Analys

EU en politisk dvärg i en orolig omvärld

Europa lyckas inte prata med en röst under krisen i Venezuela. Det stärker kraven på att slopa vetorätten när EU fattar utrikespolitiska beslut.

I förra veckan var Spanien först ut i Europa med att erkänna Juan Guaidó som övergångspresident i Venezuela fram tills fria val kan hållas i landet. Detta sedan presidenten Nicolás Maduro avvisat ett ultimatum om att utlysa nyval.

Sverige och de flesta andra EU-länderna har sedan dess också ställt sig bakom oppositionsledaren. EU som block, alltså som en enda enad stormakt, har dock inte gjort det. Ett gemensamt uttalande där Guaidó erkänns som övergångspresident låg färdigskrivet i Bryssel, men när EU:s 28 utrikesministrar skulle klubba texten var det ett land, Italien, som sa nej. Och då föll hela given.

Eller rättare sagt var det den ena halvan i den italienska populistiska regeringskoalitionen, antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen, som sa nej. Den andra halvan, högerextrema Lega, vill erkänna Guaidó.

I och med det italienska vetot sumpades chansen för EU att spela en avgörande roll när Venezuelas framtid nu står och väger. Liksom chansen att utgöra en motvikt till USA, Ryssland och andra länder som på olika sätt påverkar händelseutvecklingen i Venezuela. Varje enskilt EU-land kan förstås ryta till som det vill, men de är så små att deras röster lätt dränks när jättarna tar ton internationellt.

Man brukar säga att EU globalt sett är en ekonomisk jätte men en politisk dvärg. Förra veckan visade flera prov på detta. För samtidigt som EU-länderna var oeniga om Venezuela trädde EU:s handelsavtal med Japan – världens största – i kraft.

Genom just sina handelsavtal påverkar EU omvärlden. I Japanavtalet finns det exempelvis krav på efterlevnad av globala klimatåtaganden. Andra länder anpassar sig också till EU:s egna regler – till exempel vad gäller dataskydd och matsäkerhet – för att kunna nå 500 miljoner rika konsumenter med sina varor och tjänster. EU har däremot ingen militär styrka eller diplomatisk tyngd att tala om globalt.

Den gemensamma europeiska utrikespolitiken är helt enkelt rudimentär jämfört med andra stora EU-projekt som den inre marknaden, handelspolitiken och den gemensamma valutan. EU:s utrikespolitik är minimalistisk eftersom unionen bara agerar när de 28 EU-länderna vill exakt samma sak.

Vart och ett kan heller inget EU-land mäta sig med USA eller Kina. ”Det finns två typer av länder i Europa”, lär en av EU:s grundare, den belgiske politikern Paul-Henri Spaak, en gång ha sagt: ”små stater och stater som inte ännu har insett att de är små.”

Men det finns de som vill se en ändring. I EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers linjetal om tillståndet i EU i höstas föreslog han att vetorätten skulle slopas i vissa utrikespolitiska beslut: när EU kritiserar kränkningar av mänskliga rättigheter, när EU klubbar sanktioner mot länder utanför EU och när EU fattar beslut om gemensamma civila insatser.

I sitt tal nämnde Juncker flera fall där ett eller ett par länder blockerat beslut som den stora majoriteten stått bakom. Bland annat när den grekiska regeringen 2017 lade in sitt veto mot ett EU-uttalande som kritiserade Kina för att förfölja regimkritiker. Året innan hade Kina gjort en massiv infrastrukturinvestering i Grekland, och grekerna ville inte bita den hand som fött dem. Inom utrikespolitiken är EU alltså aldrig starkare än sin svagaste länk.

Juncker efterlyste i sitt tal ”europeisk suveränitet” – att Europa ska kunna tala med en röst i världen och inte behöva underkasta sig andra stormakters vilja. Den glosan har även Frankrikes Emmanuel Macron lagt sig till med i flera tal.

EU-kommissionens förslag att slopa vetorätten inom utrikespolitiken stöds av Tyskland och Frankrike. Men alla EU-länderna måste vara med på notan; också för att ändra beslutsgången har varje land veto. Särskilt små och militärt neutrala länder, som Sverige och Irland, ogillar tanken på slopat veto.

Förra veckans Venezuela-debacle har dock fått vissa skeptiker att vackla. Och frågan om vilken roll Europa ska spela i en allt oroligare omvärld kommer inte att försvinna.

TRENDER

HETA

Skattepolitiken. Det är inte bara vetot inom EU:s utrikespolitik som ifrågasätts. I januari föreslog EU-kommissionen även slopat veto i skattefrågor. Nyligen har bland annat den svenska regeringen stoppat ett EU-förslag om beskattning av digitalföretag.

Norra Makedonien. Knappt hade bläcket torkat på uppgörelsen som innebär att Makedonien byter namn till Norra Makedonien, förrän Natochefen Jens Stoltenberg slagit fast att Norra Makedonien blir medlem i försvarsalliansen om ett år. Tidigare har medlemskapet blockerats av Grekland.

Sjuka djur. EU-kommissionen har nu påbörjat en utredning i Polen kring det slakteri som i hemlighet slaktat sjuka djur och sålt köttet vidare till minst 14 EU-länder, däribland Sverige.

KALLA

Alstom-Siemens. EU-kommissionen, som agerar konkurrensmyndighet för hela EU, har stoppat sammanslagningen av tyska Siemens och franska Alstom, eftersom företaget skulle få näst intill monopol på höghastighetstågsmarknaden i Europa. Den tyska och den franska regeringen argumenterar för att företaget måste kunna konkurrera med kinesiska tågjättar.

Medborgerliga friheter i Ungern. Ungern räknas inte längre som fritt utan ”delvis fritt” av den amerikanska organisationen Freedom House, som varje år rankar världens länder utifrån graden av civila och politiska friheter. Ungern är det enda EU-land som inte kategoriseras som fritt.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.