"Etisk kompetens är en chefsmerit"

”Etisk kod för chefer” är ingen fluffbok utan ett handfast arbetsverktyg, understryker Erica Falkenström. Vägen mot självkännedom och en tydlig inre moralisk kompass är nämligen ingen quick fix. Det fordras både kunskap och vilja för att tolka och tillämpa etiska riktlinjer i praktiken – särskilt som de ofta är luddigt formulerade. Vilket gör att praktiskt taget alla kan vara överens om absolut ingenting.

– Att ha en egen värdegrund har varit populärt under många år. Medarbetarna får en musmatta med några abstrakta värdeord på. ”Vi har högt i tak”, kan det stå. Men det säger ju inget om innehållet, vad man ska ta ansvar för! Och då riskerar värdegrunden att bara få funktionen som ångestdämpare. ”Nu känner vi oss lugna, nu har vi tagit vårt etiska ansvar, vi har vår värdegrund.”

Etiskt ansvarstagande är dock mer komplext än så. Det handlar om att kunna göra kloka val och rättfärdiga sitt handlande. Vara lojal mot verksamhetens syfte i första hand – så länge det är gott i sig – snarare än mot överordnade eller den egna karriären, säger Erica Falkenström.

Hennes bok, som skrivits på uppdrag av Akademikerförbundet SSR och Svensk chefsförening, vill stärka chefers etiska kompetens för att motverka oegentligheter och beslut som kan äventyra förtroendet för en hel organisation.

– Den vänder sig till alla chefer. Inte bara i offentlig sektor, men i högsta grad i där.

Är det viktigare att ta etiskt ansvar i offentlig sektor?
– Ja, eftersom vårt välfärdssystem bygger på social tillit. Folk betalar skatt och förväntar sig vissa tjänster av samhället. Kan man inte lita på ledare i offentlig sektor så gungar hela det demokratiska systemet.

Behovet av etisk kompetens är större än någonsin, anser Erica Falkenström, bland annat eftersom marknadisering med ekonomiska intressen, målstyrning och organisatoriskt nya ideal har genomsyrat hela den offentliga sektorn. I dag blandas också privat och offentligt på ett sätt som det historiskt inte gjort, vilket förändrar våra värderingar, hävdar hon.

– Affärstänkandet gör att likgiltighet odlas i stället för solidaritet, och orimliga krav på lydnad hindrar medarbetarnas omdömesförmåga. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att vi exempelvis har problem att ge vård på lika villkor eller att svårt sjuka inte längre får hjälp av Försäkringskassan.

– De flesta beslutsfattare vill göra gott och rätt. Men det är inte alltid de kan, av strukturskäl. Chefer behöver vara bättre förberedda för alla de lojalitets-, värde- och målkonflikter som de möter. Annars blir kostnaden, både mänskligt och ekonomiskt, mycket större.

Hur menar du?
– Det finns verksamhetschefer som vrider sig i ångest på nätterna av oro för att ha fattat fel beslut – tänk om medarbetare eller patienter kommer till skada? Det kan också vara en rektor som står med sin budget och inte vet hur alla de här barnen ska få det pedagogiska stöd de behöver och har rätt till.

Eftersom man som chef har stor makt, både i organisationen och över andras liv, är det viktigt att vara en god människa. Dygd må låta gammaldags, men utan karaktärsdrag som ansvarsfullhet, medkänsla, pålitlighet och ödmjukhet blir chefen etiskt och moraliskt kraftlös i sitt handlande. Och utan kunskap om etiska principer och genomtänkta riktlinjer kan chefen bli otydlig, i värsta fall blind.

Klokhet är enligt Aristoteles den viktigaste dygden – den som hjälper en rätt i kniviga situationer. En dygdig chef väljer inte den enklaste vägen utan den klokaste. Men chefen måste också bemöta andra med omtanke och respekt, säger Erica Falkenström. Det betyder dock inte att man alltid ska vara ”snäll”:

– Det goda är inte alltid smärtfritt. Ibland kan det vara ganska plågsamt att sätta en gräns, till exempel. Därför är mod också en viktig dygd.

