”Den jämtländska tjurigheten är en styrka”

I kristider tenderar de flesta att hålla fast i vad de har. Sitta still i båten. Möjligen bunkra toapapper – men knappast byta jobb, åtminstone inte frivilligt. Teres Gärdin gör tvärtom och det i en minst sagt skakig bransch.
– Klart att jag har reflekterat över det rådande läget. Är detta verkligen det fiffigaste jag gjort? Men då landar jag i min inre drivkraft: jag måste känna att jag utvecklas. Så ja, jag är 100 procent säker på att det här är rätt för mig.

Jämtland Härjedalen Turism (JHT) är en samverkansplattform, till största delen ägd av destinationsbolagen men även regionen och länets kommuner bidrar till finansieringen. Som just nu inte är någon solskenshistoria. Coronavirusets härjningar orsakade stora avbräck för besöksnäringen i fjol, då både Storsjöcupen och Storsjöyran ställdes in – bara de värda minst 160 miljoner kronor i turistekonomisk omsättning. Och så bortfallet av norska turister på det.

Hur ska ni komma på fötter som besöksmål igen?
– Vi är jätteberoende av våra norska vänner, det är den krassa sanningen. Uppsidan av pandemin, om man kan tala om en sådan, är att fler har valt hemester. Folk har rest uppåt i stället för nedåt och vi har fått visa upp regionen för många förstagångsbesökare. Det bör vi kunna spinna vidare på.

Fast balansgången blir väl rätt knivig? Ni behöver både locka turister och stöta bort dem, så att säga, på grund av risken för smittspridning.
– Precis så är det. Den här näringen har fått klä mycket skott för politiska beslut som inte alltid varit genomtänkta. Man måste se till konsekvenserna av besluten, och just besöksnäringen och de företag som finns här tycker jag har tagits lite för givna.

Hur tänker JHT inför sommarsäsongen, drar ni ned eller satsar?
– Jag tror att den jämtländska tjurigheten är en styrka! För det jag hör är att man tänker att detta kommer att vara över till sommaren. Det finns många nätverk nu som inte fanns före pandemin, man krokar arm och i stället för att vara avundsjuk på grannens verksamhet så jobbar man tillsammans. Här har vuxit fram en prestigelöshet som jag tycker om.

Särskilt Åre har drabbats hårt av arbetslöshet under pandemin, främst inom hotell, restaurang och handel. Sådant påverkar väl också besöksnäringen på sikt?
– Naturligtvis, om utbudet minskar så minskar ju attraktionskraften. Ett bekymmer jag kan se är kompetensförsörjningsproblematiken efter det här. Många har lämnat näringen och det är inte säkert att de står till förfogande när vi behöver dem igen. De få som kan anställa längre fram kommer också att vara tydligare kring vilka kompetenser de behöver. Om detta tidigare varit en näring där man varit bortskämd och lätt kunnat få jobb, så tror jag att det dröjer innan vi är tillbaka.

Din egen kompetens då; vad gör dig bra i vd-rollen?
– Oj ... Det är så klyschigt att säga att jag är driven, men jag vill se resultat! Att ha örat mot marken, verkligen lyssna av och vara lyhörd är en av mina styrkor. Och mitt breda nätverk.

Vad blir svårast med jobbet?
– Bortsett från pandemin då: att allt inte alltid går att mäta. Vi gör mycket som kan ta tid innan man faktiskt ser ett resultat.

Och vad blir roligast?
– Att få sätta i gång! Jag skrev just till mina medarbetare: kolhydratladda, för nu börjar jag på riktigt!