Danska Århus står modell för Sverige

Mona Sahlins nationella strategi mot extremism kommer att bygga på Århusmodellen. ”Till skillnad mot oss vaknade de tidigt”, säger hon, på besök i Danmark tillsammans med svensk polis och representanter för 17 kommuner.

Svenska kommunrepresentanter och poliser äter lunch ihop med en handfull danska kolleger på ett hotell i centrala Århus på Jyllands östkust. Svenskarna är här på studiebesök, hitlockade av den så kallade Århusmodellen, som är stadens internationellt uppmärksammade metod för att motverka radikalisering och terrorism.

Mona Sahlin, Sveriges nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, reser sig upp mitt i förrätten, vänder sig till de danska värdarna och säger:

– Man måste erkänna problemet, man måste våga ta diskussionen med moskéer, med föreningar, med aktiva, med avhoppare, med familjer. Tidigare gjorde Sverige så här.

Hon håller båda händerna för ögonen.

– Vi vågade inte erkänna problembilden och det är det farligaste ett land kan göra. 

Den svenska delegationen ska studera hur kommun, skola och polis samarbetar för att förhindra radikalisering och bekämpa extremism.

Modellen utgår till stor del från det brottsförebyggande SPP-samarbetet – skola, socialtjänst, polis – som sedan 70-talet funnits i alla danska kommuner. En kärna i samarbetet är sekretessregler som skiljer sig markant från svensk lagstiftning. I Danmark är det möjligt för myndigheter att, utan samtycke från personen det berör, dela uppgifter med varandra för att förebygga brott.

Det gör intryck på de svenska besökarna.

– Den möjligheten borde man verkligen ha i Sverige, säger Sofia Karlsson, säkerhetssamordnare från Linköpings kommun.

Totalt är det inte fler än ett tiotal personer hos socialtjänst, skola och polis i Århus som på djupet är involverade och kunniga i frågorna. Men alla yrkeskategorier ska ha en grundläggande kännedom om vart de kan vända sig om de stöter på personer som väcker oro och frågor.

Århusmodellens kärna är ett ” infohus” med två poliser och två socialsekreterare. 

– Det var först när vi kom ut till minoritetsgrupper och kunde berätta att vi har en strategi och att de var välkomna att kontakta oss om de kände oro för någon person, som det började komma information till vårt infohus, säger poliskommissarie Allan Aars­lev.

Arbetet handlar om att förebygga, inte om att utreda brott. Det betyder att den danska säkerhetspolisen, PET, inte är en del av Århusmodellen.

– Det är bara undantagsvis som den information vi får förs vidare till PET, säger Allan Aarslev.

Undantaget är om en person står i begrepp att resa till Syrien och strida, sådan information lämnas alltid till PET.

Från Århus – Danmarks andra stad med drygt 300 000 invånare – har 34 personer i åldern 16–30 år rest till Syrien för att strida. 

Av dessa har 5 dödats och 17 återvänt till Danmark.

– Det är inget tvivel om att några av återvändarna har begått straffbara handlingar, men vi kan inte bevisa det. Vi får välja mellan att neka dem hjälp, eller så hjälper vi dem, inlemmar dem i samhället igen och eliminerar på det viset säkerhetshotet. Vi har inget annat alternativ, säger Steffen S Nielsen, konsulent från Århus kommun.

Personer som kommer i fråga för åtgärder befinner sig någonstans i det vida spannet mellan tidiga tendenser till radikalisering och erfarenhet av att ha återvänt efter att ha deltagit i strider för IS.

För återvändarna finns en arbetsgrupp med polis, psykologer och representanter för socialtjänsten. Första mötet sker med polisen, som avgör hur farliga de är. Sedan bedöms deras behov av samhällets stöd. 

– De får ingen särskild hjälp utan den hjälp som de har rätt till i det vanliga systemet, säger Steffen S Nielsen.

Någon av de svenska besökarna frågar vad Århusmodellen kostar.

– Runt en miljon euro per år, svarar Allan Aarslev.

De flesta jihadister från Århus har haft en koppling till Grimhøjmoskén. Århusmodellens representanter är noga med att understryka att de inte samarbetar, utan endast har en dialog med moskéns kontroversielle ordförande Oussama el-Saadi.

Århusmodellens representanter återkommer flera gånger till en moské som de flesta av Århus Syrienkrigare haft kopplingar till: Grimhøjmoskén, inrymd i en fastighet där det tidigare tillverkades glasstrutar. 

Dagen innan det svenska studiebesöket träffar Dagens Samhälle moskéns ordförande Oussama el-Saadi. Ingen kan åtminstone beskylla honom för att vara otydlig.

Vad kan svenska kommuner lära av Århus?
– Att de har den här dialogen med oss, att de lyssnar och visar oss respekt som danska muslimer. De unga som försöker resa till Syrien är folk som försöker hjälpa andra männi­skor. Precis som de danska judar som reser till Gaza för att hjälpa Israels armé mot vårt folk.

Jämför du Islamiska staten med Israel? 
– Nej, jag jämför inte Israel med någon annan. Israel är den största terrororganisationen i världen.

Och hur ser du på IS?
– Jag träffar syriska flyktingar när de kommer hit till moskén. De säger att invånarna i Palmyra [som nyligen intogs av IS] är väldigt lyckliga nu för att de lever under goda omständigheter. Även de kristna i Palmyra är nöjda.

