Asylkvoter förtjänar större plats i valrörelsen

Sverige och Tyskland vill att EU tar ett gemensamt ansvar för flyktingar i Europa, medan länderna i öst helst vill slippa.

Året 2015 ställdes mycket på ända. Aldrig förr hade så många människor kommit till Sverige, på flykt undan krig eller på jakt efter ett bättre liv. Under ett enda år sökte 163 000 människor asyl, de flesta från Syrien, Afghanistan och Irak.

I hela EU sökte samma år 1,3 miljoner asyl och det europeiska asylsystemet Dublinförordningen krackelerade. Reglerna säger att det är det första EU-land som en migrant anländer till som har ansvar för asylprocessen. Men under 2015 släppte Italien, Grekland och Ungern helt sonika igenom migranter vidare in på kontinenten. Och som dominobrickor återinförde land efter land gränskontroller, i strid med principen om den fria rörligheten inom unionen.

I Sverige gick man under loppet av ett år från ”hela Sverige skramlar” till ”situationen är ohållbar”. Och på EU-nivå slöt de 28 premiärministrarna och presidenterna i början av 2016 ett avtal med Turkiet, som i princip går ut på att EU betalar Turkiet för att den turkiska kustbevakningen ska stoppa migranter från att ta sig till den grekiska övärlden. Konsekvenserna har blivit de önskade.

Nu håller EU-politikerna som bäst på att få ett långsiktigt asylsystem på plats, så att EU står bättre rustat den dag förändringar i omvärlden leder till en ny flyktingvåg, eller den dagen Turkietavtalet spricker.

EU-kommissionen föreslår att det vid framtida migrationstoppar ska triggas en automatisk fördelning av migranterna mellan EU-länderna, uträknad utifrån folkmängd och BNP. Enligt en sådan sifferexercis skulle Sverige ta emot ungefär 5 procent av migranterna. Om vi gör tankeexperimentet att alla migranter till EU år 2015 hade fördelats utifrån sådana asylkvoter (i verkligheten är det svårt att göra simuleringar utifrån kommissionsförslaget eftersom det finns många fler faktorer, till exempel hur många migranter som redan fått asyl i de olika EU-länderna) så skulle Sveriges andel ha varit ungefär 67 000 asylsökanden, i stället för 163 000.

Vad händer då med kommissionsförslaget? Jo, EU-parlamentet vill gå mycket längre, medan EU-ländernas regeringar över huvud taget inte kommit överens sinsemellan. De båda lagstiftarna står alltså mycket långt ifrån varandra.

I EU-parlamentet har man röstat för en ståndpunkt – utmejslad av svenska Cecilia Wikström (L) – som innebär kontinuerliga, bindande asylkvoter, alltså inte bara i akuta lägen, och att de EU-länder som vägrar ta emot sin andel flyktingar som straff ska förlora reda pengar från olika EU-fonder.

Bland EU-länderna säger Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien blankt nej till bindande kvoter. Troligtvis kommer man att försöka lirka med nejsägarna med lock och pock och kanske slutligen med hot om att dra in regionstödet i EU:s nästa budget. Om inget biter kan frågan till slut avgöras med majoritetsomröstning.

Höstens svenska riksdagsval spelar roll i sammanhanget, eftersom den svenska regeringen hör till dem som hårdast driver på för asylkvoter. Att döma av hur de svenska partierna röstat i EU-parlamentet är Sverigedemokraterna det enda parti som säger nej.

Motståndet hos de högernationalistiska regeringarna i Ungern och Polen är logiskt utifrån deras ideologi, eftersom asylkvoter både innebär fler migranter till deras länder och mer makt till EU – två ting man ogillar. Inom Sverigedemokraterna däremot har kvotfrågan blottlagt en konflikt mellan två olika målsättningar: mindre EU respektive färre flyktingar.

För regeringarna i de fyra östländerna handlar motståndet mot EU:s asylkvoter om att man, som nation, ska ha rätt att välja bort ett mångkulturellt samhälle. De tankegångarna finns i nationalistiska rörelser i hela Europa. Samtidigt visar opinionsundersökningar att de flesta vill att EU tar ett större ansvar för migration, liksom andra gränsöverskridande fenomen som klimatförändringarna, skatteflykt eller terrorism.

Frågan om europeiska asylkvoter är komplex och känslig eftersom den rör nationellt självbestämmande. Och den förtjänar en större plats i den svenska valrörelsen.

TRENDER

HETA

Nyfunnen västallians. En majoritet av EU-länderna, USA och andra västländer har utvisat över 100 ryska diplomater, som en gemensam markering mot Ryssland efter nervgiftsattacken på en rysk dubbelagent.

Selmayr-gate. EU-parlamentet fortsätter kräva svar från EU-kommissionen om hur det gick till när den numera ökände tjänstemannen Martin Selmayr för några veckor sedan utsågs till kommissionens generalsekreterare. I slutet av april röstar parlamentet om en kritisk resolution.

Ny brexitomröstning? Politiker i Storbritannien som vill ha en ny folkomröstning om brexit har fått nya argument i form av Cambridge Analytica-skandalen. ”Utfallet av folkomröstningen hade kunna bli ett annat om det inte hade förekommit vad jag anser vara fusk”, sa visselblåsaren Chris Wylie när han hördes i det brittiska parlamentet.

KALLA

Puigdemont. Kataloniens förre regionpresident Carles Puigdemont har gripits i Tyskland på begäran av Spanien. Därmed är Puigdemonts politiska framtid i Katalonien förmodligen ödelagd. Men affären har gjort Katalonienfrågan till en europeisk angelägenhet, vilket självständighetsivrarna hela tiden velat.

Friskusar. EU:s opinionsundersökning Europabarometern visar att andelen européer som aldrig tränar hela tiden ökar. Bland bulgarer,
greker, portugiser, rumäner och italienare uppger över 60 procent att de aldrig sportar. Av svenskarna är soffpotatisarna bara 15 procent.

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Paste this code as high in the of the page as possible: Additionally, paste this code immediately after the opening tag: