EU:s hela arsenal krävs för att nå klimatmålet

Klimatstrategin för 2050 visar hur EU ska bli koldioxidneutralt. Men för att lyckas måste också kolkraftberoende Tyskland och Polen komma med på tåget.

Trots klimatfrågans tyngd var det nästan helt tyst i svenska tidningar när EU-kommissionen i förra veckan presenterade sin strategi för hur Europa ska bli klimatneutralt på 30 år – ett av de kanske viktigaste EU-förslagen någonsin.

Det är så klart ingen tillfällighet att EU-kommissionen valde att lägga fram strategin ett par dagar före det globala klimatmötet i polska Katowice. EU vill med detta signalera att man skruvar upp ambitionerna och pressa Kina, Ryssland och de andra länderna att göra likadant.

I strategin skissar EU-kommissionen på åtta olika ambitiösa scenarier. Det blir upp till EU-ländernas regeringar att välja ett av spåren, förmodligen inte förrän om något år.

Två av scenarierna innebär att EU-länderna år 2050 inte släpper ut någon som helst koldioxid. Ansvarige kommissionären
Miguel Arias Cañete säger i intervjuer att detta är vad kommissionen förespråkar.

Man måste applådera kommissionens tajmning och politiska fingertoppskänsla i denna fråga. Kommissionen lockar och pockar regeringarna att förbinda sig till principen om nollutsläpp. Om och när den principen klubbas kommer den att översättas till rejält tilltajtade utsläppsminskningsmål och bindande EU-lagstiftning för att kunna nå hela vägen. Samtidigt kan kommissionen med sina olika scenarier inte anklagas för centralstyre – en beskyllning som annars skulle komma som ett brev på posten.

Sverige och nio andra EU-länder har redan ställt sig bakom nollvisionen. Andra EU-länder kommer att få svårt att argumentera emot, efter den senaste rapporten från FN:s klimatpanel i oktober. Den slog fast att det krävs en radikal förändring av hela världsekonomin för att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader jämfört med förindustriell tid.

I Sverige debatteras just nu på ledarsidor om det över huvud taget går att genomföra klimatomställningen inom demokratins ramar. Men detta är vad EU hittills har gjort. EU-länderna har enhälligt klubbat nationella- utsläppsminskningar och justerat reglerna för marknadens aktörer; ingen folkvald regering har körts över. Och det finns ingenting i den nu föreslagna strategin som tyder på att man skulle byta metod.

Enligt kommissionen kan Europa bli klimatneutralt med dagens teknik: 80 procent av energibehovet kan år 2050 täckas av förnybar energi som sol- och vindkraft. Kärnkraft står för ytterligare ungefär 15 procent och den sista sträckan mot ”netto-noll-utsläpp” beräknas nås genom att små utsläpp balanseras med koldioxidlagring och nyplantering av skog.

Strategin förespråkar inte någon specifik politik, utan visar var de stora energivinsterna finns (till exempel i bättre isolerade hus), vad EU kan göra centralt (till exempel använda EU-budgeten för att bygga bort flaskhalsar i det europeiska elnätet och lagstifta bort konkurrenshinder för tågtrafiken) och framför allt visa att omställningen visst är görbar. Om EU-regeringarna ställer sig bakom strategin lär EU:s hela arsenal av lagar, grupptryck och reda pengar att behöva användas för att nå detta mål.

EU-kommissionen låter ganska peppad i strategin när den konstaterar att blockets ekonomi i själva verket kommer att växa med 2 procent av att genomföra denna gröna omställning. Det må så vara. Men det som skrämmer många EU-länders beslutsfattare, och riskerar att bromsa omställningen, är att vissa regioner och grupper kommer att bli förlorare.

Alla kolkraftverk kommer att behöva stänga och vissa industrier kommer att försvinna, även om detta inte skrivs ut svart på vitt i kommissionens strategi. I vissa städer och regioner, särskilt i Polen och Tyskland, kommer många att förlora jobbet. Och de här två länderna måste också vara med på EU-tåget för att kommissionens vision ska kunna bli verklighet.

En liten försmak av den sociala splittring som alla politiker räds är de protester som sedan några veckor skakar Frankrike. ”De gula västarna” protesterar mot en av Macronregeringens klimatåtgärder: en höjning av bensinskatten. Det är en modest skattereform jämfört med den totala omställning av Europas ekonomi som alltså väntar runt knuten.

TRENDER

HETA

Franska stolen. Tysklands Angela Merkel vill att Frankrikes permanenta plats i FN:s säkerhetsråd görs om till en EU-stol. När Storbritannien lämnar unionen i mars blir Frankrike det enda EU-land med en permanent plats.

Dansk straffkoloni? Utländska kriminella i Danmark kommer i framtiden att skickas till den öde ön Lindholm, i väntan på utvisning. Beslutet är en kompromiss mellan regeringen och stödpartiet Dansk Folkeparti. 

Maratongudstjänst. Hundratals präster har i en kyrka i Haag hållit en maratonlång gudstjänst i sex veckor för att skydda en armenisk familj som nekats asyl, efter nio år i Nederländerna. Enligt lagen får nämligen inte polis genomföra insatser under just gudstjänster.

KALLA

Migrationssamarbete. Land efter land i Europa hoppar av FN:s migrationspakt. Trots att pakten inte är rättsligt bindande har den blivit storpolitik. Det visar hur svårt EU:s länder har att enas ens om fluffiga utfästelser om migration.

Belgiska skatter. Belgarna hurrar över att inte längre betala högst skatt i Europa. I dag är Frankrike det mest beskattade EU-landet, följt av Belgien och Danmark. Lägst skattetryck har Irland, Rumänien och Bulgarien. 

EU-Latinamerikadealen. Frankrikes Emmanuel Macron hotar att stoppa frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur, som tagit 17 år att förhandla fram, om Brasiliens nye president Jair Bolsonaro drar sig ur Parisavtalet.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.