Perspektiv

Florence Nightingale ställde aldrig ekonomi mot godhet

Ekonomi var centralt för Florence Nightingale. I hennes drömsamhälle skulle alla institutioner bära sig ekonomiskt. Alla sjukhus, skolor och tukthus skulle vara självfinansierade. Hon såg ingen motsättning mellan goda gärningar och god ekonomi: ”Hur kan någon undervärdera affärsmässighet?”. Det viktiga var hjälp till självhjälp, skriver författaren Åsa Moberg.

Uttryck som ”Hon är ingen Florence Nightingale” eller ”Florence Night­ingale is dead” hörs fortfarande när sjuksköterskor kräver vettiga löner. Det är en förolämpning mot en missförstådd föregångare i kampen för kvinnors rätt till arbete och egen försörjning. Tänk om det i stället hade varit hennes eget visdomsord ”Labour underpaid is always more expensive”, underbetald arbetskraft är alltid dyrare, som hade överlevt. Det illustreras dagligen i den svenska sjukvården.

Florence Nightingale föddes 1820. Hon hade en osedvanlig visionär kapacitet. Hon drömde tidigt om att göra en insats för fattiga och sjuka. Hennes grundidé var att skapa ett anständigt yrke för ensamstående kvinnor. De som skötte fattiga sjuka på 1800-talet skulle helst vara ”fallna” kvinnor som redan hade (bortlämnade) barn, eftersom skörlevnad frodades på institutionerna. Alkohol fungerade som dryck, medicin och bedövningsmedel. 

Den lilla flickan Florence upplevde en stark personlig kontakt med Gud. Vid sexton års ålder fick hon en kallelse: hennes uppgift var att uträtta något i världen, inte i hemmet som omgivningen förväntade sig. Hennes föräldrar blev förtvivlade över dotterns längtan att vårda sjuka. ”Nurses” hade ett rykte som prostituerade, det var inget som en fin familj kunde önska sin dotter. 

Flickor fick inte delta i högre utbildning. Fadern tog personligen hand om sin två döttrars undervisning. Han var en man före sin tid. De fick studera moderna och klassiska språk, litteratur, musik och teckning men också ”manliga” ämnen som filosofi och, mycket viktigt, matematik. 

Den ekonomiska aspekten var central i Nightingales livsverk. I en brevdiskussion med sin pappa slår hon fast att alla institutioner i hennes drömsamhälle ska bära sig ekonomiskt: ”alla mina sjukhus, skolor och tukthus skulle vara självfinansierade”. Det viktiga var inte att hjälpa, utan att ge hjälp till självhjälp. Hon såg ingen motsättning mellan goda gärningar och god ekonomi: ”Hur kan någon undervärdera affärsmässighet? Som om någonting kunde uträttas utan den.”

Hennes plan för ett välfärdssamhälle innefattade till och med kommunalskatt för att ta hand om de ytterst få som inte alls kunde bidra själva: ”Sjukdom, galenskap, efterblivenhet och bestående lyten är allmänna lidanden som berör hela samhället och de skall inte som fattigdomen bekämpas med lokala kunskaper eller hårda traditioner. Den sjuka, lytta eller galna upphör i det tillståndet att vara ett fattighjon och skall tas omhand av samhället i dess helhet, som en lidande medvarelse. Således bör det tas ut en allmän kommunalskatt för detta ändamål, att uttaxeras över hela stadsområdet och administreras av en central myndighet.”

Tack vare bundsförvanter i föräldrarnas umgängeskrets, som Preussens sjukvårdsintresserade ambassadör i London, lyckades Nightingale i smyg läsa in sig på sjukvårdsområdet och ta sig till Kaiserwerths diakonissanstalt i Tyskland, som hade Europas enda icke-katolska sjukvårdsutbildning för kvinnor, tre månader lång. 

Vid hemkomsten hade föräldrarna gett upp sitt motstånd. Av sin far fick hon ett generöst årligt understöd. Personligen behövde hon ingen lön. Förmögna människor arbetade inte för pengar – men bra löner, och pensioner, till utbildade sjuksköterskor skulle bli ett av hennes viktigaste krav. 

