Han sa: ”Vem av er är det jag ska döda?”

”Han sa: Vem av er är det jag ska döda?”

Hon har hotats öga mot öga med en rasande kommuninvånare i samband med diskussioner om nytt bostadsbyggande, i kölvattnet av mottagandet av många nyanlända i kommunen. 

Hon är kommunstyrelsens ordförande i en större kommun och var vid det aktuella tillfället tillsammans med några tjänstemän.

– En man spände blicken i oss och ropade: ”Vem av er är det som kommer från kommunen och som jag ska döda!?” Han var så upprörd, en del har inga spärrar.

Hon har också blivit påhoppad i sociala medier, hotad i telefonsamtal och uthängd på andra sätt. Kommentarer om hennes utseende och hennes kompetens, trakasserier av sexuell natur, hot som berör hennes familj. Mycket har varit kopplat till kommunens flyktingmottagande. 

– Jag har fått höra att jag tagit hit en massa ensamkommande pojkar för att jag ”inte får tillräckligt på hemmaplan”.

En dag hade ett lass med sopor dumpats på infarten till hennes hus. På en skylt som placerats vid soporna, med en nazistisk organisation som uttalad avsändare, var budskapet tydligt: ”DU BIDRAR TILL ATT HELA VÅRT LAND FYLLS MED AVSKRÄDE. VI HÅLLER DIG ANSVARIG. SKIT SKA SKIT HA.”

Kommunens säkerhetsansvariga och polisen kopplades in. Det har dock inte lett till något åtal.

Hur har du reagerat på allt som du utsatts för?

– Jag har faktiskt mest blivit förbannad. Men jag har blivit mycket mer vaksam och tänker på var jag vistas. Jag försöker lämna kommunhuset vid olika tidpunkter, inte samma klockslag varje dag. Jag tar mig också hem på lite olika sätt. Och jag försöker ha folk med mig när jag rör mig i kommunen. 

– Man kan säga att jag har en lite förhöjd uppmärksamhet gällande min omgivning. Också min familj är mer vaksam. Men det hindrar mig inte från att delta i olika aktiviteter eller att ta beslut i olika frågor.

Dock tänker hon lite extra noga igenom hur kontroversiella frågor som kan röra upp folks känslor ska hanteras. 

 

”Skönt att inte längre få  däcken sönderskurna”

Det är klart att jag blir uthängd i sociala medier, säger ks-ordföranden i en medelstor kommun. 

– Vissa är väldigt sexistiska och säger saker som: ”Där går hon i sina högklackade skor och korta kjolar. Tänk om hon kunde tänka med det hon har mellan axlarna i stället för det hon sitter på.”

De sexistiska övertrampen kommer från politiker i kommunen, män hon möter i vardagen.

– Men det finns förstås också andra meningsmotståndare, som inte är politiskt aktiva, som till exempel kan hävda att jag är korrumperad. Men om man påstår något sådant är man ju skyldig att anmäla det! Jag är öppen för granskning!

Hon anser ändå att hon var värre utsatt under förra mandatperioden, då hon fick stå till svars för saker som hände innan hon tillträdde.

– Då var det tufft. Men jag mötte det genom att träffa medborgarna ännu mer. Jag gick ibland till de mötena ensam och orädd. Först efteråt har jag insett att jag var ganska utsatt. Men jag valde att göra så i stället för att det skulle uppstå något slags vi-och-dom-känsla.

– Efter det har det ändå blivit bättre. Nu får jag inte längre däcken sönderskurna och det är ju skönt. 

 

”Jag har kallats landsförrädare”

Oändliga mejl med kritiska, hånfulla och nedsättande drapor mot kommunens politiker, men framför allt riktade mot henne själv. Om detta berättar kommunstyrelsens ordförande i en mellanstor kommun.

I stort sett allt gäller flyktingmottagandet. Ofta utlagt på Flashback. 

– Den här floden av hat har påverkat mig starkt. Jag har kallats landsförrädare. Jag har varit nära att hoppa av från politiken på grund av det här, i stunder när det känns som att priset blir för högt. Om det trampas tillräckligt på det engagemang man har så dör det till slut. 

