Alla gör anspråk på ­bilden av verkligheten

Stefan Löfven och Donald Trump tam­pades om Sverige­­bilden i veckan som gick. På hemma­plan, inför valet, blir bilden av verklig­heten viktigare än verkligheten själv för statsministern. Vinnare i kampen om verklighetsbilden blir den som bäst förmedlar förtroende och igenkänning.

Sluta svartmåla tillståndet i Sverige, utropade Isabella Lövin nyligen. Sluta skönmåla, är Jimmie Åkessons svar. Men även inom regeringen, mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna, pågår striden om läget i landet. Språkrörets anklagelseakt handlar om att alla andra partier beskriver Sverige som en nation där dödsskjutningar och sexuella övergrepp håller på att ta över, med undertexten att invandringen är orsaken till att det går utför med landet. 

I valtider är definitionen av verkligheten inte någon filosofisk fråga. Hur den övergripande berättelsen ska förmedlas till människor i olika verkligheter är ett högst påtagligt huvudbry. Partierna vill fånga människors ängslan, som de säger. Den reella oron, men också den upplevda oron bland dem som lever en bra bit bort från kriminella gäng och dödsskjutningar. Socialdemokraterna möter kriminaliteten med löften om mer piska och batong än någonsin tidigare. De har tagit upp striden med både Sverigedemokraterna och Moderaterna och vill visa väljarna att Socialdemokraterna är partiet som är hårdast på brott och straff. 

Men den övergripande berättelsen handlar om en balansgång mellan det mörka och den sköna bilden av Sverige, där både barnfamiljer och pensionärer känner sig sedda. Där ekonomin växer, arbetslösheten minskar och reformerna är fetare än på år och dar. Oppositionen har svårt att förneka den bilden. Men vems förtjänst är högkonjunkturen? Inte Magdalena Anderssons. I Alliansens bildsättning är det snarare så att ekonomin går som tåget trots att det är Andersson som kör. Underförstått: regeringen har en oförtjänt tur och tajming. Olof Palme gjorde på sin tid en poäng av den logiken och uppmanade väljarna att rösta på en regering med tur. 

Isabella Lövins företrädare, Åsa Romson, gav hösten 2015 uttryck för att verkligheten stod i vägen för självbilden. När Romson pressades om hur det var möjligt att hennes parti kunde sanktionera den nya hårda migrationspolitiken, svarade hon att Miljöpartiet var tvunget att ”ta in en verklighet.” I årets valrörelse kommer miljöpartisterna behöva möta en verklighet med en krackelerad självbild i spegeln. Frågan är om de ska försöka återupprätta bilden av MP som det mest flyktingvänliga partiet av alla. 

Moderaterna kommer att behöva slåss för självbilden, som de politiska fienderna gör sitt bästa för att klistra ”Karolinska” på. Ett moderat haveri, säger de. Och det gäller inte bara för lokalpolitikerna i Stockholm. Så går det när Moderaternas politik blir verklighet, den ”gör sjukvården i Stockholm till företagens lekstuga”, säger kritikerna. I den senaste partiledardebatten svarade Ulf Kristersson på angreppen med att motståndarna lägger mer energi på att diskutera byggprojekt i Solna än på att diskutera vårdköer. Ett lokalt misstag eller ett dyrt och illavarslande tecken på hur Sverige skulle drabbas om Moderaterna fick makten? Väljarna avgör vilken verklighet de vill ta till sig. 

Per Schlingmann, kommunikationssnillet som Socialdemokraterna i slutna rum avundades Moderaterna, talade ofta om att politikerna måste knyta an till människors verklighet i vardagen. Det gick Olof Palme bet på när han varken visste priset på mjölk eller villor. Hasse & Tage gjorde Palmes världsfrånvändhet i det lilla till en klassiker i revyn ”Under dubbelgöken” 1979. Det berodde säkert inte bara på mjölken, men det året förlorade Socialdemokraterna regeringsmakten. 

Göran Persson sa inför valet 2006 att han spanade in verkligheten genom att prata med statyerna som pryder Sagerska palatset, där han bodde då. Perssons orakel vilse-ledde honom. Hans löften i valrörelsen att jobben kommer var en verklighet som väljarna inte kände igen sig i, konstaterade Socialdemokraterna själva i valanalysen. Av den framgår också att bilden som tonade fram av Persson som godsherre, efter köpet av gården Torp, blev en belastning för partiet i valrörelsen.

Stefan Löfven kan hoppas på att USA-bilden lever kvar, att väljarna i honom ser statsmannen som företräder inte bara Sverige utan hela EU i Vita Huset. Och Ulf Kristersson kan önska att hans vuxna samtal ska få honom att framstå som statsmannalik.

TRENDER

HETA

Google. Efter en storm av protester tvingades företaget rensa upp i sökresultaten med antisemitiskt innehåll. Google lovar nu att förbättra sökalgoritmerna.

Nämndemannasystemet. Återigen ifrågasätts ordningen med nämndemän i våra domstolar. Denna gång efter en friande dom om misshandel i Solna tingsrätt. Bevekelsegrunden var att den åtalade mannen kom från en ”bra” familj och att kvinnan gick till polisen i stället för att prata med samma familj. 

Gudrun Sjödén. Modeskaparen hamnade i blåsväder efter en intervju som tolkades som ett hån mot kvinnor i låglöneyrken, som kämpar för att få tillvaron att gå ihop. Sjödén har uppfattats som att hon menade att orsaken till att kvinnor får låg lön och låg pension är att de är bekväma och går tidigt från jobbet. 

Riksdagens konstitutionsutskott, KU. Förhören om it-skandalen inom Trans-portstyrelsen pågår för fullt. Våren kan bli svettig för nuvarande regering, men även den tidigare regeringens ministrar är kallade till KU.

KALLA

Sverige. Nordea flyttar sitt huvudkontor från Sverige till Finland. Det står klart efter att bankens tredje och fjärde största ägare, Alecta och Swedbank Robur, beslutat att rösta för styrelsens förslag om att byta hemvist. 

Burkini i Mjölby. Den kommunala simhallen Lundbybadet tvingas sluta med uthyrning av heltäckande baddräkter. Det kommer kultur- och fritidsnämnden att besluta i nästa vecka. 

 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.