Krönika
Demokrati
25 september 2014 kl 08:11

Denna artikel publicerades för 6 år sedan

Löfvens dilemma utmanar 14 150 lokalpolitiker

Skribent

Mats Edman
Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är en opinionstext

Den nya regeringen har en stor nöt att knäcka - hur vinsterna i den kommunala välfärden ska hanteras. Ytterst är vinst-i-välfärden en demokratifråga. Mats Edman tycker att kvalitetskontrollen kan outsourcas.

En av de stora knäckfrågorna för den regering som Stefan Löfven sannolikt bildar inom kort, och för hela riksdagen, är hur vinsterna i den kommunala välfärden ska hanteras. 

Det är ingen annan del av offentlig sektor än kommuner och landsting som frågan berör. Ännu så länge har ju varken skolan, äldreomsorgen eller sjukvården förstatligats. 

I praktiken är vinstfrågan alltså en angelägenhet som i förs­ta hand påverkar landets 290 kommuner, 20 landsting och medborgarna som föds, lever och dör där. 

Om en upphandlad eller etablerad välfärdsverksamhet är kostnadsneutral i förhållande till egen drift, så är det ur skattebetalarnas perspektiv ointressant om verksamheten genererar en vinst till utföraren. Vinsten är däremot en signal om att skolor, äldreboenden och sjukvård kan drivas smartare – förutsatt att kvaliteten inte blir lidande.

Kvalitet kan oftast specificeras, kontrolleras och utvärderas. Kvalitetsansvaret bör decentraliseras till den som betalar för verksamheten, oavsett vem som står för driften. Statliga myndigheter har, bevisligen, små chanser att lösa den kontrollen på ett bra sätt. 

I näringslivet är kvalitet en överlevnadsfråga. Om en leverantör sköter sig är vinsten inget problem utan en möjlighet. Något som kommunerna därför borde outsourca till 100 procent är kvalitetskontroll av skola, omsorg och vård. Så låt externa kvalitetsspecialister tjäna pengar på att skydda oss medborgare från dåliga utförare, privata som offentliga. Det kommer garanterat att öka tryggheten i välfärden och bli lönsamt – för alla berörda parter.

Om man lutar sig mot det kommunala självstyret som överordnad demokratisk princip så borde det vara upp till våra 14 400 folkvalda lokalpolitiker att besluta hur välfärden på deras egen hemmaplan ska hanteras. 

Välfärden ser förstås olika ut i skilda landsändar. Men det är en klassisk utopi att likvärdigheten skulle kunna bli total. Dessutom finns ett egenvärde i att kommunerna har stor frihet att utveckla egna lösningar. Experimentlusta främjas inte av att kreativa människor kläs i grådaskiga tvångströjor. 

Ytterst är vinst-i-välfärden en demokratifråga. Vill vi att makten ska ligga nära medborgarna och vara lokalt påverkbar? Eller håller vi på att backa bandet tillbaka till tider då vi böjde oss för staten och lät centralbyråkrater diktera våra liv i detalj? 

I riksdagen sitter 2 procent av politikerna. Det är inte ovanligt att de låter ideologiska symbolfrågor komplicera vardagen för de övriga 98 procenten folkvalda, som också valts i allmänna val. Hur mycket ska 349 riksdagspolitiker, varav 49 Sverigedemokrater, få styra över 14 150 lokalpolitiker?

Låt externa kvalitets-specialister tjäna pengar på att skydda oss medborgare från dåliga utförare, privata som offentliga. Det kommer garanterat att öka tryggheten i välfärden och bli lönsamt – för alla berörda parter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten för.

Publicerad: 25 september 2014 kl 08:11
Uppdaterad: 25 september 2014 kl 17:09

Skribent

Mats Edman
Chefredaktör Dagens Samhälle