Alliansen och den stora oenigheten

Vad kommer vi att minnas från Alme­dalen valåret 2018? En sak är säker, det stora utskottsbråket inom Alliansen hamnar högt på listan.

För tolv år sedan, inför valet 2006, hade den dåvarande Alliansen en gemensam presskonferens i Almedalen där de under pompa och ståt lovade att avskaffa fastighetsskatten om de vann valet. Scenen utspelade sig på den tiden när Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg, Maud Olofsson och Göran Hägglund var partiledare, humöret var på topp och Maud Olofsson sa att gladast vinner. Det känns inte som i går. I dag är föreställningen en helt annan. Fyra partiledare står på den offentliga scen som Almedalen är och storbråkar. Ingen är glad. Om knappt tre månader ska de gå till val tillsammans som ett gemensamt regeringsalternativ.

Bagdad Bob-klockor ringer när Jan Björklund försäkrar att Alliansen är en familj som håller ihop, men bråkar ibland. Familjer stänger helst dörren om sig när de grälar och upprätthåller fasaden utåt. Gör de inte det har det ofta gått rätt långt. Och den här gången klarar sig journalistiken bra utan anonyma källor. Jan Björklund och Annie Lööf, de vuxna i rummet som Ulf Kristersson skulle säga, träder fram och säger vad de tycker. Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm skriver ett internt mejl som blir känt, där hon i klartext anklagar Moderaterna för den kris som uppstått. I efterhand säger hon sig ha blivit feltolkad. Om Bagdad Bob har en kusin har hen varit framme.

Stefan Löfven lägger pannan i djupa veck, han är bekymrad och förstår inte vad allianspartierna håller på med. Löfven behöver inte analysera och förstå. Han kan gå på magkänslan direkt och den säger att det här är det bästa som hänt honom på mycket länge. Öppen splittring inom Alliansen utan att han har behövt lyfta ett finger. Upplevelsen har han gemensamt med Sverigedemokraterna. De sitter också på första parkett och ser föreställningen som i grunden handlar om dem. Ska de få topposterna i utskotten, motorn i riksdagsarbetet? Där förbereds de beslut som sedan landar i riksdagens kammare för omröstning.  

Mycket av det som händer i politiken, och kanske i livet över huvud taget, kan tyckas märkligt, ibland obegripligt. Utskottsbråket, som lär bli en daglig följetong i Almedalen, är ett exempel. Annie Lööf säger att hon inte var beredd på att frågan skulle ta en sådan vändning som den gjorde. Hur kan hon tappa hakan över det? Allt som har med Sverigedemokraterna och deras relation till de andra partierna att göra blir stort, infekterat och laddat. Och det slutar nästan alltid med att Sverigedemokraterna framstår som vinnare. 

Bakgrunden till det som blev utskottsbråket är allianspartiernas farhåga att Sverigedemokraterna kan växa så att de till och med blir näst största partiet i riksdagen efter valet den 9 september. Alliansledarna har fört samtal om huruvida de i det läget borde ge Sverigedemokraterna ett mer proportionerligt inflytande genom att tilldela dem ordförandeposter i riksdagsutskotten. Men redan i förra valet blev Sverigedemokraterna tredje största parti utan att diskussionen uppstod. Varför den nu är ett tema, som dessutom blir offentligt, är oklart. Socialdemokraternas tolkning, illvillig eller inte, är att Alliansen vill mjuka upp Sverigedemokraterna inför omröstningen om vem som ska bli riksdagens talman. Det förnekas av alla inblandade. 

Fredrik Reinfeldt hade ett mantra på sin tid som han återkom till så fort han äntrade en talarstol. Den handlade om vikten av att vara förberedd. Är de förberedda? dundrade han om de rödgröna. Han svarade själv på den överretoriska frågan: Den som inte är förberedd är oförberedd. Han skulle kunna ställa den till sina gamla allianskamrater i dag och dra samma slutsats. Är Alliansen ett regeringsalternativ? Utskottsbråket är bara ett uttryck för den stora oenigheten. Den som handlar om regeringsmakten och relationen till Sverigedemokraterna. 

Alliansen har sett bättre dagar, medgav Jan Björklund som svar på alla frågor om utskotten och knivhuggen i ryggen allianskamrater emellan. De enda
som aldrig tidigare i historien har sett bättre dagar är Sverigedemokraterna. Vad det betyder för utskottsarbetet och regeringsbildningen har vi i dag ingen aning om.

TRENDER

HETA

EU-omröstning. Sverigedemokraterna vill se en folkomröstning om EU-medlemskapet under nästa mandatperiod. Jan Björklund meddelade under Almedalsveckan att han tar upp den kastade handsken och gör det till en valfråga att varna för SD:s budskap. 

Föreningsfriheten. Moderaterna vill förbjuda medverkan i våldsbejakande organisationer som Nordiska motståndsrörelsen, grupper med islamistiska extremister och den autonoma vänstern. Syftet är att värna demokratin. 

Enpartiregering. Efter bråket inom Alliansen vill Moderata ungdomsförbundets ordförande Benjamin Dousa att Moderaterna gör sig beredda att bilda en enpartiregering. 

Demokratibrott. Regeringen föreslår en ny straffskärpningsgrund. Om ett brott begås mot en person på grund av att denne är förtroendevald ska det ses som en försvårande omständighet. Motsvarande ska gälla brott mot en närstående till en förtroendevald.

KALLA

EU:s flyktingpolitik. EU:s toppmöte kunde inte lösa frågan om en gemensam politik för hur mottagandet av migranter ska ske. Det blir alltså ingen obligatorisk fördelning av asylsökande till alla EU:s medlemsländer. 

Räntan. Riksbanken har meddelat att den behåller räntan oförändrad på minus 0,5 procent. Prognosen är att räntan ska höjas i slutet av året. 

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.