Här hotas jobben av robotiseringen

Kommuner med få dominerande arbetsgivare inom industrin, som Oxelösund och Hofors, löper störst risk att påverkas av robotiserings- och automatiseringstrenden i näringslivet. Men kommunerna i riskzonen står redo för förändringarna. Dagens Samhälle listar alla Sveriges kommuner. De som drabbas hårdast och de med lägst riskutsatthet.

I Oxelösund, en timme söder om Stockholm, jobbar nästan hälften av de sysselsatta på stålbolaget SSAB:s stålverk. Åtskilligat fler är beroende av stålverket, ­eftersom de arbetar på företag som förädlar produkter från SSAB. Stålkoncernen SSAB jobbar konstant med att förbättra och utveckla processerna.

– Det innebär att vi försöker få bort slitsamma, repetitiva arbetsmoment som sliter på människan. Det innebär ofta att säkerheten och arbetsmiljön för våra anställda förbättras. Men också att kvaliteten blir jämnare när produktionsprocesser automatiseras, säger Sari Heikkinen, informationsansvarig på SSAB i Oxelösund.

Oxelösunds beroende av ett enda industriföretag innebär att kommunen löper störst risk av alla kommuner att påverkas av den snabbt växande robotiserings- och automatiseringstrenden i näringslivet, visar Dagens Samhälles bearbetning av data från Stiftelsen för strategisk forskning och Statistiska centralbyråns yrkesregister. Kommunens riskfaktor är 62 procent de kommande 20 åren.

På kommunen är man glad över SSAB:s närvaro, men medveten om beroendet.

– Vi jobbar aktivt med vårt kommunala handlingsprogram för näringslivsutveckling för att försöka få till stånd fler företag inom tjänstesektorn för att minska ­dominansen inom den industriella sektorn, säger kommunstyrelsens ordförande i Oxelösund Catharina ­Fredriksson (S).

SSAB och kommunen för en löpande dialog. Den stora frågan just nu är omställningen till fossilfri produktion. SSAB arbetar intensivt med att utreda alternativa tillverkningsprocesser. Enligt stålkoncernen handlar det om att minska koldioxidutsläppen till en tiondel av i dag. Om det leder till färre anställda är oklart.

– Just nu utreder vi vilka konsekvenserna kan bli, ­säger Sari Heikkinen.

Industrikommunerna som drabbas hårdast.

Även i Olofström, där omkring en tredjedel av de sysselsatta jobbar för Volvo Personvagnar, och i Uppvidinge, där fönster- och dörrtillverkaren Inwido är största privata arbetsgivare, är riskfaktorn hög: 61 procent enligt statistiken.

Men i Olofström är oron inte jättestor. Här tror man att den största automatiseringsvågen redan har passerat.

– Volvo uppger att de nått i princip så långt de kan med automatisering. Vi är en av de robottätaste regionerna i norra Europa brukar det sägas. Och utvecklingen har nått andra större arbetsgivare på orten, mycket på grund av Volvos krav, säger kommunstyrelsens ordföranden Sara Rudolfsson (S).

2010 satte kommunfullmäktige i Olofström upp ett övergripande mål om ”Jobb till 1 000”, det vill säga att tusen nya arbetstillfällen skulle skapas på tio år.

– År 2017 uppnådde vi målet med råge, säger Sara Rudolfsson. 

I riskzonen finns också Hofors, med en riskfaktor på 59 procent. Och då har Hofors redan tappat från 13 000 invånare på 1980-talet till dagens drygt 9 000, mycket på grund av automatisering hos den stora arbetsgivaren, stålbolaget Ovako.

– Utan detta arbete hade vi som företag inte funnits kvar och många svenska jobb hade gått förlorade. Automatisering skapar dessutom nya yrkesroller över tid, säger Ovakos kommunikationschef Oskar Bosson.

Kommunstyrelsens ordförande Linda-Marie Anttila (S) tycker ändå att Hofors har klarat omställningen från 1980-talet till ­dagens moderna bruks­samhälle ­ganska bra. Hon håller med Ovako om att det inte har funnits några andra vägar att slå in på.

– Det enda vi vet historiskt är att om inte industrin och ­Ovako hade rationaliserat och automatiserat så hade de inte klarat konkurrensen med resten av världen. Och det hade slagit ännu hårdare mot vårt samhälle, säger hon.

Hon märker den allt snabbare automatiseringstrenden tydligt när hon gör företagsbesök och när investeringsstöd och finansieringsfrågor kommer på tal.

– Det är mer tal om investeringar i maskininköp i dag än för tre år sedan, säger hon.

Linda-Marie Anttila räknar med att företagen på orten, stora som små, kommer att fortsätta rationalisera, för att vara konkurrenskraftiga. Därmed kommer mer att produceras med färre anställda. Så lite bekymrad är hon över den press som Hofors ryggrad Ovako utsätts för hela tiden.

– Trots att man på Ovako i dag gör världens renaste stål i dubbel bemärkelse, rent ifrån inneslutningar och i form av minskat koldioxidutsläpp, så vill marknaden köpa billigare och billigare, konstaterar hon.

Generellt är risken för jobbpåverkan av robotisering störst bland privata arbetsgivare, 56 procent, visar Dagens Samhälles kartläggning. Risken för jobben i offentlig sektor är betydligt lägre, 33 procent.

Landsbygdskommuner löper större risker än storstadskommuner, större städer och så kallade pendlingskommuner. Allra minst är riskerna i kommuner som Danderyd, Lund och Lomma. Riskfaktorn i Danderyd är bara 37 procent.

Men robotiseringen behöver inte bara vara en nackdel, konstaterar Catharina Fred­riksson i Oxelösund.

– Under en period har det varit svårt att locka inte minst unga människor till industrin. En hög teknisk nivå, automatisering och robotisering kan göra industrin till en ännu mer attraktiv arbetsgivare, ­säger hon.

Kommunerna med högst resp lägst riskutsatthet.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.