(Enligt organisationen Syrian Observator for Human Rights hade IS till i början av juni dödat minst 237, varav dussintals civila, kvinnor och barn. Dessutom hålls runt 600 personer fängslade.)

Polisen och kommunen i Århus är påtagligt måna om att framhålla att de inte samarbetar med moskén, utan att kontakten är begränsad till en dialog. Sedan början av förra året har drygt ett tiotal möten skett.

– De säger att de tror på ett kalifat och att de inte tror på demokrati. Det är inte kriminellt att ha sådana tankar, men vi har talat om varför det inte är gångbart i Danmark och de har haft möjlighet att förklara sig, säger Steffen S Nielsen. 

Han framhåller att det finns tydliga tecken på att dialogen haft verkan. 

– De ser annorlunda på saker nu än i januari 2014 när vi hade kontakt första gången. Då ansåg de inte att Syrien var ett problem, utan att det var ett personligt val för den som är stark i sin tro.

Precis som i Sverige har röster höjts om att potentiella terrorister belönas med hjälp och stöd, i stället för att straffas. Och dialogen med den kontroversiella Grimhøjmoskén har betraktats som ett stöd till en verksamhet, som snarare borde bommas igen. 

Men Mona Sahlin har ett gott intryck av modellen. I sitt förslag till en nationell strategi mot extremism, som hon ska lämna till regeringen om ett år, kommer hon att stödja sig mycket på Århusmodellen. Hon anser att Sverige har mycket att lära av den.

– Att tala klartext om problemet, att organisera sin strategi – för det har de gjort här; vad gör polisen, vad gör socialen, vad gör skolan? Sedan tycker jag att det är en nyckelmening när de säger att de har samarbeten med många och dialoger med andra. Problem­moskén måste man också prata med, man utesluter ingen. 

Hon säger att hon uppskattar Århus hållning; samhället ställer upp med hjälp och stöd för att försöka får bort personen från extremismen, förutsatt att det inte går att bevisa att den som återvänder har begått brottsliga handlingar.

– Det tycker man är självklart här medan vi fortfarande diskuterar det som om det vore något väldigt konstigt.

Företrädarna för Århusmodellen är tydliga med att de i dialogen med en extrem part som Grimhøjmoskén markerar de värderingar samhället bygger på. Mona Sahlin efterlyser mer av sådan tydlighet i Sverige.

– Vi har religionsfrihet i Sverige, men det betyder inte att du har rätt att göra vad du vill i religionens namn. Det är där värderingarna måste finnas. Det är så mycket tassande, försiktighet och okunskap när det handlar om islam. Man vågar inte ta i debatter som man i andra sammanhang tycker är självklara. Att ta en debatt med en extrem sverigedemokrat är inga problem, men här fegar folk ur.

Vad är mest svårlöst när det gäller muslimsk extremism?
– Utan att gradera svårigheterna så finns det otroligt mycket fördomar eller okunskap om den islamiska religionen. Man blandar ihop religiösa uttryck med extremism vilket leder till diskriminering. Alla måste lära sig. Alla kommuner måste känna sina moskéer, man måste ha interreligiösa råd. 

Att förebygga radikal islamism är något som till stor del hänger på de religiösa församlingarna, menar Mona Sahlin. 

I vintras beskylldes hon för kollektivt skuldbeläggande av muslimer när hon uttryckte den åsikten.

– Jag tycker att det blev ganska bra. Med åren har det blivit alltmer av min strategi att göra mig osams med folk så att jag tvingar fram en debatt. 

Mona Sahlin har tidigare kritiserat Kommunsverige för att ta för lätt på frågan om muslimsk och annan våldsbejakande extremism. Till studiebesöket i Århus var alla kommuner med fler än 100 000 invånare inbjudna. Samtliga skicka­de representanter.

– För ett år sedan hade inte så här många kommuner skickat så mycket folk till det här, det har absolut förändrats.

I sommar ska en halvtidsrapport från den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism författas och lämnas till regeringen. Mona Sahlin tänker ta sig stora friheter och säga vad hon tycker.

– Jag är mer bekymrad än jag var förut. Många människors vardag förkrymps på grund av extrema värderingar. Det sker i det fördolda om inte sådana som jag är med och berättar hur det ser ut.

Fakta
Detta är Århusmodellen

• Arbetet startade redan 2007 för att förebygga extremism och terror.

• Ett ”infohus” med poliser och socialarbetare utgör nav. Hit kan lärare, idrottsledare, föräldrar och andra vända sig om någon person visar tecken på extremistisk radikalisering. 

• Den danska sekretesslagstiftningen, som ger myndigheter stor frihet att dela information om enskilda individer, är en viktig faktor i arbetet.

• Om brott inte går att styrka erbjuds återvändare från Syrien bland annat mentorstöd, stöd och råd om boende, utbildning, sysselsättning, försörjning samt psykologhjälp.

• Infohuset har sedan 2007 fått kännedom om cirka 160 personer där omgivningen oroat sig för radikalisering. 

• Antalet Syrienkrigare från Århus har sjunkit markant: 30 personer 2013, 1 person 2014 och 3 personer hittills under 2015.

Källa: Polisen, Östjylland

Det här är en nyhetstext från Dagens Samhälle. Dagens Samhälle står oberoende från organisationer, partier, religioner och särintressen. Vi värnar pressetikens regler, det kritiska tänkandet och konsekvensneutraliteten. Det vi publicerar ska vara sant, bekräftat och präglas av kvalitet och trovärdighet.