Analys
20 oktober 2020 kl 10:36

Att lägga om byggandet är en av världens viktigaste miljöuppgifter

Byggandet är en av världens största utsläppskällor. Sverige kan göra en insats – med kommunerna och planmonopolet i en nyckelroll.

Omkring en femtedel av världens utsläpp är knutna till byggandet. Stål och cement hör till de mest energislukande industrierna. IVA beräknade 2012 att enbart byggprocessen varje år släpper ut lika mycket koldioxid som hälften av Sveriges personbilar. Väl på plats fortsätter husen att bränna olja och kol i hundratals år. 

Att lägga om byggandet är en av världens viktigaste miljöuppgifter. Det handlar inte bara om koldioxidutsläppen. I början av året beskrev The Economist hur stränder och floder plundras på sand till cement och glas i byggindustrin. Det fördärvar fisket och eroderar värdefull jordbruksmark.

I detta sitter Sverige med en viktig nyckel. Alldeles innan coronan slog till var jag med på Föreningen Trästads årliga konferens. Arkitekter och byggare från hela landet berättade om erfarenheter och projekt för en proppfull lokal. 

Skogen binder koldioxid medan den växer, men bindningstiden förlängs när virket blir byggmaterial och byggs in i hus. Det finns beräkningar som tyder på att varje kubikmeter trä som ersätter stål och betong sparar bortåt ett ton utsläpp – och genom att nästan lika mycket lagras i träet blir effekten den dubbla.

Den nya tekniken att limma samman flera bräder till balkar och skivor har återupplivat träbyggandet. Det korslimmade träet kan mäta sig i styrka och hållfasthet med de slösaktiga materialen, samtidigt som det är lättare och inte behöver vänta på att torka. 

När städer ska förtätas är det suveräna egenskaper. Att bygga i trä sparar mycket tid, vittnade projektörerna om på Trästads konferens. Genom att det är så mycket lättare kan man också bygga fler våningar på befintliga hus än eljest. 

Att bygga på det som redan finns och att återanvända gamla material var två viktiga teman på konferensen. Att riva hus som fungerar ska man däremot undvika. Att riva armerad betong hör till de mest slösaktiga inslagen i byggandet. Betongen kräver väldiga mängder energi för att demoleras, eftersom den är gjuten för att stå i århundraden. 

I detta har kommunerna en viktig roll att spela. När industrialiseringen ledde till urbaniseringen utfärdade regeringen 1874 års stadsstadgor för att reglera utvecklingen: brandstadgan, byggnadsstadgan och hälsovårdsstadgan. En mansålder senare kompletterades de av stadsplanelagen 1907, som gav städerna makten att planera ut- och ombyggnaden.

På sin tid satte detta p för träbyggandet. I Göteborg bannlyste trähus över två våningar. Det kluriga kooperativet Arbetarnas Byggnadsförening bad 1875 om lov att bygga trevåningshus med första våningen i sten. Landshövding Albert Ehrensvärd gav klartecken, och så var landshövdingehusen födda.

Men de förödande stadsbränderna i Sundsvall och Umeå 1888 ledde till en skärpning. Många städer förbjöd trähusen. De stegrade markpriserna gjorde det lönsamt att riva den låga bebyggelsen och bygga stort och nytt i sten och tegel. Trähusen förvisades till landsbygden och förorterna.

År 1994 ändrade Boverket reglerna. I stället för att förbjuda höghus i trä ställde man funktionskrav på brandsäkerheten. Därmed öppnade man för träbyggandets återkomst i städerna.

Nu är det bråttom att göra allvar av möjligheterna. Med planmonopolets hjälp kan kommunerna tvinga fram trähus. Det ligger också i kommunernas makt att förhindra onödiga och slösaktiga rivningar. Genom skolan kan kommunerna ge trähusen större plats i byggutbildningarna.

När kommunerna ska ta sitt klimatansvar borde träbyggandet stå högst på dagordningen. Och vem vet, kanske de reglerade trähusen kan lägga grunden för en ny svensk exportnäring?

Fakta
Trender

UPP

⬆️ Avtalsrörelsen. Förhoppningsvis kommet parterna över debaclet med huvudavtalet. I den vanliga avtalsrörelsen vore det viktigaste att höja de generella avsättningarna till pensioner. Det skulle minska skillnaden mellan könen när det gäller tjänstepensionerna. Det skulle också göra det mer lönsamt med ett långt yrkesliv. Då kan man freda det allmänna pensionssystemet från valstrategernas fläskben.

⬆️ Nobelprisen. Som ledamot i Vetenskapsakademien är Nobelveckan årets jubelfest. För en humanist är det fascinerande att försöka begripa något av vad kemister och fysiker berättar. Det roligaste beslutet jag varit med om att fatta var när LED-lamporna fick priset 2014. Med solcellernas hjälp kan LED sprida ljus över världens fattigaste områden. Årets gensax öppnar obegripliga möjligheter, men ställer också krav på etiska avvägningar. Men framförallt: prisen hyllar mänskligheten när den är som bäst, vare sig det gäller vetenskap, litteratur eller fred! Måtte Nobelmuseet inte dröja för länge – det är vad jag helst skulle vilja se Sverige skryta med!

NED

⬇️ Ekollon. I år är det ollonår. De kommer med några års mellanrum. Hypotesen är att ekarna då och då ynglar av sig i sådana mängder att grisarna inte hinner äta upp allt. Men all föda under ollonåren gör att stammen exploderar våren därpå. Det måste bli enklare för jägarna sälja sitt byte, så att vi slipper fördärvade åkrar och planteringar. 

⬇️ Partistödet. Häromdagen fördelade den statliga partistödsnämnden 168 miljoner enligt resultaten i riksdagsvalet, men det är bara början. SVT:s Mats Knutson beräknar det sammanlagda statliga stödet till nästan en halv miljard. Kommunerna står för nästan lika mycket, regionerna kommer inte långt efter. Sedan det infördes 1965 har stödet mer än femdubblats i reala termer. Det är inte bra för demokratin när partierna blir mindre och mindre beroende av sina medlemmar. Vem ska då förmedla människors oro och undran till broilers och politiska sekreterare?

Skribent

Gunnar Wetterberg
som skrivit om detta i ”Träd. En vandring i den svenska skogen”, Bonniers 2018

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Publicerad: 20 oktober 2020 kl 10:36
Uppdaterad: 20 oktober 2020 kl 11:31