Du skriver om chefer som ser till sina egna intressen snarare än till verksamhetens. Hur undviker man att den etiska koden blir en potemkinkuliss?
– Ekonomiska resultat följer man upp, kvalitet följer man ofta upp. Men man bör också fundera över hur det etiska ansvarstagandet möjliggörs och följs upp.

Så hur ska arbetsgivaren resonera vid chefsrekryteringar?
– Tala om att etisk medvetenhet är en merit. Att man efterfrågar personer som har civilkurage, förmåga att föra dialog och handskas med komplexa frågor. Det är rimliga krav att ställa på alla chefer!

Chefen behöver dock rätt organisatoriska förutsättningar, stöd och utvecklingsmöjligheter för att kunna ta etiskt ansvar. Sådana saknas ofta i kommuner och regioner, anser Erica Falkenström. Hennes forskning visar att de styrmodeller och den kultur som vuxit fram tvärtom har försvårat etiskt ansvarstagande.

– Om man utvecklat synsätt och mått för att mäta kvalitet och resultat som baseras på ett snävt ekonomiskt tänkande eller vissa specifika effektivitetskriterier men inte på andra, som är centrala för verksamhetens syfte – då riskerar den egna etiska kompetensen att sättas ur spel. Tänker man att först måste vi ha en ekonomi i balans, sedan kan vi börja med etik också – då har man missförstått vad etik handlar om.

Men nog vet de flesta offentliganställda vad som är rätt och fel, lagligt och olagligt?
– Å ena sidan ja. Å andra sidan kan man då fråga sig hur det kommer sig att det begås så många fadäser i dag. Etisk kompetens är att i handling kunna ta etiskt ansvar. Det är därför omdömesprocessen behövs som komplement till lagstiftningen: för att kunna tolka, tillämpa, avväga.

Skärpt kontroll då? Om vi kan granska det offentligas göranden och låtanden i detalj, behövs då etiken?
– Alltför detaljerade kontrollsystem bygger på att man inte litar på folk. Och en kultur som bygger på misstänksamhet är inte fruktbar. Hur ska människor som ständigt känner sig övervakade och styrda ens vilja bidra med något och komma åt sin inneboende förmåga, skaparkraft och vilja att vara lojal?

Titt som tätt tvingas chefer, inte minst i politiskt styrda organisationer, att genomföra beslut som de inte själva finner försvarbara, som att lägga ned skolor eller banta sjukhus. Men för att vara etiskt ansvarstagande räcker det inte att säga ”jag var tvungen”, skriver Erica Falkenström.

Bör man avgå i stället?
– Om det inte går att påverka förutsättningarna till det bättre kan det minst dåliga ibland vara att lämna sitt uppdrag. För vad händer annars med verksamheten och med mig som moralisk varelse? Kan jag leva med konsekvenserna?

Organisationer som lider brist på etiskt kompetenta chefer hamnar förr eller senare i blåsväder, hävdar hon vidare.

– Och det finns många exempel på människor som farit illa. Så det är viktigt hur vi behandlar våra chefer. Att de inte tvingas till saker som faktiskt inte är bra. Jag tror att psykiskt välbefinnande hänger nära ihop med möjligheten att göra gott för sig själv och andra.

Men om man nu inte riktigt lever upp till idealen, hur kan man öva sig för att bli dygdigare?
– Genom att se sig i spegeln och fråga sig: Vilken människa vill jag vara? Vad hindrar mig? Reflektera över erfarenheten. Ha goda förebilder. Och kanske fundera – för vems skull gör jag det här och till vilket pris? Använda sitt omdöme i konkreta situationer. Då får man pausa lite, tänka efter en stund. Börja så.
 

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.