Analys
Partipolitik
26 oktober 2020 kl 09:58

Bara Jonas Sjöstedt har förstått poängen

I politiken ska allt vara öppet, i avtalsförhandlingar däremot ska det vara hämtpizza och hemligt. Det är det sistnämnda som är den svenska modellen. 

När detta skrivs spelar las-dramat fortfarande för utsålda hus. Med bara dagar kvar på partiledarposten håller Jonas Sjöstedt alla i spänning samtidigt som LO har barrikaderat sig i ett hörn och Liberalerna är i upplösningstillstånd, igen. Föreställningen är värd pris för briljant iscensättning av Sveriges två viktigaste förhandlingsmodeller i en och samma pjäs: politiken respektive fack/arbetsgivare. 

Medierna är vana att bevaka dem separat och på helt olika sätt. I avtalsrörelser vet ju alla hur det är: Ingen säger något, veckorna går, sista nätterna är det hämtpizza galore. Den journalist som ställer sig utanför LO-basens dörr klockan fyra på morgonen under en avtalsrörelse är en idiot, för arbetsmarknadens parter säger bara att ”det är klart när det är klart”. 

Ska det regeringsförhandlas däremot, så förutsätts partiledarna uttala sig oavbrutet. Och det gör de också. Men måste de egentligen det? 

Nej, svarar fyra statsvetarprofessorer som har analyserat 2018 års långa regeringsbildning i boken ”134 dagar”. Processen kan bli både längre och sämre av att hela tiden sändas i tv. Politikerna borde inte hålla 97 presskonferenser i känsliga förhandlingsskeden och kasta ultimativa krav omkring sig. Det vore bättre om de fick vara i fred medan de förhandlar, tiger och skickar efter pizzor. 

För vad alla har glömt bort under fem decennier av blockpolitik är att regeringsformen har en själ med ett särskilt kynne, nämligen kompromissen. Ett parlamentariskt system som Sveriges, med proportionella val i flermansvalkretsar,  förutsätter att partierna kan resonera sig fram till överenskommelser. Det är själva vitsen, förklarar forskarna. Vill man prompt ha två politiska block som står emot varandra som hund och katt får partierna vara ärliga, peka på Storbritannien och säga ”sådär ska vi ha det!”

Det är rätt pikant att just Stefan Löfven, efter ett liv med avtalsförhandlingar, skulle hamna i centrum av en sorts ”Truman show”. Med grundlagen som glasögon blir det också lättare att förstå vad som egentligen hände de där dagarna i januari 2019 och varför det är sånt kaos nu.  

S, MP, C och L saknade nio mandat för att säkra regeringen Löfven II. Jonas Sjöstedt ställde två villkor för att släppa fram den. Inte konstigare än så. I praktiken var alltså 73-punktsprogrammets ”förnedringsparagraf” om att V inte skulle få inflytande bortförhandlad när januariavtalet trädde i kraft, eftersom det knappt går att ha ett mer avgörande inflytande än nyckeln till Rosenbad. 

Oavsett las-utgång kan Jonas Sjöstedt vara den ende som till fullo förstått poängen med Sveriges valsystem och parlamentarism. Och Liberalerna har Vänsterpartiet att tacka för att de kunde förverkliga sin älsklingsreform om slopad värnskatt. Den som inte ens alliansregeringen lyckades genomföra under åtta år. 

Det betyder förstås att punkterna om las och marknadshyror återstår att omförhandla eller förhala. Vad forskarna skulle säga om just det vet jag inte – troligen att det bästa vore att januaripartierna låste in sig tills de är klara. I grundlagens anda. 

Men maktanalysen förblir problematisk, för det är Socialdemokraterna som skulle gynnas mest av en sådan ordning. Trots att det proportionella valsystemet faktiskt infördes av en högerregering för att begränsa Socialdemokraternas makt. Därför har jakten på ett starkt borgerligt regeringsalternativ präglat 100 år av svensk politik. Det var ångesten över att förlora Alliansen som var huvudförklaringen till att det tog 134 dagar att bilda regering, konstaterar forskarna.  

Så kommer någon mer än Jonas Sjöstedt läsa regeringsformen kap 3 §7 och kap 6 §3 under höstlovet? Inget tyder på det. Att Annie Lööf och Nyamko Sabuni skulle ligga lågt med hänvisning till regeringsformens kompromissvilliga själ är osannolikt. Förr eller senare återuppstår en ny tvåblockspolitik, kanske redan i valet 2022. Att alla lär sig grundlagens anda vore förstås bra. Men den enda politiskt framkomliga vägen dit är nog att införa konstitutionell rätt i förskolans läroplan.

Fakta
Trender

UPP 

⬆️ Statsfinanserna 
Redan i sommar kommer BNP att vara uppe på nivåerna den befann sig på före coronakrisen, enligt Riksgäldens nya prognos. Budgetunderskottet blir visserligen stort, 80 miljarder kronor, men ekonomins återhämtning går betydligt snabbare än vad alla fruktat. Därmed kan Riksgälden dra ned på statens upplåning. 

⬆️ Jordbruksinnovationer 
Sverige ligger internationellt sett lågt med innovationer för jordbruk, men nu ska utvecklingen vändas. Det nya ordet på bondens läppar är ”precisionsodling”, där man med ny teknik kan granska läget på åkerns olika delar och skräddarsy insatserna. Bland annat kan man med drönarbilder mäta vikten på vitkålshuvuden, rapporterar Jordbruksverket på sin livsmedelsblogg. 

⬆️ Cyklande 
För att få fler att cykla har regeringen beslutat införa ”cykelgator” på ställen där det inte går att anlägga cykelbanor.  Transportstyrelsen har därför skapat ett helt nytt vägmärke med en stor cykel och en ganska liten bil på. Bilister på cykelgator ska anpassa farten till cyklisterna, 30 km/tim är högsta tillåtna hastighet.  

NER 

⬇️ Sverigeskräcken 
Efter en vår som avskräckande exempel i coronasammanhang har Sverige sjunkit tillbaka i utländska mediers bevakning. Under första halvan av oktober var utlandsintresset ”svalt” med neutral ton. En artikel i franska Le Figaro med rubriken ”Sverige sitter lugnt i båten inför en andra våg” delades 19 748 gånger, visar Svenska Institutets senaste rapport.  

Skribent

Cecilia Garme
Politisk kommentator, skriver varannan vecka i Dagens Samhälle.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Publicerad: 26 oktober 2020 kl 09:58