Nyhet
Analys
9 oktober 2019 kl 17:00

Höga förväntningar från kommunerna på Lena Micko

Nya civilministern Lena Micko har välkomnats som om hon vore kommunernas trojanska häst i regeringen. Ett sken hon måste upprätthålla om S ska hålla stånd mot SD.

Med brexit, Trump-kaos och svensk regeringsombildning var det trängsel om medieutrymmet förra veckan. Många missade därför larmet från Industriarbetsgivarna. Läget i basindustrin har försämrats snabbt, det är sämre än normalt i skogsindustrin och mycket sämre än normalt i stål- och metallindustrin. Förväntningarna – de så kallade konfidensindikatorerna – är nästan lika låga som under finanskrisen 2008.

Enligt svensk tradition bestäms löneökningstakten av exportindustrin, eftersom lönerna där måste anpassas efter den utländska konkurrensen. Industrin sätter ”märket”, som det heter. I det nya kritiska, ekonomiska läge som nu har uppstått säger arbetsgivare i industrin att de löneökningar som förhandlas fram i den stundande stora avtalsrörelsen måste hamna lägre än de 2,17 procent som det treåriga avtalet landade på förra gången. Det får facken svårt att acceptera, både i industrin och på andra ställen.

Allt det här är normalt vapenskrammel från parterna i inledningen av en avtalsrörelse. Så vad har Lena Micko med saken att göra? Enligt den svenska modellen på arbetsmarknaden ska ju politikerna inte lägga sig i lönebildningen alls.

Kopplingen är förstås att kommunsektorn sitter så fantastiskt illa till. Kommuner och regioner har svårt att hålla ned löneökningstakten när de tvingas bjuda över varandra för att få kompetent personal. Och erfarna medarbetares tålamod med att själva ha lägre lön än nyanställda är begränsad, rimligt nog.

Här glider frågan över till den nationella nivån. Alla partier och alla tidningsredaktioner pratar om krisen i kommunerna. Ju närmare vinterns avtalsrörelse, desto mer kommer fokus att hamna på lönerna för omsorgspersonal, sjuksköterskor, lärare, socionomer och andra välfärdsanställda. Som dessutom brukar få allmänhetens hejarop och tålamod när de sätter hårt mot hårt. Och då talar vi ändå bara om dem som faktiskt har jobben. Inte om alla tomma platser som måste göras så attraktiva att de kan besättas.

Nya kommunministern, alltså civilminister Lena Micko, rekryterades direkt från posten som andre vice ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Trots att alla, inklusive hon själv, har gjort klart att hon inte är någons trojanska häst stod ett förväntans skimmer över utnämningen.

Känslan var: ”Lena Micko vet hur kommunerna har det. Klart att det påverkar vad hon säger på regeringens torsdagssammanträden”.

Det är precis den signal som Stefan Löfven vill skicka, precis som det fanns signalvärde med tillsättningen av Eva Nordmark som arbetsmarknadsminister. En regeringsbildare kan förstås vilja skicka ut en annan sorts signal. Som 2007, när Fredrik Reinfeldt utsåg vapenvägraren Sten Tolgfors till försvarsminister efter att företrädaren Mikael Odenberg hade lämnat regeringen i protest mot försvarsnedskärningar. Signalen som skickades den gången var att försvaret var ett särintresse som skulle hållas kort. (Tolgfors fick öknamnet ”tomhylsan” av kränkta militärer.) 

Med tillsättningen av Lena Micko vill Löfven förstås säga att kommunerna är av högsta möjliga allmänintresse. En mer detaljerad analys är att Stefan Löfven har rekryterat en minister som vet hur de kommunala och regionala arbetsgivarna har det. Det var ju inte Kommunals ordförande Tobias Baudin som fick bli civilminister. Han som nyss har krävt att hans medlemmar ska få en löneökning som är högre än märket. Men givetvis ska Lena Micko inte vara trojansk häst för kommunsektorns arbetsgivare heller.

Allt talar för att årets avtalsrörelse får maximalt rampljus och blir väldigt hård. Regeringen kommer att få svårt att sitta på sina händer. Under förra mandatperioden klarade de inte av det – dåvarande skolministern Gustav Fridolin genomdrev till och med ett lärarlönelyft som inte alls rimmade med regeln att regeringen ska hålla tassarna borta.

Den här gången är Socialdemokraterna jagade av Sverigedemokraterna i opinionsmätningarna. I den senaste Demoskopmätningen var SD nästan ikapp, och hävdade dessutom att de satsar tiotals miljarder kronor mer än regeringen på kommunerna. En kraftigt överdriven siffra, enligt dem som granskade SD:s budgetmotion, men bilden var ändå satt. Nya civilministern Lena Micko måste därför vidmakthålla bilden av att hon är kommunernas allra bästa vän. Trots att hon som minister måste vara obrottsligt opartisk när avtalsrörelsen går i gång. Lätt blir det inte.

Fakta

UPP: Riksdagsledamöter.

Sällan så synliga som under den allmänna motionstiden. 3 317 motioner om stora och små frågor har lämnats in. Ett axplock bland de udda: ”Flodkräftans reproduktion” (Runar Filper, SD); ”En nationell sköldkörtelstrategi” (Edward Riedl, M); ”Karl XI:s drabanter” (Annicka Engblom och Anders Hansson, M).

UPP: Nystartsjobb.

En vanlig oro är att subventionerade anställningar tränger undan riktiga jobb och går till fel personer. Nu har IFAU undersökt saken och funnit att det inte stämmer. Nystartsjobben (som utgör 8 av 10 subventionerade anställningar) går verkligen till de allra svagaste på arbetsmarknaden, precis som de ska.

UPP: Stora tal.

Är 5 miljarder kronor till kommunerna eller försvaret mycket pengar? Det är svårt att begripa alla siffror som snurrar i budgettider. Här ett jämförelsetal: barnbidraget kostade staten 31,7 miljarder år 2018.

NER: Könsskillnader i skolan

Flickor presterar bättre än pojkar. Men de senaste åren har skillnaden minskat. Pojkarnas behörighet till gymnasiet ökar, medan flickornas minskar. Enligt den senaste siffran var 85,8 procent av flickorna och 82,9 procent av pojkarna behöriga till nationellt gymnasieprogram.

NER: Flygandet

Samtidigt som Greta Thunberg seglade fossilfritt över Atlanten ombord på Malizia II, sjönk inrikesflygandet i Sverige med 10 procent jämfört i fjol. Siffran gäller för augusti månad.

NER: Kulturproblemen

Efter några kämpiga år har två stora kulturinstitutioner hämtat sig. Dramaten har till slut fått en ny konstnärlig ledare (Mattias Andersson) och Nobelpriset i litteratur delas åter ut, i år till två pristagare.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.

Publicerad: 9 oktober 2019 kl 17:00
Uppdaterad: 11 oktober 2019 kl 14:12

Skribent