Analys

Gränskontroller har blivit det nya normala

EU-parlamentet vill rädda Schengensamarbetet om öppna gränser i EU. Men den fria rörligheten är kanske redan ett minne blott.

Det är lättare att införa nya säkerhetsåtgärder, till exempel vid en landsgräns, än att ta bort dem. Precis som att det är svårare att plocka ned en övervakningskamera än att argumentera för att den inte ska sättas upp från första början. För om det skulle hända något just som man tagit ned kameran så hålls man ansvarig.

Kanske är det denna psykologi som ligger bakom att Sveriges regering gång på gång förlänger de tillfälliga gränskontrollerna mot våra grannländer, trots att EU egentligen ska vara en gränsfri union.

I och med Schengensamarbetet, som de flesta EU-länderna är med i, ska de fysiska gränserna vara borta inom unionen. Men under flyktingkrisen 2015 började flera länder införa gränskontroller mot sina grannländer. Däribland Sverige, med motiveringen att flyktingsituationen innebar ”akuta utmaningar för viktiga funktioner i samhället”.

I dag är läget inte längre akut. Sedan EU och Turkiet slöt ett avtal i mars 2016 – ett avtal som innebär att Turkiet mot betalning hindrar migranter från att ta sig till Grekland – har antalet asylsökanden till EU sjunkit kraftigt. Ändå förlänger regeringen gränskontrollerna, numera med standardmotiveringen ”hot mot den allmänna ordningen och den inre säkerheten”.

Sverige, Danmark, Norge, Tyskland, Österrike och Frankrike har nu haft gränskontroller mot andra Schengenländer – ”inre gränskontroller” – i tre år. Det som var en tillfällig krisåtgärd verkar alltså ha blivit permanent.

Schengenreglerna tillåter att ett EU-land inför inre gränskontroller under sex månader om det finns särskilda säkerhetsskäl. Dessa tillfälliga kontroller får sedan förlängas varje halvår, men bara till max två år.

När flera EU-länder i fjol passerade maxgränsen på två år var EU-kommissionen teoretiskt sett tvungen att göra någonting – det är institutionens jobb att tillrättavisa länder som inte följer reglerna. Men i stället för att tvinga Sverige, Tyskland och de andra att plocka bort sina gränskontroller föreslog EU-kommissionen att man ska luckra upp Schengenreglerna. Kommissionen tyckte nu att EU-länderna ska kunna införa gränskontroller för ett år i taget, och att kontrollerna ska kunna finnas kvar i totalt tre år.

Häromveckan röstade EU-parlamentets ansvariga utskott om det här förslaget. En stor majoritet, bestående av framför allt liberaler och rödgröna, röstade då i stället för att sänka maxlängden för gränskontroller från dagens två år till bara ett år.

När EU-kommissionen föreslår en uppluckring av Schengenreglerna kontrar alltså EU-parlamentet med en skärpning. Därmed är det upplagt för storbråk mellan EU:s lagstiftare: Å ena sidan det Schengenkramande EU-parlamentet, som anser att såväl migration som terrorhot bäst hanteras gemensamt i Europa. Å andra sidan EU-ländernas regeringar, varav många vill ha större möjlighet att kontrollera gränsen och alltså får uppbackning av EU-kommissionen.

EU-parlamentet varnar för att principen om den fria rörligheten håller på att vittra sönder, nu när undantagen har blivit det nya normala. Det krävs nämligen ganska lite extra väntetid vid en gränsövergång för att människor ska välja att storhandla någon annanstans, eller för att tjänsteföretag ska strunta i att ta uppdrag på andra sidan gränsen.

Ta Öresundsregionen som exempel. Under den period som Sverige hade både id- och gränskontroller (november 2015 till maj 2017) ökade restiden på Öresundstågen kraftigt. Då övergav 12 procent av pendlarna tågen, enligt den dansk-svenska tankesmedjan Øresundsinstituttet. Många danskar som bosatt sig i Skåne och pendlade till jobb i Danmark valde dessutom att flytta tillbaka till Danmark.

Och om närheten till Danmark gör Skåne mer trivsamt och attraktivt, så är öppna gränser livsviktiga i vissa delar av Europa: de regioner där man tills nyligen fört krig med grannländerna. Det märks inte minst i brexitförhandlingarna.

Dessa har nämligen helt kört fast i frågan om gränsen mellan Nordirland och Republiken Irland, eftersom tanken på en återuppstånden gräns upplevs som ett så pass allvarligt hot för Irland. Där är permanenta gränser – med taggtråd, poliskontroller och övervakningskameror – ett vingslag från ett våldsamt förflutet.

TRENDER

HETA

Universitetsflytt. Efter 26 år i Budapest planerar Centraleuropeiska universitetet nu att flytta till Wien. Universitetet och dess grundare George Soros har gjorts till måltavla för den ungerska regeringen, bland annat genom en ny lag som förbjuder utländskt ägda universitet, som just nu granskas i EU-domstolen.

GDPR goes west. Apple och Facebook förespråkar att USA ska stifta en federal amerikansk dataskyddslag, byggd på EU:s dataskyddsförordning som antogs i våras. Det är en pr-vinst för EU, som tävlar med de internationella jättarna om att vara den som sätter den globala standarden i it-frågor.

Premiärflyg. Efter 15 år har den första direktlinjen mellan Aten och Makedoniens huvudstad Skopje öppnat – ett tecken på att länderna närmar sig varandra efter åratal av konflikt om Makedoniens namn.

KALLA

Jämställda löner. Löneskillnaden mellan män och kvinnor har slutat minska, varnar EU:s jämställdhetskommissionär Vĕra Jourová. Det genomsnittliga lönegapet i EU är 16 procent, vilket innebär att från och med den 3 november arbetar europeiska kvinnor gratis, jämfört med männen som får betalt året ut.

Vapenembargo. EU-parlamentet uppmanar i en resolution EU (det vill säga de 28 utrikes-ministrarna) att införa ett vapenembargo mot Saudiarabien, efter mordet på Washington Post-journalisten Jamal Khashoggi. Men uppmaningen lär mötas av döva öron eftersom hela tio EU-länder, däribland Sverige, exporterar vapen till Riyadh.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.