Hon har dragit ner på sin aktivitet i sociala medier, blivit försiktigare när hon uttalar sig och undviker att utåt tala om var hon kommer att befinna sig vid olika tillfällen. Allt för att om möjligt minska hatattackerna. 

– Men jag vägrar att bli avtrubbad och bara svälja det. Jag får också jättebra stöd från kolleger.

Så här kan det se ut i mejlfloden (kommun- och personnamn anonymiserade, ks-ordförande det namn oftast återkommer):

”Vakna upp från er politiska medvetslöshet! Det som ni håller på med är oanständigt … Hur kan man vara så obegåvad som många av er i XX stadshus … Valde ni verkligen att bli politiker bara för att ställa till ett helvete för era landsmän?... Den mångkulturella skit som ni dagligen är med om och bygger upp och skapar … Är ni drogade? Knaprar ni giftsvampar eller är höga på illegala preparat? Eller är det månatliga politikerarvode som göder bankkontot överordnat allt annat?... Politiker i XX: Ni har ta mig f-n inte en susning om vad ni håller på att medverka till … Ni har mitt fullständiga förakt, min superlativa avsky.

XX: Ditt bidrag till islamiseringen av XX kommun blir en dyr historia …

Ert öppna stöd för hitresta terrorister och terrorism äcklar mig. Ert samtycke till mord och terror i Sverige äcklar mig. Er omåttliga feghet äcklar mig. Er fullständiga avsaknad av ryggrad äcklar mig. Er opålitlighet och ert bedrägliga beteende äcklar mig. Er totala brist på respekt för våra barn och barnbarn äcklar mig. Er medverkan till invasion och ockupation av vårt land äcklar mig.” Osv osv … 

 

”Mina barn ska inte få betala”

Hon är en ledande politiker i en kommun med stort flyktingmottagande och har utsatts för hot, varav ett kan anses vara riktat mot hennes liv. Hon anser att tonen blivit allt råare i sociala medier, inte minst i flyktingfrågan, där hon själv varit synlig i debatten.

– Jag tittar mig inte över axeln, men jag har blivit mer vaksam kring mina barn, säger hon.

– Jag tycker det är jätteviktigt att människor orkar, vill och vågar stå upp för sina åsikter. Jag har valt att göra det för egen del och har inte ändrat min livsföring. Men mina barn ska inte behöva betala något pris för det.

I ett skede när hon var extra utsatt informerade hon barnens skola och fritids. Hon bad personalen att vara extra vaksam på om någon okänd person skulle dyka upp.

– Mina barn ska inte känna sig begränsade. De deltar i alla aktiviteter i skolan, går på träningar och tävlingar och är med på skolfoton.

Men hon ser till att ingen utomstående i förväg ska veta var barnen befinner sig vid en viss tidpunkt. Exempelvis använder hon sig inte av de Facebookgrupper där föräldrar normalt anmäler sina barn till aktiviteter i föreningslivet.

– Föreningen vet att jag anmäler på ett annat sätt så att det inte syns. Samma sak med skola och fritids. 

 

”Jag har haft förföljare i nära åtta år”

Hon är kommunstyrelsens ordförande i en mindre kommun och har drabbats av flera olika former av hot. Bortskruvade däck på bilen, trakasserad i sociala medier, sexistiska brev …

– Jag har blivit kallad hora och fascist. Kommentarerna har också handlat om min kompetens och om hur jag är som person – från personer som inte alls känner mig.

Men det mest speciella är att hon haft en stalker, en förföljare, under nästan åtta år. En man som ”använt sin blogg som plattform för påhopp och förvridningar av allt jag säger”, kommentarer som sedan delats och spridits och lett till angrepp från andra.

Hon vet mycket väl vem mannen är. Han sitter ofta med på fullmäktiges sammanträden.

– Han är avskyvärd på alla sätt! Allt jag säger vänds till något negativt. Det tar på krafterna.

Det har funnits stunder då hon övervägt att ge upp och lämna sitt uppdrag. Humöret har påverkats och hon har blivit mer återhållsam med vad hon gör och vad hon säger. 

– Men jag har bestämt mig för att det här inte får ta knäcken på mig.