsbörda.

Det här är det första stora avtalet som LR och Lärarförbundet har tecknat med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sedan 2012. Det fyraåriga avtalet från 2012 förlängdes med två år 2016.

Därför hade förväntningarna på det nya avtalet trissats upp bland medlemmarna. Inte minst eftersom lärarna har fått vänta på avtalet ända sedan slutet av mars, då det förra löpte ut.

Åsa Fahlén tycker att det är svårt att veta hur representativa de rosenrasande reaktionerna på sociala medier är.

– Jag har inte mött så många arga medlemmar, säger hon. 

Men du har inte mött så många glada medlemmar heller?

– Nej, det har jag inte. Det finns en uppgivenhet. Lite så här att ”tja, det är väl ok i alla fall”. Och det är ungefär så jag också tycker.

Vad är det bästa med avtalet?

– Att det finns en ökad tydlighet i att vi centralt ålägger de lokala parterna att faktiskt göra ett arbete kring arbetsmiljön och att det sedan ska följas upp.

Och det sämsta?

– Att avtalet fortfarande ger väldigt stora möjligheter för kommunerna att göra sina egna tolkningar. De kommer att göra det här arbetet på olika sätt.

Åsa Fahlén pekar på den inneboende sprängkraften i denna konfliktfråga. Facken tecknar avtal centralt med SKL. Sedan ska de, med avtalet i ryggen, stångas i varje kommun.

– Vår målsättning är ju att avtalet ska säkra att det blir så lika som möjligt. Medan motpartens grundinställning är att det ska vara helt fritt för kommunerna att välja hur de kan göra.

I det färdiga avtalet finns nya skrivningar om att lokala parter ”åläggs” att ”förstärka sitt arbete för att trygga kompetensförsörjningen inom skolan” och att man ”på varje arbetsplats finner praktiska metoder för att åskådliggöra arbetsinnehåll och balans i den enskilde medarbetarens uppdrag”.

– Det som är starkare i det här avtalet är att det nu finns tydliga pekpinnar ut, där vi ålägger lokala parterna att arbeta med lön och arbetsmiljö. Och att det ska göras lokala och centrala uppföljningar. Så har det inte stått tidigare, säger Åsa Fahlén.

Avtalet kryllar av sådana goda ambitioner och vällovliga skrivningar. Men vad finns det för garanti att detta verkligen blir av?

– Det finns ju inga garantier. Det är här vi möter en motpart som inte vill förbinda sig till någonting, å sina medlemmars vägnar.

Och vad händer med de kommuner och skolor som inte sköter det på ett bra sätt?

– De kommer att få problem med att behålla och rekrytera lärare.

Åsa Fahlén lyfter konsekvenserna av ett dåligt skött avtal ytterligare ett snäpp:

– Nu är det upp till bevis för SKL och kommunerna. Om resultatet av avtalet blir totalt jättedåligt, om lärarna inte uppfattar lönesättningen som schyst och om arbetsbelastningen inte sjunker, då blir ju nästa fråga: Ska verkligen kommunerna få ha hand om skolan?

Avtal 2018 blir ett slags test för kommunerna?

– Ja, vi i Lärarnas riksförbund tycker ju redan att de inte ska sköta skolan. Men misslyckas kommunerna med att ta sitt ansvar den här gången också stärks vi i vår argumentation.

Två lärarförbund konkurrerar i dag om samma medlemmar. Lärarförbundet har länge strävat efter att det bara ska finnas ett, medan LR har stretat emot.

– Det finns inget självändamål med att ha två fackförbund för lärarna. Men så länge våra medlemmar är nöjda med vårt förbund och vi har en positiv medlemsutveckling ser jag ingen anledning att avveckla oss.

Men är det rimligt att tänka sig att det på sikt blir ett enda förbund för lärarna?

– Ja, det är ingen omöjlig tanke. Säg att vi skulle ha exakt samma politik och exakt samma medlemsgrupper, då är det ju obegripligt att det skulle finnas två förbund. Men så länge vi skiljer oss åt tror jag att det inom en överskådlig framtid kommer att vara två.

På väg ned i hissen för utefotograferingen sjunker axlarna något på lärarnas förbundsordförande. Nyhetsintervjun är avklarad och vi småpratar om ditten och datten.

Åsa Fahlén älskar musik, men förklarar att hon inte är särskilt förtjust i giganten på hemmaplan Håkan Hellström. Håkan är lite för mesig för henne. Den propert klädda LR-ordföranden är mer inne på obskyra punkband. I slutet av varje sommar hänger hon med gamla polare på Way Out West-festivalen i Göteborg för att upptäcka nya punkiga förmågor.

På en blåsig sidogata poserar Åsa Fahlén vant framför fotografen samtidigt som hon tänker högt om sin framtid. Hon är inte säker på om hon vill kandidera till ordförandeposten ytterligare en kongressperiod.

– Jag längtar efter att vara lärare igen. Som ordförande binder man upp sig för fyra år till. Och hur länge kan man egentligen vara borta från läraryrket och komma tillbaka?

Det verkar som att hon uppriktigt brottas med de funderingarna.

Förbundets nästa kongress hålls 2020.

Fakta
Fakta: En yogande tidsoptimist

NAMN: Åsa Gunilla Fahlén

AKTUELL: Ordförande i Lärarnas riksförbund, som i september tecknade ett nytt sifferlöst läraravtal med SKL.

ÅLDER: 51 år.

BOR: Hus i Göteborg.

FAMILJ: Man och två tonårsdöttrar.

BAKGRUND: Lärare i samhällskunskap på gymnasiet sedan 1997.

ÅSA OM ÅSA: Positiv, rak, grundad i det jag gör.

DÅLIG VANA: Tidsoptimist.

SÅ KOPPLAR JAG AV: Med gym eller yoga.

SKULLE VILJA KUNNA: Sjunga.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.