Demokrati

En konservativ marsch in i kaklet?

Kristdemokraterna öppnar för förhandlingar med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna administrerar Centerns och Liberalernas politik. Framtiden för svensk politik är ovanligt osäker och oförutsägbar.

Det allmänna omdömet om Ebba Busch Thor är att hon är tydlig – tydlighet är en bristvara i politiken. Visserligen låter hon bestämd och distinkt när hon tar ställning i enskilda frågor. Men det har inte varit glasklart vart hon vill styra sitt parti.

När Ebba Busch Thor valdes till partiledare i april 2015 väckte hon stor uppmärksamhet med sitt installationstal. Hon sa att KD står mer till höger än andra partier i riksdagen. Alf Svensson, nestorn, tog avstånd från positioneringen. Riksdagsledamoten och advokaten Peter Althin lämnade partiet i protest. Han kände sig inte längre hemma i Kristdemokraterna, förklarade han innan han drog.

När Ebba Busch Thor några månader senare för första gången talade på Almedalens scen uppfattades hon som ganska hårdkokt. I dag vore ett liknande tal möjligen mindre uppseendeväckande. I linje med hennes jungfrutal som partiledare skulle en tuffare bild av Kristdemokraterna målas. Busch Thor lanserade förslaget att sätta in Jas-plan i kampen mot IS, och hon väckte till liv den sällan använda brottsbeteckningen landsförrädare när hon talade om terrorister. Borta var de kristdemokratiska portalfrågorna om social omsorg. Familjepolitiken fick också en mycket undanskymd plats i talet.  

Högersvängen gick inte hem hos Kristdemokraternas kärnväljare, i synnerhet inte bland kvinnorna, vilket avspeglades i opinionsmätningarna. Dessutom var högerfältet redan upptaget av Moderaterna som ändrat färdriktning. Så vid nästa stora partimöte var det annat ljud i skällan. Nu skulle en ny strategi introduceras: tillbaka till rötterna, till Alf Svensson, äldreomsorgen och vården.

Så vad kan man säga om den senaste avtagsvägen, att öppna för förhandlingar med Sverigedemokraterna? En rejäl förändring är det i alla fall jämfört med Ebba Busch Thors löften före valet. Då var hon till exempel väldigt upprörd över en film där SD:s ekonomisk-politiska talesperson, Oscar Sjöstedt, kiknar av skratt när han berättar om hur dåvarande kolleger – uttalade nazister – sparkar på får och låtsas att djuren är judar. Den humorn fick Ebba Busch Thor att förklara att det var uteslutet att hon skulle sitta vid samma förhandlingsbord som Oscar Sjöstedt. En utsaga som uppenbarligen inte gäller längre.

Ebba Busch Thor har ändrat sig. Det gör många. Men Busch Thor talar ofta och engagerat om djupt rotade värderingar. Om vikten av att veta vem man är och var man står. Man får utgå ifrån att hennes tidigare avståndstagande från Sverigedemokraterna grundade sig i hennes värderingar. Hur snurrar kompassnålen i dag?

Hur ska det bli? Svensk politik är i ett formativt skede, som det brukar heta. Ebba Busch Thor förnekar att hon är ute efter att bilda ett gemensamt konservativt block med Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det gör även Ulf Kristersson, om han över huvud taget säger någonting nu för tiden. Men båda vill förverkliga sin politik och köra den ända in i kaklet. Ska Ebba Busch Thor ändra sig igen och ta med Sverigedemokraterna på kakelresan? Det behöver ju inte ske över en natt. Hon och Kristersson måste inte rusa in i kaklet, de kan tassa dit med små steg. Hur ska de annars bli av med Stefan Löfven nu när Liberalerna och Centern bytt lag?

Löfven fick behålla makten, men till vilket pris? Identitetskris? Vad är Socialdemokraterna i dag? Hur kan  väljarna vaska fram svaret när det parti de röstade på genomför en politik de bekämpade med näbbar och klor i valrörelsen?  Tage Erlander talade på sin tid om förbannelsen med de stigande förväntningarnas missnöje. Nu sviker väljarna Socialdemokraterna. Har de kanske inga förväntningar alls längre?

Hur det blir framöver vet vi förstås inte. Allt kan hända när löften bryts och ideologi krackelerar. Möjligen får vi se en gemensam konservativ marsch in i kaklet. Kanske belönas Socialdemokraterna för att de tagit ansvar. Eller också svarar väljarna med de låga förväntningarnas missnöje.

Fakta

Heta:

Namnpubliceringar. Gjorde de rätt som publicerade namnet på mannen, som dömdes för tjugo år sedan för att ha misshandlat Josefin Nilsson? Debatten har varit het.

Alice Teodorescu. Göteborgs-Postens stridbara politiska redaktör lämnar tidningen och går till Moderaterna, där hon ska vara med att utforma partiets nya idéprogram.

Spelreklam. Civilminister Ardalan Shekarabi nöjer sig inte med spelbranschens egna förslag på begränsad marknadsföring. Ministern aviserar nu skärpningar av lagen.

Elisabeth Massi Fritz. Den kända advokaten publicerade på sitt Instagramkonto namn och adress till en Tv-kändis, som är anklagad för våldtäkt. Advokatsamfundet har initierat ett disciplinärende.

 Kalla:

Aprilskämt. Media har dragit ner på aprilskämten. Men socialförsäkringsminister Annika Strandhäll skämtade på Facebook om att regeringen inrättat en myndighet för ensamhet och ökat barnafödande. Kritiken lät inte vänta på sig.

Stenbrytning. Efter en rättsprocess på 13 år har Högsta domstolen beslutat att säga nej till Nordkalks begäran om prövningstillstånd för stenbrytning i Ojnareskogen på Gotland.

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.