Hon blev föreståndare på ett sjukhus för ensamma äldre damer i London och införde revolutionerande nyheter som läkemedelsgenomgångar och näringsriktig mat. En apotekare anställdes och kostnaden för mediciner minskade. 

Efter ett år på sjukhuset i London kallades hon 1854 ut i Krimkriget. Militärläkarna avskydde henne och ville skicka hem henne direkt, men beskydd från krigsministern och drottning Victoria gjorde hennes insats möjlig. Dödligheten bland soldaterna sjönk på ett år från 44 till 2 procent, lägre än i militärförläggningarna i fredstid. Det kunde hon visa i bild när hon förde in sina siffror i världens första cirkeldiagram. Åsikten att smuts är livsfarligt för sårade är en sak, att kunna visa det på ett lättillgängligt sätt är något annat. Genomslaget blev enormt. 

När Florence Nightingale helt anonym kom hem från Krimkriget i augusti 1856 var hon i dålig kondition. Hon hade överlevt en dödlig febersjukdom och behövde vila, men hon kastade sig in i ett stort utredningsarbete. Hon ville få ner dödligheten i armén i fredstid till samma nivå som uppnåtts i Krimkriget. Hon brände ut sig helt. 

1857 var hon så sjuk att hon planerade sin begravning och skrev avskedsbrev som skulle skickas efter hennes död. Men hon levde ytterligare 53 år och förvandlade sitt sjukrum till ett av historiens mest effektiva lobbyisthögkvarter. Hon slet ut flera sekreterare när hon dikterade, planerade och kommenderade från den sjuksäng där hon blev liggande i flera decennier.

1860 startade hon den första icke-katolska sjuksköterskeskolan i världen. Undervisningen sköttes enligt hennes riktlinjer av en sträng föreståndarinna. Den grundläggande läroboken, Anteckningar om sjukvård – vad det är och inte är, översattes snabbt till många språk. Den är fortfarande njutbar läsning. Samma år blev Florence Nightingale också, som första kvinna, invald i Royal Statistical Society i London. Till sällskapets kongress utarbetade hon ett formulär för skattning av dödligheten på sjukhus. Inte bara hur många som dog, utan också av vilka sjukdomar och skador, med vårdskador räknade för sig. 

Allt detta skulle ”tillsammans med uppgifter om vårdtidernas längd möjliggöra en värdering av speciella behandlingsmetoder och operationsmetoder och utgöra statistiska bevis. Själva sjukhusets hygieniska nivå kunde på samma sätt utvärderas”. Formuläret trycktes och spreds i England och Frankrike men det ogillades av läkarna. Öppna jämförelser infördes i Sverige 2006.

Florence Nightingales tanke att alla skulle vinna på att de sämst ställda fick det bättre är fortfarande lika aktuell. ”The health of the unity is the health of the community”, individens hälsa är samhällets hälsa, konstaterade hon i en artikel 1893. Hennes bärande idé var att det som ska vårdas är den sjuka männi­skan, inte sjukdomen. 

Det har dröjt till 2000-talet innan hennes skrifter publicerats så att allmänheten kan få ett samlat grepp om hennes tänkande. Collected Works of Florence Nightingale, redigerade av den kanadensiska sociologiprofessorn Lynn McDonald, omfattar 16 band, vart och ett på 600 till 1 000 sidor, bland annat om evigt aktuella teman som ”Hospital Reform” och ”Public Health Care”.

Om 1900-talet hade varit öppet för kvinnors bidrag till samhällets utveckling hade Florence Nightingales position i historien varit en annan. Hon var 90 år gammal när hon avled 1910, i en värld där de flesta kände till hennes namn men trodde att hon redan var död sedan länge.

Åsa Moberg Krönikör på Dagens Samhälle och författare till Hon var ingen Florence Nightingale – Människan bakom myten (Natur & Kultur). Boken används i sjuksköterskeutbildningen

LÄS MER AV ÅSA MOBERG

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.