Nyhet

”Detta är klassamhället när det är som värst”

Handgranater används allt oftare i uppgörelser mellan kriminella gäng – men även i attacker mot exempelvis polisen. På nyårsnatten kastades en handgranat mot polishuset i Katrineholm. Samtidigt klassas handgranater fortfarande inte som vapen i juridisk mening, även om straffen skärpts. Gängen har vant sig vid att ha handgranater, säger Hans Brun, forskare vid Försvarshögskolan.

Det finns flera typer av handgranater. Den som kastades mot polishuset i Katrineholm i lördags var den farligaste sorten – en splitterhandgranat. Den skapar en tryckvåg och sprider beroende på modell en stor mängd stålkulor eller granatsplitter. Till skillnad från chockgranater, som används för att förblinda och bedöva i samband med exempelvis fritagningar av gisslan, och rökhandgranater som exempelvis kan dölja framryckande soldater, så har splitterhandgranaten bara ett användningsområde: Att döda människor. 

Trots detta räknas splitterhandgranater inte som vapen enligt svensk lag. Juridiskt ses de som explosiva varor, vilket bland annat gör att införsel inte är ett smugglingsbrott. Denna lucka i lagen väntas täppas till senare under 2017, och nyligen tillkännagav regeringen ett förslag till skärpning av straffen för befattning med explosiva varor, där grovt brott skulle ge mellan tre och sex års fängelse. 

Hans Brun, forskare på Försvarshögskolans centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier, berättar för Dagens Samhälle att de handgranater som är i omlopp bland kriminella i Sverige för det mesta har sitt ursprung på Balkan, i mobiliseringsförråd som förskingrats efter de olika krigen på 1990- och 2000-talen. I dag kontrolleras förråd av automatkarbiner och handgranater av privatpersoner.

– Det kallas ”myrhandel”, säger Hans Brun. Personer som reser ner till Balkan smugglar in små partier. 

Att införseln sker decentraliserat och i små partier har gjort den svårare att överblicka, enligt Hans Brun. 

I somras dödades en åttaårig pojke på besök hos släktingar i Biskopsgården i Göteborg när någon slängde in en handgranat i lägenheten där han sov. Attacken tros ha kopplingar till tidigare uppgörelser mellan kriminella i stadsdelen, som är hårt drabbad av dödligt gängvåld. I augusti 2015 exploderade en handgranat under en polisbuss i Stockholmsförorten Tumba. Över hundra stålkulor spreds av tryckvågen. Att ingen i bilen skadades fysiskt berodde enbart på att den var förstärkt undertill. 

Sverige är unikt i västvärlden när det kommer till attacker med handgranater. Enligt Hans Brun har detta flera samverkande orsaker. Juridiken och den svåröverskådliga införseln har lett till låga priser på den svarta marknaden.

– Åklagare i olika delar av landet som jag varit i kontakt med har uppgett priser som varierar mellan 350 kronor och 1 500 kronor, säger Hans Brun. Det beror på var i landet man befinner sig.

– Gängen har vant sig vid att ha handgranater.

Parallellt med handgranater har även ett okänt antal automatkarbiner smugglats från Balkan – något som syns tydligt i mordstatistiken, som vänt upp igen efter många år av sjunkande siffror.

– Det går att få tag på automatkarbiner med ett par magasin för under 20 000 kronor i dag, säger Hans Brun. Det är en rätt liten investering för den eldkraften.

Hans Brun tror att problemen kunnat växa under lång tid i och med att det varit fattiga områden som Biskopsgården som varit hårdast drabbade, och att de flesta mördade själva är kriminella. 

– Detta är klassamhället när det är som värst, säger han.

– Men om inget görs kommer det att sprida sig även till andra delar av samhället. 

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.