Den digitala klyftan växer

E-demokratin brer ut sig – men det går långsamt. Det visar Dagens Samhälles granskning av läget i Sverige.

Kommunerna går i kraftig otakt i marschen mot e-demokratisamhället. Ett 30-tal har kommit långt. En rad mindre kommuner har knappt startat. De digitala klyftorna ökar.

Bäst till ligger Linköping och Gotland, enligt uppgifter som SCB samlat in och som Dagens Samhälle har bearbetat. Resultat är en rankning utifrån 15 olika kriterier på e-demokrati. 

Det handlar om debattforum på webben, användning av sociala medier för att informera och för att ge medborgarna möjlighet att påverka, webbsändningar från fullmäktige, öppen diarie- och ärendehantering på webben och flera andra tjänster.

Linköping och Gotland är de enda som svarat ja på alla 15 frågor från SCB. De sämsta har bara svarat ja på 3.

I Linköping togs en ”digital agenda” fram för två år sedan. Här har det bland annat genomförts e-paneler bland invånarna i olika områden, öppnats chattar med politiker, etablerats forum för klagomål på webben, byggts kundtjänst på twitter och startats webbsändningar.

– Det viktiga är att vi hela tiden är medvetna om vad vi vill och vad det är vi gör när vi öppnar upp och skapar nya kanaler, framhåller kommunikationsdirektör Catarina Thuning. 

– Hos oss lägger vi stor vikt vid transparens i hela beslutsprocessen.

Sociala medier används flitigt i Linköping. Kommunen har ett twitterkonto där man kan ställa frågor och komma med synpunkter. På Youtube finns en tankesmedja där bland annat integrationsfrågor diskuteras. Vid sidan av en rad politikerbloggar finns bloggen Ung Linköping. Biblioteket använder bilddelningstjänsten Instagram.

Statistiken från SCB omfattar 250 kommuner. Bland dem som inte är med finns Malmö, som var först i landet med så kallade e-petitioner. Den möjligheten, som går under namnet Malmöinitiativet, infördes 2008 och har blivit allt populärare. Långt över 200 förslag per år lämnas in.

Förslagen finns på nätet, där alla Malmöbor kan gå in och stödja dem genom en signatur. De förslag som får över 100 signaturer går vidare för politisk behandling. Det är mellan 20 och 30 per år.

I kommunen finns också Malmöpanelen. Politikerna skickar ut två frågeformulär per år till en panel med omkring 1 700 medborgare. De utgör ett representativt urval, ett mini-Malmö.

Hur ska man då värdera utvecklingen på e-demokratiområdet i kommunerna? Stats­vetaren Gustav Lidén vid Mittuniversitetet i Sundsvall arbetar just nu med en uppföljning av sin två år gamla doktorsavhandling: Från demokrati till e-demokrati.

– Trenden är positiv, det sker en stadig förbättring. Men vissa släpar efter. Det finns mycket kvar att göra.

En iakttagelse som Gustav Lidén gjort är att ju fler högutbildade och ju större befolkningsstorlek, desto bättre skjuts på e-demokratin. Sedan finns, som alltid, undantag.

– Jag ser också att många kommuner är duktiga på att sprida information på sina webbplatser. Men när det gäller att skapa dialog och diskussioner är de inte alls lika framåt.

I sin avhandling pekade Gustav Lidén på några mindre kommuner med närmast obefintlig e-demokrati. Ockelbo var ett exempel. 

Där såg man inga behov, ingen efterfrågan. Kontakterna kunde skötas analogt, en demokrati utan ”e”.

– Så kan det vara, men det finns också kommuner som inte svarar upp mot det medborgarna önskar i dag, framhåller Gustav Lidén.

Men han ser också ekonomiska aspekter. En utvecklad e-demokrati kostar. 

Vilka är drivkrafterna? Gustav Lidén pekar på den tekniska utvecklingen, en ökad efterfrågan från invånarna, spridningseffekter, jämförelser som SCB-statistiken här ovan och en känsla av att ”vi måste hänga med”.

Men hänger Kommunsverige med? Från Sveriges Kommuner och Landsting driver man på, bland annat genom nätverk för e-demokrati. Enligt projektledaren Anders Nordh är mellan 20 och 40 kommuner ”rejält i gång”.

– Sverige är absolut inte världsbäst på det här. Vi tittar till exempel mycket på England. Men det rör på sig och det finns en stor experimentlusta.

En stötesten kan vara den politiska viljan att verkligen få in medborgardialogen, både den digitala och den analoga, i den politiska styrningen och i beslutsprocesserna, enligt Anders Nordh. Den viljan finns inte alltid.

Reporter: Magnus Wrede, mw@dagenssamhalle.se
Research: Erik Juhlin, ej@dagenssamhalle.se

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.