Perspektiv

En hedersstudie som suddar ut konturerna av våldet

Två nya studier, båda tänkta att ge kommuner verktyg i arbetet mot hedersrelaterat förtryck, men bara en håller måttet. Vi rekommenderar den ena men avråder från den andra, skriver forskarna Astrid Schlytter och Devin Rexvid.

Nyligen gjordes två kartläggningar av det hedersrelaterade förtrycket och våldets (HRV) omfång bland ungdomar i årskurs 9. Den ena gjordes i Stockholm, Göteborg och Malmö (SGM-studien) och den andra i Uppsala (U-studien).

Uppdragsgivare i båda fallen var kommunerna och syftet är att förbättra insatserna för de utsatta. Trots att båda kartläggningarna har använt samma frågeformulär ger de politikerna helt olika underlag för det framtida förändringsarbetet. Detta på grund av hur svarsmaterialet därefter bearbetas och analyserats.

I denna artikel problematiserar vi SGM-studiens indelningsgrunder. Men vi presenterar också U-studiens begrepp och resultat, bland annat för att visa på skillnaderna mellan dem och därmed deras roll i förändringsarbetet.

För en familj som praktiserar hedersnormer är det av överordnat värde att deras dotter är oskuld när hon gifter sig. Hon befinner sig i ett sammanhang där hon inte får ha sociala relationer med pojkar, inte får ha pojkvän och inte själv får välja framtida partner. Dessa oskuldsrelaterade inskränkningar är U-studiens utgångspunkt, men inte SGM-studiens. Denna brist i SGM-studien har flera konsekvenser, både för målgruppen och för HRV-frågan som helhet.

SGM-studien använder två separata indelningsgrunder för att avgränsa elever som lever med hedersrelaterat våld. Den ena består av två oskuldsnormer, den andra av två våldsnormer.

Oskuldsnormerna är 1) att behöva vara oskuld vid giftermål, 2) att behöva följa krav som rör partnerns ålder, homosexualitet, etnicitet och religion. De senare kraven tangerar fyra av diskrimineringslagens sju grunder och innebär förvisso begränsningar och ofrihet, men det är felaktigt att kategorisera dem som en oskuldsnorm. Om etnicitet och religion skulle kunna betraktas som oskuldsnorm så bör det föreligga explicita krav enligt religion och/eller etnicitet om att flickan ska vara oskuld när hon gifter sig. Huruvida det är på detta sätt berörs inte i SGM-studien.

U-studien gör en analys av sambandet mellan oskuld och de fyra övriga kraven som visar att det föreligger ett omvänt samband mellan partners ålder och oskuldskrav. Det är till exempel främst flickor som inte har oskuldskrav på sig som förväntas ha en jämnårig partner.

En liknande analys borde forskarna i SGM-studien ha gjort för att inse det absurda i att kalla krav kring partnerns ålder, homosexualitet, etnicitet och religion för en ”oskuldsnorm”. I stället görs en logisk och missvisande kullerbytta som suddar ut konturerna av det som är HRV och som därmed förminskar utsattheten hos flickor som lever i en hederskontext. 

Flera av frågorna i enkäten rör familjens äktenskapstraditioner. Till vår förvåning analyserar inte SGM-studien elevernas svar på dessa frågor. U-studien belyser däremot sambandet mellan oskuldskrav och familjens äktenskapstraditioner. U-studien visar att två tredjedelar av de flickor som förväntas vara oskuld vid giftermål inte själva får välja sin framtida make. I stället är det familjen som bestämmer vem hon ska gifta sig med – eller avgör villkoren för hennes val av make.

Det framgår också att det finns ett samband mellan oskuldskrav, äktenskapstraditioner och våld. Mest utsatta är de flickor som inte får välja sin framtida partner. Nästan en tredjedel av dem uppger sig ha utsatts för flera former av våld vid upprepade tillfällen de tre senaste åren.

Vidare visar U-studien att det är ytterst få unga med två föräldrar födda i Norden som lever med ett oskuldskrav. Skillnaderna i ungdomarnas villkor beroende på föräldrarnas födelseland framgår även av svaren på äktenskapsfrågan. Det är framför allt ungdomar med föräldrar födda utanför Norden som har inskränkningar i valet av framtida partner. Cirka 39 procent av flickorna i denna grupp har inga begränsningar i valet av framtida partner, vilket kan jämföras med 95 procent av flickorna med två föräldrar födda i Norden.

SGM-studiens andra indelningsgrund, våldsnormerna, benämns ”kollektivt våld”. Även denna rubricering bidrar till att dölja flickors våldsutsatthet. Dels buntas flickor och pojkar ihop i gruppen ”ungdomar”, dels räknas både det våld som utövas av och det våld som utövas mot ungdomar in i samma grupp. Resultatet blir att det hedersrelaterade våldet osynliggörs och att skillnaderna mellan könen samt mellan offer och förövare försvinner.

Detta tillvägagångssätt bryter inte bara mot tidigare forskning om HRV, utan också mot gängse våldsforskning. Forskning om hedersmord visar att det typiska offret är en ung kvinna och den typiska förövaren en ung manlig släkting. Vidare hedersmördas pojkar vanligen inte av sina familjer, utan av släktingar till den flicka de haft en relation med. Dylika strukturer är det viktigt att få med sig i analysen.

De ovan nämnda bristerna i SGM-studien kan hänga ihop med studiens definition av HRV. För att våld ska räknas som hedersrelaterat ska det enligt studien vara ”överlagt och publikt vilket betyder att det har ett uttalat mål som endast kan uppnås när den omgivning man räknar som sin egen får kännedom om att våldet har utövats.”

Denna definition är oerhört snäv och trubbig, med följden att våld som utövas i det privata inte räknas som hedersrelaterat. Med en sådan snäv definition faller en rad våldsformer som våldtäkt, psykiskt våld, barn- och tvångsäktenskap, incest, könsstympning utanför, trots att vi vet att sådant mycket väl kan ingå i HRV. En så snäv definition ger givetvis följdverkningar på hur många man bedömer leva med HRV etc.

Kort sagt: skillnaderna i analyser, resultat, vetenskaplighet och begreppsstringens stora mellan de två studierna.

SGM-studien använder en kombination av motstridiga och neutrala begrepp, vilket bidrar till att flickors utsatthet döljs. När våldet analyseras blandas offer och förövare ihop, med följden att våldet mot flickor inte lyfts fram. SGM-studien är också oöversiktlig och begreppsligt otydlig, vilket i sig påverkar dess vetenskaplighet och trovärdighet.

Till skillnad från SGM-studien har U-studien fokus på flickors oskuldskrav och dess koppling till äktenskap och våld, vilket tydliggör skillnaderna i pojkars och flickors livsvillkor. Märk väl att detta är två studier som baserar sig på samma uppsättning enkätfrågor!

Tanken med dessa studier är att ge politiker redskap att förbättra arbetet mot hedersrelaterat våld. Politikerna bakom SGM-studien ville lyfta upp nya grupper. Frågan är om detta inte skett på bekostnad av den grupp som är mest utsatt. Vår slutsats är att politikerna i de fyra städerna bör bygga sitt arbete på U-studien, inte på SGM-studien.

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.