De yngsta politikerna slåss för de äldre – men vi styrs av hårdkokta seniorer

Hallengren är 48 år gammal och har åtminstone 20 år kvar till pensionen och cirka 40 tills hon – kanske – flyttar in på ett äldreboende. Snittåldern för dem som tas in är 86 år.

Dessa till synes helt ovidkommande siffror ger ändå vissa nycklar. Ofta tänker vi ju att det är viktigt att politiker representerar oss socialt också. ”Varannan damernas” blev viktigt på 1990-talet. Strukturen med 29 valkretsar bygger på att även glesbygden ska kunna skicka en människa till riksdagen. Så att där finns någon med egen erfarenhet av jordbruk (förr), nedlagda busslinjer och stängda försäkringskassekontor (nu).

I jakten på svar blir vilken hjärna som helst sitt eget forskningsinstitut, så jag testar en galen hypotes om coronakrisen. Varför var de andra nordiska länderna så mycket bättre på att skydda sina gamla? Kan det vara så att deras regeringar är mer livserfarna, ministrarna äldre och därför mer solidariska?

Jag började räkna. Ni kan inte ana vad som hände sen.

Den norska regeringen, visade det sig, är den yngsta i Norden. Ministrarnas snittålder är 43 år. Nästan lika ung är den danska, som snittar på 44 år. Finland styrs av en 35-årig statsminister, Sanna Marin, även om genomsnittsåldern för hennes ministär är högre, nämligen 48 år.

Ja, ni förstår vartåt det barkar. Sverige har Nordens äldsta regering och marginalen är hisnande. Med medelåldern 53 år är de svenska statsråden hela tio år äldre än de norska, i genomsnitt. Stefan Löfven fyller förresten 64 i sommar.

Med nya ögon läser jag Marta Szebehelys underlagsrapport till coronakommissionen en gång till, med alla dess uppseendeväckande detaljer om nordiska skillnader. I Sverige går det en sjuksköterska på 16 gamla, medan en sjuksköterska i Norge bara har hand om drygt två. Sjukskötersketätheten är alltså mer än sex gånger högre i Norge än i Sverige, och internationella studier visar på ett tydligt samband mellan andelen sjuksköterskor på ett äldreboende och coronautbrottens omfattning. Alla våra nordiska grannländer har mer reglerad utbildning för omsorgspersonal än vi. Finlands äldreboenden tycks ha lägst personaltäthet i Norden, men i gengäld högst utbildningsnivå och klart färre anställda per enhetschef än Sverige. Munskydd påbjöds från den 24 mars.

I Norge visste man att äldreomsorgen hade svagheter, just därför vände regeringen och myndigheterna blickarna dit omedelbart. Redan den 29 februari i fjol, tolv dagar före landets första dödsfall i covid-19, utfärdade det norska Folkhälsoinstitutet riktlinjer för pandemibekämpning i äldreboendena. En granskning av kommunernas beredskap beordrades också blixtsnabbt av den norska regeringen och låg klar den 1 april.

Varför inte hos oss? Man kan konstatera att den nu styrande generationen svenska politiker debuterade under 1990-talskrisen och fick nedskärningarna sparade i sitt politiska dna. ”Om vi inte håller stenhårt i pengarna blir det ännu värre och räntorna stiger. Och förresten har det aldrig varit roligt att vara gammal.”

Med förundran tittar jag på partiledardebatten (13/1) där debutanten Nooshi Dadgostar (V), 35 år, ägnar hela sitt anförande åt äldrevården och corona. KD:s 33-åriga ledare Ebba Busch gör nästan samma prioritering. Är det en slump att det är riksdagens två yngsta partiledare som använder minutrarna i rampljuset åt att slåss för landets gamla? Politiskt skolade under en högkonjunktur är de inte stendöva när gnisslet blir skärande. I förra veckan kom också nyheten om ett LO-pris till ett äldreboende i Västra Frölunda där personalen höll ute coronasmittan genom att inte gå över och solidariskt stötta kollegorna på grannenheterna vid personalbrist. Allt fokus lades – själviskt tyckte kanske någon – på de egna åldringarna. Yngre värderingar?

Med mina egna fördomar överbevisade tycker jag för första gången att politikens ungdomskult har sina poänger. Om Lena Hallengren kan åtminstone sägas att hon är på rätt sida om 53-årsdagen.