Det mediala Sverige bär uniform eller matchtröja

Om man bara läser de fyra största rikstidningarna är risken hög att bilden av Sverige förenklas till en enda stor brottsplats eller sportarena. Inte ett land där riktiga människor lever och verkar, skriver journalisterna Camilla Jara och Lisa Johansson, som undersökt saken i en kandidatuppsats.

Vart är vi på väg?

10 poäng: I denna stad fick Socialdemokraterna överlägset flest mandat i valet 2014, men 2016 gick många gränsöverskridande partier ihop och fick majoritet. 

6 poäng: Denna stads kommun har flest aktiva företag i hela Västmanland per tusen invånare. 

2 poäng: Hon dömdes till livstid för mordet på sin pappa och mordförsöket på sin mamma vid en sommarstuga i denna stad.

Och här har hela Sverige dragit i bromsen. Ja, det är Arboga. Att inte dra i bromsen förrän vid det omtalade Arbogamordet är inte så konstigt. 66 procent av nyhetsrapporteringen av Sverige utanför Stockholm i landets fyra största tidningar handlar om brott eller olyckor, så kallade blåljusnyheter. Det uppmärksammade mordet har gjort att vi alla känner till Arboga. Stadens politik eller företagstillväxt är det troligtvis ingen utanför Västmanland som har koll på. Men men, vi åker vidare. Vart är vi på väg?

10 poäng: Ris och ros gavs till denna stads kommun som lottade ut en tatuering på stadens symbol.

6 poäng: Förra året spelade den kända brittiska synthduon på denna stads stora sommarfestival.

2 poäng: Största fotbollslaget tog sig hela vägen- till Europa League och slog Arsenal med 2–1 i London.

Ja, helt rätt, det är Östersund. Alla har vi dragit i bromsen tack vare stadens nya guldbiljett till Sveriges riksmedvetande, fotbollsklubben ÖFK. Närmare 20 procent av riksbevakningen består av sportnyheter. Visst vet man mer om ÖFK:s laguppställning än politikernas laguppställning i Östersunds kommunhus. 

Vad händer i resten av landet, i de städer där det inte har skett något spektakulärt mord eller som inte har en Saman Ghoddos? Nej, exakt, vem vet? 84 procent av nyheterna om Sverige utanför Stockholm handlar om brott, olyckor eller sport i Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet. Ämnen som politik, kultur och ekonomi är nästan obefintliga i dessa tidningars bild av Sverige.

Nyheter om politik och kultur skramlar ihop knappt 2 procent och ekonomi står för knappt 4 procent av tidningarnas riksbevakning. Om man bara läser dessa fyra tidningar finns risken att bilden av Sverige förenklas till en enda stor brottsplats eller sportarena. Inte ett Sverige med kommunpolitiska diskussioner, kultur- och nöjesprojekt, företagsamhet eller innovationer. Inte ett land där riktiga människor lever och verkar. Människor som inte känner igen sig i en rapportering som domineras av misär eller sport, där poliser, åklagare eller tränare, är de enda som kommer till tals. Var är alla de människor som inte bär uniform eller matchtröja? 

Bor man utanför Stockholm kan det inte vara lätt att känna igen sig själv eller den verklighet man lever i. En verklighet med bland annat kultur och politik, men som självklart också består av brott och olyckor, som alla samhällen gör. Alla dessa blåljusnyheter har så klart inträffat och är riktiga nyheter. Men problemet ligger i den ojämna proportionen till allt annat som händer. Mycket ligger i att bevakningen av Sverige utanför Stockholm görs på avstånd. De fyra stora tidningarnas huvudredaktioner ligger i Stockholm, och en stor del av rapporteringen har sitt ursprung i pressmeddelanden eller officiella hemsidor. Ämnen som brott, olyckor och sport är på detta sätt tacksamma och lättillgängliga. 

Att ha en reporter på plats i Arboga eller Östersund, som bevakar kommunstyrelsens sammanträden eller den lokala teaterns omorganisation, är inte rimligt att förvänta sig av de fyra tidningarna. Dyrt och tidsödande hör inte hemma i en kommersialiserad medievärld där tid är pengar och att rapportera på plats tar längre tid än att läsa pressmeddelanden eller greppa telefonen. 

Rapporteringen riskerar därmed att bli standardiserad och utan människor. Utan reporter på plats saknar nyheten om en fotbollsmatch beskrivning av lokala röster och stämningen. I stället uttalar sig spelare eller tränare i pressmeddelanden. Likaså saknar nyheten om en olycka berörda röster och kommenteras i stället av polis eller räddningstjänst.

Hälften av alla Sveriges journalister bor i Stockholm och stora delar av Sverige utanför Stockholm ligger i medial skugga, och därmed även i politisk skugga. Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet är inte bara Sveriges största tidningar, utan också viktiga när det kommer till den rikspolitiska agendan. De spelar en avgörande roll för den svenska politiska och ekonomiska dagordningen. Deras innehåll påverkar mycket av den rikspolitiska debatten och dess beslut. Och när dessa beslut grundas på en bild av Sverige med 66 procent brott och olyckor är det kanske inte så konstigt att just brottsstatistik fått ett stort fokus från flera partier inför årets val.

Om Löfven, Kristersson eller Lööf enbart läser någon av dessa fyra tidningar till morgonkaffet kan de omöjligen få en fullständig bild av vad som pågår i landet utanför huvudstaden. När riksmedier och rikspolitiker diskuterar hela landets problem utan att hela landet är representerat växer en förtroendeklyfta mellan dessa och folket. En klyfta som ökar risken för en ”vi och dem”-känsla. En känsla vi inte behöver mer av i dagens samhälle. 

Men den starkt lysande mediala solen i Stockholm är kanske inte en sol utan en måne. En måne som lyser med hjälp av andra solar, de regionala tidningarna ute i landet. En fjärdedel av nyheterna om Sverige utanför Stockholm har sitt ursprung i de regionala tidningarna. Dessa bevakar fler än en kommun och likt de fyra rikstidningarna, med huvudredaktionerna i huvudstaden, har även de regionala tidningarna sina huvudredaktioner i storstäder eller större tätorter. Något som syns i de rikstidningarnas bevakning av Sverige utanför Stockholm. I de fyra tidningarna bevakas Göteborg mer än hela Västra Götaland, och Malmö bevakas nästan lika mycket som hela Skåne. Det handlar alltså inte bara om en Stockholmscentralisering utan även om en storstadscentralisering. Det återspeglas i den låga andelen nyheter från mindre orter och dess lokala tidningar. Nyheternas spridning och mångfald tunnas ut och landsbygden hamnar utanför. 

För en fungerande och frisk demokrati är en fungerande riksjournalistik avgörande. Riksbevakningen skulle helt säkert kunna fortsätta utan de regionala och lokala tidningarna, men troligtvis fyllas av ännu mer pressmeddelanden och informationsflöden. Rapporteringen skulle bli ännu mer distanserad och sakna verkliga platser och människor. När människor och områden inte syns, finns de inte heller i det rikspolitiska medvetandet. Då verkar det krävas ett sommarstugemord eller en Saman Ghoddos. 

Det här är en fördjupande text, som syftar till att ge perspektiv på en fråga. De eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.